dopet

Läste en bok om dopet som ritual eller nåt sånt hette den, rätt intressant, massa som döper "bara för att det ska vara så " och nästan blir irriterad över att det ska vara så mkt gud och sånt inblandat... ;) och prästerna blir frustrerade förstås...

Dopet är faktiskt ingen namngivningsceremoni. Kyrkorna FÖRSÖKER informera om detta, men det verkar hopplöst...

David>> Jag vet att det kyrkliga dopet egentligen inte är en namngivningscermoni men tror många uppfattar det så ändå.

Jag är pro-dop.
Lite grann tror jag att det har att göra med att jag ser det som en historisk rit. Det handlar alltså för mig inte om att välkomna i en kristen gemenskap, till skillnad från andra gemenskaper. Snarare ser jag jag det som att barnet välkomnas i en gemenskap, i den familjekultur, trosuppfattning och omvärldsuppfattning som barnet hamnar i oavsett denna rit eller ej.

På det sättet så fortsätter dopet främst att ha ritens magiska kraft som en milstolpe och som en möjlighet att samlas.

Idag verkar det vanliga vara att vänta ett par månader efter barnets födelse men tidigare gjorde man det ju så fort man kunde och då fyllde de väl funktionen som råder även i vårt sekulariserade land, nämligen att alla vill storma en nybildad familj för att beskåda det mirakel som varje nytt liv är.

Angående "Idag verkar det vanliga vara att vänta ett par månader efter barnets födelse men tidigare gjorde man det ju så fort man kunde och då fyllde de väl funktionen som råder även i vårt sekulariserade land, nämligen att alla vill storma en nybildad familj för att beskåda det mirakel som varje nytt liv är." så har det inget att göra med det utan det handlade om att barnets själ skulle räddas fårn djävulen om det dog ungt. Vrje konfirmerad har rätt at förrätta s k nöddop om ingen päst finsn tillstädes och barnet är döedne och odöpt. det står i psalmboken hur. Dopet är en kristen handling om än i folksinnet en tradition.