Armarna upp och sträck!

Den gångna vintern är den första i historien som jag faktiskt lyckats upprätthålla en löpträning under. Hurra för mig! Trots två rejäla förkylningar och en släng av vinterkräksjukan har jag hållit fast vid mina två, tre halvtimmeslöpturer i veckan. Det känns otroligt bra!

Trots de bra förutsättningarna har jag beslutat mig för att inte springa Stockholm marathon i år. Jag är helt enkelt inte beredd att lägga den tiden på träning som det krävs om man skall orka runt 42 kilometer. GöteborgsVarvet den 13 maj ligger dock fast. Och så klart Lundaloppet den 6 maj. Många på jobbet skall springa så det blir nog himla roligt!

Gymkortet som pojkvännen och jag investerade i i början av mars glor anklagande på mig så fort jag öppnar plånboken. Det har inte blivit överanvänt om vi säger så. Å andra sidan, hur skulle det gått till att hinna med det också? Att starta en ny vana tar energi och kraft och den har vi inte lyckats upparma under den gångna månaden. Förhoppningsvis har vi lite mer tid i påsk och kommer vi bara igång tror jag inte det är så svårt att fortsätta.

Ett orosmoment på löparhimlen som seglade upp nu i veckan är mitt högra knä. På något sätt har jag lyckats trampa fel och det gör liksom ont under knäet när jag springer. Har tagit det försiktigt och funderar på att cykla på gymmet på söndag istället för att springa långpass som det var planerat. Känns riktigt tråkigt - utan knä kan man ju inte springa.

Funderar på Lidingöloppet inför hösten men har inte bestämt något ännu. En absolut förutsättning är ju att kroppen håller... Som tur är behöver jag inte bestämma mig förrän 30/6 när anmälningstiden går ut.