October 2005 Archives
-
(Johnny har samlat de bloggar radions Bloggkrönika länkat till)
-
(reportage från olika tyska städer för de som vill lära sig tyska)
-
(Bodil Zalesky analyserar)
-
(handfasta råd (på tyska) till hur man lär sig ett främmande språk på bästa sätt)
-
(tyskt historiskt magasin)
-
(ytterligare en historisk tidskrift på tyska)
Stefan Geens utmärkta antispamfix funkar också med Movable Type 3.2. Enda avvikelsen mot den instruktion som Patrick Strang författat är att denna lilla textsnutt:
inte placeras i filen Context.pm utan i ContextHandlers.pm
Upplyft av denna trevliga upptäckt har jag nu slagit på kommentarsfunktionen på alla mina bloggar igen och ser fram emot lite feedback, för ack så tråkigt det är att blogga när man vet att ingen kan kommentera!
Trackbackfunktionen förblir dock avstängd även framledes eftersom jag inte orkar hålla på att rensa i all den sörjan. Så... vad väntar ni på? Kommentera mera! :-)
-
(Bundezcentrale für politische Bildungs sammanställning av materialet kring Vita rosen och syskonen Scholls liv)
Originaltitel: Sophie Scholl - die letzten Tage
Regissör: Marc Rothemund
År: 2005
Var: på biografen Grand i Stockholm
Handling: Filmatisering av det öde som drabbade medlemmarna i Vita Rosen, gruppen av studenter vid universitetet i München, som 1943 greps för att ha spridit Hitlerfientliga flygblad, dömdes för högföräderi och avrättades.
Omdöme: Genom sin vägran att kapitulera, genom att ståndaktigt stå fast vid sin övertygelse tvingar Sophie Scholl grisen att grymta under juristkappan. Nazisternas tunna civilisatoriska fasad rämnar när de halshugger en grupp studenter för att de sprid pamfletter på universitetet.
Filmer efterlämnar felr frågor än svar: Skulle jag vågat agera så modigt som Sophie Scholl? Borde hon tagit Mohrs erbjudande om att ge sin bror hela skulden (han hade ju redan erkänt att det var han som ensam gjort spridit flygbladen? Vad gör en död frihetskämpe för nytta? Hade det varit bättre att spela med och försöka skjuta regimen i sank på annat sätt? När når en människa gränsen för sitt samvete? När är döden är föredra framför att spela med diktaturteatern? Tycker Christoph Probst tre barn att han gjorde rätt som valde kampen mot Hitler framför dem?
Sophie Scholl och de andra medlemmarna i Vita Rosen dog inte förgäves. De symboliserar civilkurage och betedde sig så som jag tror de flesta tyskar efter kriget önskar att de gjort under kriget.
Elin berättade att den mest populära person att uppkalla skolor efter i Tyskland är Astrid Lindgren. Därefter följer Sophie och Hans Scholl. Inte utan att...
Besserwisseri: Vem fasen har gjort den undermåliga översättningen av filmen undrar både Elin och jag. Groß betyder inte stor när man pratar om personer, utan lång. Umschlag betyder inte omslag utan kuvert, speciellt när de just klistrat igen 200 stycken kuvert. Och bestätigen betyder inte medge utan bekräfta, vilket ger en helt annan betydelse.
Länkar: Filmens hemsida på tyska, Sophie Scholl - die letzten Tage (på IMDb)Sophie Scholl und die weiße Rose (dossier på Bundeszentrale für politische Bildung).
-
(ring Skype-samtal via Eniro, sök telenummer via Skypeklienten)
-
(ny plugin till Firefox)
-
(hands-on beskrivning till hur man gör)
-
(pågående rättsprocess i USA om huruvida skolorna ska undervisa i "intelligent design"-teorier i skolorna)
-
(vad var det jag sa? gratis är gott!)
