April 2006 Archives

Efter ett och ett halvt års stadivarande jobb som redigerare kom den - musarmen. Eller egentligen musfingret, eftersom det i huvudsak är klickfingret, dvs höger pekfinger, jag har ont i. Helvete skulle man kunna säga, men det hjälper ju föga. I går prövade jag att byta musen till vänster hand men då fick jag ont i nacken istället så idag byter jag nog tillbaka. Har fått lov av arbetsgivaren att beställa en wacomplatta och hoppas sannerligen att det blir bättre då. En redigerare som inte kan klicka är det inte mycket bevänt med... :(

Hmmm...

Man kanske skulle åka på reboot 8.0 i Köpenhamn 1-2 juni?

Hmmmm...

Andra bloggar om reboot

Jag började ju skriva dagbok på nätet, reload som det hette då, i mars 1998. Då administrerade jag mitt eget publiceringssystem för hand, vilket var ett herrans jobb, och blev därför överlycklig när jag i slutet av 2002 snubblade över Movable Type som fantastiskt nog skötte allt detta själv.

Jag lade över alla mina gamla dagboksanteckningar i MT - sen ångrade jag mig och tog bort allt och av och till funderar jag ånyo på om jag skall lägga tillbaka dem. Mitt skrivande har ju förändrats en hel del sedan 1998 och det känns inte riktigt relevant att återuppliva allt gammalt. Men en del grejer är definitivt minnesvärda och därför har jag beslutat mig för att börja med recensionerna. Jag skrev tämligen ambitiösa recensioner av lästa böcker ett tag nämligen och idag har jag lagt ut några av dem:

Chefen fru Ingeborg - Hjalmar Bergman
Den leende mördaren. Ett reportage om ondska i vår tid. - Per Svensson
I skuggan av "Inte utan min dotter" - Marianne Liliequist

Liza på Språkmakargatan skriver ett jätteintressant inlägg om människans behov av att ordna sin tillvaro. Ett exempel på detta är den inre almenackan, dvs hur man rumsligen föreställer sig något så abstrakt som tiden. Hur ser ditt år ut? Runt som en cirkel eller en rak linje från A till B?

Själv har jag klockan som modell, men mitt år går baklänges. Januari ligger klockan 12, juni börjar vid klockan 8, september klockan 4 och jul inträffar mellan 1 och 12.

Varje gång jag hör ett datum placerar jag det i min baklängesklocka och jag tänker på året i den här formen flera gånger varje dag. Dessutom minns jag fortfarande när vissa av mina klasskamrater från grundskolan fyller år och relaterar fortfarande månaderna till dem.

Jenny var först ut i januari, följt av Johan och Jaquline i februari, i mars Anders, i maj fyllde Linda, i juli Katarina och i augusti Per så dom båda fick vi sjunga för vid terminsstarten, i september fyllde först Jeanette och sen jag, i oktober fyllde Tobias och i december Eva-Lisa. Men när fyllde Jessica? Hon var definitivt född på våren iallafall... men Marina, Mikael, Torbjörn, Sara, Ulrika, Philip då? Minnet sviktar.

Jag använder klasskamraterna när jag tänker på alfabetet också. Det måste vara alla miljoner gånger man blivit uppropade under skoltiden som satt sina spår. När jag under en mikroskpisk sekund funderar på om det är m eller n som kommer först i alfabetet dyker klasslistans ordning ofelbart upp: Tobias Larsson, Steffanie Müller, Jeanette Nilsson... just det ja, m kommer före n...

Jisses, undra om det bara är jag som är funtad så här? ;-)

Bengt frågar:

Vad tror du styr normen?
Samhällets strävan efter stabilitet.

Hur styr normen oss?
Eftersom vi inte vill bli utstötta anpassar vi oss. De som inte står ut vägrar denna anpassning men får betala dyrt i form av hel eller delvis utfrysning.

Någon mer som känner sig sugen på att utveckla Bengts frågeställning?

Andra om ping-pong, norm och filosofi.

Hör ni applåderna? I morse var vi på gymmet igen. För första gången på över en månad! Dom kände inte igen oss, men vi blev ju iaf inte utskällda som vissa andra... ;)

När jag jobbar måste jag in i fem, sex olika mappar på en server hela tiden. Jag har lagt upp alias till dessa under "Den här datorn" men varje gång är det ju ändå ett jädra klickande för att nå fram till rätt mapp. Finns det ingen plugin eller grej som gör att man kan ha öppet flera mappar samtidigt, som flikarna i Firefox?

Och varför är Windows så puckat att den varje gång man väljer "öppna" (i ett program) går till den mappen man sparade sist? Oftast hämtar man ju i en mapp och sparar i en annan (så funkar macen iaf). Kanske finns det någon inställning man kan ändra?

Inspirerad av Monos listmania kommer här lite statistik från min iTunes:

Hur många låtar?
3298 stycken - sammanlagt 9,7 dygn om man spelar dom i ett sträck.

Sortera låt efter titel
"Håll Sverige rent" sa Polaren Pär med Cornelis Vreeswijk kom först och Östens röda ros av Imperiet på sista plats.

Sortera efter tid
Om man bortser från podcastarna är Mein Teil med Rammstein längst (16,03) och Hosta med Bloodhound Gang (0,15).

