konsument eller medborgare
När vi tror på demokratin går vi ut på torget med något att säga varandra. När vi tvivlar på den bygger vi om vårt kök och funderar på om det är rätt att låta barnen gå kvar i den kommunala, offentliga skolan.
Lars Åberg i en artikeln Offentliga rum bakom stängda dörrar publicerad i Sydsvenskan idag.
Categories:
1 Comments
Leave a comment
Tag Cloud
Archives
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- May 2007
- April 2007
- February 2007
- January 2007
- November 2006
- September 2006
- August 2006
- July 2006
- June 2006
- May 2006
- April 2006
- March 2006
- February 2006
- January 2006
- December 2005
- November 2005
- October 2005
- September 2005
- August 2005
- July 2005
- June 2005
- May 2005
- April 2005
- March 2005
- February 2005
- January 2005
- December 2004
- November 2004
- October 2004
- September 2004
- August 2004
- July 2004
- June 2004
- May 2004
- April 2004
- March 2004
- February 2004
- January 2004
- December 2003
- November 2003
- October 2003
- September 2003
- August 2003
- July 2003
- June 2003
- May 2003
- April 2003
- March 2003
- February 2003
- January 2003
- December 2002
- October 2001
- April 2001
- October 2000
- September 2000
- January 2000
Search
Recent Comments
- David N. on konsument eller medborgare: Problemet med alla resonemang om "gemensamma tillgångar", som Åberg skriver om, ...
Problemet med alla resonemang om "gemensamma tillgångar", som Åberg skriver om, är att det är ett idealistiskt och förskönat sätt att dölja en anonym byråkrati som kan bete sig hur egenmäktigt som helst. Även den enskilde är anonym i demokratin; man försvinner i mängden och majoriteten kör utan att tveka över minoriteter hela tiden.
Äganderätten - liksom de andra mänskliga råttigheterna - är individens trumfkort mot staten, liksom mot den allmänna opinionen.
Idealistiska demokratiresonemang talar alltid om "vi", men problemet är att det inte finns något "vi".
Talet om "folkviljan" är i grunden fråga om en metafor, en metafor som med tiden förvandlats till ett gudomligt väsen, som liksom hinduismens opersonliga Brahman omfattar allt och alla. Och liksom Brahmans eviga karma, rör sig "folkviljan" obevekligt, viljelöst och anonymt, utan hänsyn till det enskilda fallet.