-
(översiktlig artikel om intelligent design vv utvecklingsläran)
-
(för att hålla koll på jönsarna som håller på med intelligent design)
-
(Lundabloggare pratar blofggdöd i Stunderadion)
-
(Jakob Nielsen tipsar)
-
(Liza startar meme)
-
(filmtips ger mervärde)
-
(snyggt och översiktligt)
-
(fria bilder, ljud- och videoklipp - verkar fantastiskt smutt!)
-
(handfasta tips för hur man kan göra språkinlärningen lättare)
-
(såg den här hos Stephanie - måste undersöka vad det är)
-
(skriv och läs recensioner, prenumerera per rss)
-
(framsynt furste!)
-
(plugin som lösenordsskyddar vissa inlägg, kräver php-sidor)
Parallelläsning lär berika. Just nu läser jag Att läsa Lolita i Teheran av Azar Nafizi och Vi är inte färdiga med Hitler på länge än av Barbro Eberan.
Ju mer jag läser om de nuvarande förhållandena i mullornas Iran och de dåvarande förhållandena Hitlers tredje rike – ju mer funderar jag på hur man konstruerar så robusta samhällstrukturer att de skulle kunna förhindra - eller i alla fall fördröja - att en ond en kommer till makten.
För varje inskränkning man gör i människors fri- och rättigheter hoppas jag man överväger vad som skulle kunna hända om de möjligheterna föll i fel händer.
Som nu i kampen mot terrorismen. Görs det?
Jag har uppdaterat systemt under huven till MT 3.2. Allt ser himla smutt ut men tills dess jag fått det effektiva spamfixet att funka krävs det att man loggar in på Type Key för att kunna lämna kommentarer. Track Backs har jag beslutat mig för att lägga ned helt (efter att ha rensat bort ungefär 800 stycken spam som samlats i pajpen de senaste veckorna).
Diskuterade Turkiets vara eller icke vara i EU med några kompisar i torsdags. Skall försöka sammanfatta vad jag försökte få sagt:
Jag känner att det är mycket viktigt att Turkiet kommer med, även om förhandlingarna drar ut 10 år på tiden.
Varför?
Även om en mycket liten del av Turkiets landyta rent fysiskt ligger i Europa, befinner sig ett antal miljoner turkar numera i EU. Turkiet och dess i huvudsak muslimska befolkning är redan en del av Europa genom den invandrings om skett under efterkrigstiden.
Många av de turkiska invandrarna är dock inte medborgare i sina nya hemländer och har alltså inte rösträtt. När Turkiet blir EU-medlem kommer de i alla fall vara röstberättigade i val till EU-parlamentet.
Nationalstaterna är i dag stommen i EU och om stora grupper inom Europa inte känner någon tillhörighet till det land där de bor utan utvecklar parallella samhällen baserade på tex religiös tillhörighet eller ve och fasa ännu mindre landområden - anser jag att vi är illa ute.
EU skall, meiner Meingung nach, vara ett sekulärt politiskt, ekonomiskt och kulturellt projekt. Inte en kristen klubb.
Genom att ta med ett land där majoriteten och inte minoriteten är muslimer hoppas jag att formuleringar som anspelar på den kristna tron inte bara slinker igenom utan diskussion. EU sänder dessutom en tydlig signal till unionens muslimer av icke-turkisk härkomst att de har rättigheter och skyldigheter som resten av medborgarna i EU:s nationalstater.
Det skall gå att vara en god muslim i Europa. Och en god kristen. Och en god hindu. Eller vad man nu vill vara. Men religionen är invånarnas privatsak och inte en agendasättare i politiken.
