lättlurad och smart

Snuva och halsont har tvingat mig att låta löparpjucken stå kvar på hyllan de senaste två veckorna. Fast nu börjar det i ärlighetens namn snarare närma sig tre veckor och jag är egentligen frisk och fullt springduglig.

Så varför springer jag inte?

"The exception kills" läser jag i en Runners World-artikel om hur man håller motivation uppe under den långa, mörka och kalla vintern. Varje missat träningspass ökar sannolikheten för att man skall hoppa över fler, slår artikelförfattaren fast och jag kan inte annat än att hålla med.

Så för att bryta med min nya soffpotatis-ovana lurar jag mig själv. Jag tar på mig kläderna och lovar mitt soffpotatis-jag att först därefter skall bestämma om jag skall ut och springa eller ej.

Det funkar klockrent! För när man väl står där i löpartajts och träningsjacka och tar man inte av dem igen. Man masar sig minsann iväg på en liten runda. 1-0 till mitt löpar-jag!