"men det är ju lördag"
Senaste veckorna har man i artiklar och notiser i Sydsvenskan kunnat följa SAC, syndikalisternas, protester mot en lokal caféägare här i Lund. SAC anklagar caféägaren för att ha hotat och misshandlat en av sina anställda. Huruvida detta är sant eller är för en utomstående inte lätt att veta. Syndikalisternas ilska går däremot inte att ta miste på. Arga unga män och kvinnor bärandes på svarta och röda fanor har med viss regelbundenhet fattat posto på den tämligen smala trottoaren fram Café Lundagård mitt i centrala stan. Man har trackaserat kaffe- och semlesugna människor som haft för avsikt att besöka caféet och också tapetserat Lund med affischer som smädar caféägaren.
Igår var det dags för en ny aktion. Denna lockade dock bara 30 demonstranter men lyckades ändå reta upp en förbipasserande (och förmodligen kaffesugen) man. Han ställde sig, enligt Sydsvenskan, framför demonstrationen och vrålade:
– Ni ungdomar borde skämmas över att inte ha ett arbete att gå till istället för att stå här.
Svaret från SAC-arna lät inte vänta på sig:
– Men det är ju lördag.
Som sagt. På lördagar får man faktiskt demonstrera! Om man nu inte har något bättre för sig... :-) Hela artikeln finns att läsa här.
Med andra ord så gäller det att ha koll på kalendern ;-)
Det var ju en *äldre* man, alltså kanske han var uppvuxen på den tiden då gemene man arbetade på lördagar också. Än idag finns det ju många yrken där helg- och kvällsjobb förekommer, men en syndikalist av idag kanske inte har för avsikt att ta ett jobb inom de yrkesområdena?
(. De kanske inte har för avsikt att ta ett jobb alls? .)
Förväntas man inte vara en Arbetare för att vara en riktig syndikalist eller räcker det med att vara sån där teoretisk arbetare som är solidarisk med andra arbetare?? Vad är egentligen definitionen på en riktig syndikalist? Finns de fortfarande? Eller är det bara ungdomar med lite för mycket medelklass i bakfickan och för mycket fritid?
I vilket fall: Man skall kunna ha ett jobb utan att bli dödshotad av ägaren och man skall kunna demonstrera utan att bli kallad för oförskämdheter av gamla gubbtjyvvar. Tack för klippet, dock. Jag skrattade gott
Nathema>> Självklart skall man inte bli hotad till livet på jobbet och självklart skall man få demonstrera. Men ställer man till oreda får man väl vara beredd på att folk ilsknar till? Gubben hade ju verkligen inget att komma med i det här fallet, men det är ju just det som gör det så roligt :-)