Har jag glömt något? Säkerligen. I så fall får jag väl skriva ett nytt inlägg :)
-
(Jonas rapporterar att Washington Post fattat)
-
(ftp-program för Gmail)
-
(Steve Kaufmanns språkinlärningstips som mp3)
-
(stichwort: wahnsinn)
-
(jämförelse mellan de båda sociala bokmärkessystemen)
Jag berättade att jag kände mycket starkt att min svenska försvagades kraftigt när jag inte besökte Sverige på 15 månader och hur germanismerna smög sig in på de mest oväntade ställen, och Swarz menar att det är just det man måste värja sig emot. Han berättar hur han nästan medvetet bemödar sig att inte tala så bra tyska, det blir som en sorts subversiv akt som går ut på att förstöra tyskans inflytande. Räddningen för hans svenska har blivit att han skrivit några artiklar på svenska varje nästan varje vecka. Om han inte hade haft det uppdraget vet ingen hur det hade gått.
Björn Sandmark intervjuar Richars Swarts i Vägen till Mitteleuropa.
Det här citatet är intressant på flera sätt. Också jag har upplevt hur fort det går innan germanismerna smyger sig in i språket. Själv är det svårt att känna igen dom, man tar dom för givna och i de egna öronen låter det ju bra. För att bekämpa detta anstränger sig Swartz medvetet att inte prata så bra tyska.
Jag vill inte påstå att jag hade något val mellan att prata klockren, grammatiskt korrekt tyska eller att bryta lite "för att jag kände för det" när jag bodde i Österrike - men jag pratade ibland sämre än vad jag hade förmåga till - på pin kiv. "Jag är utlänning, dom får fan acceptera att det inte går att lära sig prata ett främmande språk korrekt i vuxen ålder" tänkte jag trotsigt och pladdrade på utan att bry mig ett dugg om hur det lät.
Språket är så intimt förknippad med personligheten och att befinna sig i ett land där ingen förstår ens modersmål blir efter ett tag plågsamt. Även om man frivilligt rest dit just för att lära sig språket. Visst är det konstigt?
Steve Kaufmann som bloggar om språkinlärning postade nyligen ett inlägg med titeln A language learner's manifesto som är ett sorts mantra för att sporra språkinläraren. Den första uppmaningen lyder:
F:First I must forget what I learned in school. I will make a fresh start. I will forget the rules of grammar. I will forget the quizzes and tests. I will forget all the times I made mistakes. I will forget what my teachers taught me. I will forget my native language. I will forget who I am. I am a new person. I am an English speaker. I will make a fresh start. I will have fun! I will focus on things that are fun and interesting. I will learn.
Jag skall glömma mitt modersmål. Jag skall glömma vem jag är. Jag är en ny person. Jag är en person som pratar engelska. Eller tyska... eller svenska. Det är ju precis vad det handlar om: glömma vem man är och ge sig in i en helt ny roll. Vilket kan vara både spännande, roligt och otroligt jobbigt. Alla personer har ju ett behov att uttrycka sin personlighet och om man helt plötsligt saknar ändamålsenliga vertyg - vad gör man då? Man blir otroligt frustrerad och känner inte igen sig själv. Man blir medveten om tidigare självklara saker som man aldrig behövt fundera över: som hur viktigt språket är när man lär känna en ny person eller på vilken hög språklig nivå det simplaste skämt faktiskt ligger på.
Mycket intressant. Men nu måste jag rusa till jobbet! Bis bald!
-
(Aron berättar om för och nackdelar med att leva 4 veckor utan mobiltelefon och tangerar mitt favoritbegrepp "ostyckad tid")
-
(otroligt ambitiös fan-sida om den underbara och fruktansvärda filmen Fucking Åmål)
-
(filosoferande över märkliga uttryck på svenska: är det samma sak att spela allan och spela för gallerierna?)
