Stichwort: Turkiet i EU
Diskuterade Turkiets vara eller icke vara i EU med några kompisar i torsdags. Skall försöka sammanfatta vad jag försökte få sagt:
Jag känner att det är mycket viktigt att Turkiet kommer med, även om förhandlingarna drar ut 10 år på tiden.
Varför?
Även om en mycket liten del av Turkiets landyta rent fysiskt ligger i Europa, befinner sig ett antal miljoner turkar numera i EU. Turkiet och dess i huvudsak muslimska befolkning är redan en del av Europa genom den invandrings om skett under efterkrigstiden.
Många av de turkiska invandrarna är dock inte medborgare i sina nya hemländer och har alltså inte rösträtt. När Turkiet blir EU-medlem kommer de i alla fall vara röstberättigade i val till EU-parlamentet.
Nationalstaterna är i dag stommen i EU och om stora grupper inom Europa inte känner någon tillhörighet till det land där de bor utan utvecklar parallella samhällen baserade på tex religiös tillhörighet eller ve och fasa ännu mindre landområden - anser jag att vi är illa ute.
EU skall, meiner Meingung nach, vara ett sekulärt politiskt, ekonomiskt och kulturellt projekt. Inte en kristen klubb.
Genom att ta med ett land där majoriteten och inte minoriteten är muslimer hoppas jag att formuleringar som anspelar på den kristna tron inte bara slinker igenom utan diskussion. EU sänder dessutom en tydlig signal till unionens muslimer av icke-turkisk härkomst att de har rättigheter och skyldigheter som resten av medborgarna i EU:s nationalstater.
Det skall gå att vara en god muslim i Europa. Och en god kristen. Och en god hindu. Eller vad man nu vill vara. Men religionen är invånarnas privatsak och inte en agendasättare i politiken.
Har jag glömt något? Säkerligen. I så fall får jag väl skriva ett nytt inlägg :)
Ett klokt och balanserat inlägg. Vill bara tillägga att EU -och därmed alla medlemsstater- för länge sedan åtagit sig att uppta förhandlingar med Turkiet om medlemsskap så fort Turkiet uppfyllt de s.k. Köpenhamnskriterierna. Senare har man fastslagit att alla kriterier för att börja förhandlingar har uppfyllts. Att i det här skedet föra in nya villkor eller nya målsättningar för förhandlingarna (som Österrike och Angela Merkel vill göra) kan bara dra EU:s pålitlighet som fördragspartner i starkt tvivelsmål. Det är definitivt inte bra för någon.
En helt annan sak är att Turkiet har en lång väg att gå innan man är moget för medlemsskap. Men det är problem som skall tacklas och förhoppningsvis lösas under förhandlingsprocessen.
(Inom parentes angående pålitlighet -och här kanske du inte håller med längre-: Sverige har gjort ett bindande åtagande att införa euron när vissa villkor uppfyllts. Detta har gjorts för länge sedan men vi är ju, som bekant, fortfarande inte med. Den bittra sanningen är alltså att man inte kan lita på Sverige i fråga om ingångna internationella avtal).
Jag vet, det är helt galet! Måste vara för att fjäska med hemmaopinonerna.
Håller med dig om att Turkiet har en lång väg att gå, men som sagt, problem är till för att lösas.
Sveriges EMU-omröstning var ju egentligen ett icke-val, eftersom vi redan gått med på allt. Ytterligare en eftergift för hemmaopionen. Pacta sunt servanda - men bara om du inte riskerar att förlora regeringsmakten på det.
Jag är för en långsam utvidgning av EU utan religiösa förbindelser eller åtagande. Det är och (hoppas jag)förblir ett politiskt samarbete för fred i regionen. Man ska inte blanda politik och religion allt för mycket även om det nästintill omöjligt att undvika. Det kommer att blåsa hårt den dagen Turkiet kommer med i EU och stormvågorna från södra Europa kommer att nå oss här i norr. Då kan det vara bra om det tar 20-30 år. Det kommer nog också att vara början på "imperiets" fall såsom romariket bröts itu. Jag tror inte människan har utvecklats så mycket sedan dess om något alls. Vi är samma barbarer nu som då. Trist men ack så sant. Det är bara att se oss omkring vad vi gör med våra sämre lottade medmänniskor.
/Stone