Sortera efter album
Först C.C. Cowboys från albumet 2:a Augusti av Imperiet, sist Feelings från albumet Örongodis av Lars Roos. (om man bortser från alla de låtar som inte har något album alltså)

Sortera efter artist
Först 2 the Maxx med 666, sist Av längtan till dig med Åsa Jinder och Cajsa-Stina Åkerström sist.

De fem mest spelade låtarna
1. 9 to 5 - Dolly Parton
2. Africa - Etype
3. Vi er røde, vi er hvide (Danmarks VM-låt 1986) - Kim Larsen
4. Beautiful Morning - Ace of Base
5. Av längtan till dig - Åsa Jinder och Cajsa-Stina Åkerström.

Första låten som kommer upp på shuffle
Har ingen Shuffle juh!

Sök…
“sex”, hur många låtar kom upp? 3 låtar
“love”, hur många låtar kom upp? 177 låtar
“death”, hur många låtar kom upp? 21 låtar
“you”, hur många låtar kom upp? 287 låtar

Nästa: Bandhagen blev Stockholm-Lund idag! Har funderat ett tag och tycker det nya namnet passar bättre eftersom avspeglar det flängande liv jag för fram och tillbaka mellan hemmet i Stockholm och jobbet i Lund. Och färgerna fick sig en uppfräschning också, inte så stora förändringa men lite vårputs i allafall :-)

Nu har Gustav och jag gjort vår första Sju minuter-podcast! Vi har arbetet enligt mottot "taffligt men inte för taffligt" :-) Skynda och lyssna!

Förr veckan var jag med pojkvännen och såg Så tuktas en argbigga på Malmö dramtiska teater. Han gillade den, själv är jag mer skeptisk. Lite besviken. Kanske hade det underlättat om jag hade haft handlingen klar för mig men nu när jag saknade den blev pjäsen bara... förvirrande.

Gammaldags styltig dialog, italienska namn, herrefolk och tjänare blandades med ny scenografi, nya kläder och nutida tokigheter. I Invasion som vi såg på Stockholms stadsteater för någon månad sedan funkade det - men inte här. Jag tror pjäsen vunnit på att antingen göras som ett klassiskt tidstypiskt drama där dialog och kostymer hängde ihop - eller varför inte skriva om dialog, ge personerna nya namn och placera handlingen i dagens Sverige? Historien har ju absolut bäring på dagens samhälle.

Sydsvenskans recencent Boel Gerell tyckte att Så tuktas en argbigga "i stora drag är en välskapt föreställning, visuellt anslående och underfundigt komponerad men med löften om något mer och större som inte fullt ut infrias." Hon retar sig dock inte på de smällande dörrarna som jag gör.

Mycket av scenografin i pjäsen bygger nämligen på ett 10-tal dörrar som skådespelarna springer in och ut ur. Jag har svårt för smällande dörrar på teater...

Men dansen var cool! Den gillar jag. Och jag går inte där ifrån helt utan nya tankar... en bär jag i allafall med mig hem:

En man får vara hur knäpp som helst - folk gillar honom ändå på något konstigt sätt. Samma regel är dessvärre inte tillämplig på personer av kvinnligt kön. Där är reglerna betydligt snävare. Vilket osökt leder mig in på en intressant intervju som publicerades i gårdagens Sydsvenskan: Som man fick Katarina utrymme. Kanske borde pjäsens Katarina gjort som den intervjuade Katarina - bli Mikael och helt plötsligt bli sedd på ett helt annat sätt...

Den gångna vintern är den första i historien som jag faktiskt lyckats upprätthålla en löpträning under. Hurra för mig! Trots två rejäla förkylningar och en släng av vinterkräksjukan har jag hållit fast vid mina två, tre halvtimmeslöpturer i veckan. Det känns otroligt bra!

Trots de bra förutsättningarna har jag beslutat mig för att inte springa Stockholm marathon i år. Jag är helt enkelt inte beredd att lägga den tiden på träning som det krävs om man skall orka runt 42 kilometer. GöteborgsVarvet den 13 maj ligger dock fast. Och så klart Lundaloppet den 6 maj. Många på jobbet skall springa så det blir nog himla roligt!

Gymkortet som pojkvännen och jag investerade i i början av mars glor anklagande på mig så fort jag öppnar plånboken. Det har inte blivit överanvänt om vi säger så. Å andra sidan, hur skulle det gått till att hinna med det också? Att starta en ny vana tar energi och kraft och den har vi inte lyckats upparma under den gångna månaden. Förhoppningsvis har vi lite mer tid i påsk och kommer vi bara igång tror jag inte det är så svårt att fortsätta.

Ett orosmoment på löparhimlen som seglade upp nu i veckan är mitt högra knä. På något sätt har jag lyckats trampa fel och det gör liksom ont under knäet när jag springer. Har tagit det försiktigt och funderar på att cykla på gymmet på söndag istället för att springa långpass som det var planerat. Känns riktigt tråkigt - utan knä kan man ju inte springa.

Funderar på Lidingöloppet inför hösten men har inte bestämt något ännu. En absolut förutsättning är ju att kroppen håller... Som tur är behöver jag inte bestämma mig förrän 30/6 när anmälningstiden går ut.

Kan det vara så att jag tack vare min inbyggda lathet är immun mot utbrändhet?