om att bryta på två språk

Jag berättade att jag kände mycket starkt att min svenska försvagades kraftigt när jag inte besökte Sverige på 15 månader och hur germanismerna smög sig in på de mest oväntade ställen, och Swarz menar att det är just det man måste värja sig emot. Han berättar hur han nästan medvetet bemödar sig att inte tala så bra tyska, det blir som en sorts subversiv akt som går ut på att förstöra tyskans inflytande. Räddningen för hans svenska har blivit att han skrivit några artiklar på svenska varje nästan varje vecka. Om han inte hade haft det uppdraget vet ingen hur det hade gått.

Björn Sandmark intervjuar Richars Swarts i Vägen till Mitteleuropa.

Det här citatet är intressant på flera sätt. Också jag har upplevt hur fort det går innan germanismerna smyger sig in i språket. Själv är det svårt att känna igen dom, man tar dom för givna och i de egna öronen låter det ju bra. För att bekämpa detta anstränger sig Swartz medvetet att inte prata så bra tyska.

Jag vill inte påstå att jag hade något val mellan att prata klockren, grammatiskt korrekt tyska eller att bryta lite "för att jag kände för det" när jag bodde i Österrike - men jag pratade ibland sämre än vad jag hade förmåga till - på pin kiv. "Jag är utlänning, dom får fan acceptera att det inte går att lära sig prata ett främmande språk korrekt i vuxen ålder" tänkte jag trotsigt och pladdrade på utan att bry mig ett dugg om hur det lät.

Språket är så intimt förknippad med personligheten och att befinna sig i ett land där ingen förstår ens modersmål blir efter ett tag plågsamt. Även om man frivilligt rest dit just för att lära sig språket. Visst är det konstigt?

Steve Kaufmann som bloggar om språkinlärning postade nyligen ett inlägg med titeln A language learner's manifesto som är ett sorts mantra för att sporra språkinläraren. Den första uppmaningen lyder:

F:First I must forget what I learned in school. I will make a fresh start. I will forget the rules of grammar. I will forget the quizzes and tests. I will forget all the times I made mistakes. I will forget what my teachers taught me. I will forget my native language. I will forget who I am. I am a new person. I am an English speaker. I will make a fresh start. I will have fun! I will focus on things that are fun and interesting. I will learn.

Jag skall glömma mitt modersmål. Jag skall glömma vem jag är. Jag är en ny person. Jag är en person som pratar engelska. Eller tyska... eller svenska. Det är ju precis vad det handlar om: glömma vem man är och ge sig in i en helt ny roll. Vilket kan vara både spännande, roligt och otroligt jobbigt. Alla personer har ju ett behov att uttrycka sin personlighet och om man helt plötsligt saknar ändamålsenliga vertyg - vad gör man då? Man blir otroligt frustrerad och känner inte igen sig själv. Man blir medveten om tidigare självklara saker som man aldrig behövt fundera över: som hur viktigt språket är när man lär känna en ny person eller på vilken hög språklig nivå det simplaste skämt faktiskt ligger på.

Mycket intressant. Men nu måste jag rusa till jobbet! Bis bald!