våga gå hem från jobbet
En kamrat till mig med 10 år i restaurangbranschen hävdar med bestämdhet att man måste röka om man jobbar där. Annars får man nämligen aldrig några pauser. Som icke-rökare kan man inte bara sätta sig ner i fem minuter för att pusta ut, då tycker kollegorna man är lat. Men att rökarna försvinner motsvarande tid ut på bakgården för att blossa är helt ok.
I dag funderade jag över acceptabla anledningar att gå hem från jobbet när ens arbetstid är slut. Att hämta barn på dagis är alltid ok. Där skulle aldrig någon drömma om att be vederbörande stanna i allafall. Men hur gör vi som inte har barn och vill gå hem i tid? Räcker det att man lovat sambon komma hem senast 18? Eller måste vi skaffa egna barn innan vi blir kvitt det dåliga samvetet som jagar oss för att vi inte alltid sätter jobbet först?
Jadu, det funderar jag på ständigt. Trots att man lovat sig själv, antalgligen tusen gånger, att man ska gå i tid så blir det inte så.
I skolans värld kommer du inte undan ens om du har barn att hämta på dagis/fritids. Att stanna kvar på konferenser förutsätts man göra även som ensamstående mamma utan någon att lämna över barnen till. Ibland har jag t.o.m. fått stressa iväg och hämta barn för att sedan stressa tillbaka till något möte - MED barn i släptåg.
Nu är det ju ett övergående problem och redan i åttaårsåldern kan barn klara sig hem själva och sätta på mikrovågsugnen, så att ensamma mamman kan ägna sig åt jobbets närvarokrav.
Ja, att man har en kissnödig hund hemma ses inte alltid som en godtagbar ursäkt (från andra än andra hundägare). Trots att det faktiskt handlar om en annan levande varelses välbefinnande. Å en så är ju sambon också.
Jag har en kompis som bara går. Efter åtta timmar går han.
Jag var alltid så imponerad av det. Och folk slutar till och med irritera sig efter ett tag, det är ju svårt att ha något argument emot. Man borde pröva. Men nej. Jag klarar det inte. Jag har försökt.
[del]pröva[/del], [ins]göra det själv[/ins]
Jag går. "Ingen som tackar dig för att du anstränger dig för företaget." som min gamla chef en gång sa när han fått lite för mycket rödvin innanför västen på en personalfest.
Det här behovet en del har att jobb över för att hinna med allt, jag säger helt sonika att jag inte hinner till min chef. 8 h är vad jag har och räcker inte de till blir inte saker utförda.
Gå! Det gör jag. Det är inga som helst problem. Är ens anställningskontrakt på 40h/veckan så jobbar man denna tid. Inget mer (om man inte vill tjäna lite extra förstås). Man håller sig helt enkelt till det som du och din chef gemensamt har kommit fram till och skrivit under i kontraktet.
Icke-rökare har lika stor rätt till fem minuters rast då och då. Det ska inte behöva fås dåligt samvete för att den tas ut.
Varför inte bara säga att du inte kan stanna kvar och jobba över? Måste ett skäl anges?
Annica
Att man skall plocka upp någon annans ungar då?