-
(mantra att upprepa för sig själv när de tyska glosorna känns för svåra)
Jag började läsa Vägen till Mitteleuropa av Björn Sandmark igår (som jag bloggat om tidigare). Har bara hunnit läsa ett tjugotal sidor men kände omdelbart att detta kommer bli en intressant bekantskap. I förordet skriver Sandmark:
När vi befann oss på någon någonstans i närheten av Bodensee visste jag det. Åren i Tyskland hade satt så djupa spår i mitt medvetande att jag aldrig mer skulle kunna känna mig riktigt hemma i Sverige. Det var en känsla som liknar en förlorad oskuld. Innan vet man inte hur det är, och efteråt minns man inte hur det var innan. Idag, när jag på morgonen tittar ut genom mitt fönster, är jag väldigt glad att jag över att jag inte är hemma.
Hur vet man när det är dags att lämna sitt hemland?
-
(Jenny har samlat några schyssta omskrivningar för att vara kort i knoppen)
Sitter vid det alldeles för höga skrivbordet med den alldeles för låga stolen i mitt spartanskt inredda hyresrum på Bankgatan i Lund och lyssnar på vedmodiga Jari Sillanpää-låtar på ytterst låg volym (man vill ju inte vara till besvär).
Finns det någon där ute i Lundanatten som har en trivsam lägenhet över? Jag är både rumsren och välsituerad!
Svar till: Satulinna-2005
-
(gratis seminarieserie om programvaror som bygger på Open Source på Sveriges enda Mac Café I Gröndal)
-
(Sveriges enda mac-café? - hur som helst är det en astuff idé och jag vill genast gå dit!)
-
(Gustav rapporterar att Nature har börjat podcasta)
-
(Dave Winer verkar ha sålt sin blogg och pingtjänst)
-
(var tvungen att kolla upp huruvida Abba-Anni-Frids pappa var tysk soldat under WW2 eftersom det kom upp under en diskussion nyligen - och det visade sig stämma)
-
(söktjänst för podcastar
-
(det rör på sig i killtidningsbranschen)
-
(är det äntligen dags för en svensk Spiegel?)
-
(Mark tipsar om att Google lanserat en rss-läsare)
-
(Håkan sammanfattar utförligt om vad som dryftades på skåningarnas bloggträff i söndags - nästa gång tänker jag vara med!)
Jag uppdaterar från tåget mellan Stockholm och Lund! Det är första gången jag hamnat i ett tåg som har Internet - detta är ju hur stort som helst! Visserligen hoppar uppkopplingen upp och ned lite som en jojo men ändå. Jag är meget imponerad! Från och med nu kommer jag ha såååå kul på mina tågresor. Tack SJ - allt gammalt gråll är förlåtet! :-)
Vetenskapsradion Historia handlade förra veckan bland annat om en ny avhandling som kommit ut i Danmark och som handlar om vad som hände med de tyskar som var kvar i landet efter krigsslutet efter 1945 och fram till 1949.
Forskaren och läkaren Kirsten Lylloff gör upp med myten om att "så väl har inget annat ockuperat folk behandlat sina tidigare fiender" som slås fast i en tidigare avhandling från 1986.
Lylloff har undersökt originaldokument och visar hur det snarare var tvärt om. Om hur tyska flyktingar sorterades ut och hamnade i egna läger där de fick mindre mat och sämre behahdling än andra flyktingar. Många föräldralösa tyska barn dog därför att de inte fick någon sjukvård, trots att danska läkare erbjöd sig att behandla barnen. Hjälporganisationer som kommit med leksaker och frukt har inte heller fått komma in i lägren.
Lylloff rör sig på minerad mark, ämnet är fortfarande mycket känsligt i Danmark. "Vår bild av historien ändras i takt med att vi vågar ställa andra frågor" menar Lylloff som bryter ny mark även i Tyskland där många före detta flyktingar har kontaktat henne för att berätta om sina upplevelser. "Det är som att öppna en dammlucka som varit stängd i flera år" säger hon.
Se relaterat inlägg på Forskning & Framstegs blogg: Flyktinghistoria till debatt i Danmark
Även pa Münchens flygplats kan man surfa loss! Dock till en högre kostnad än i Stockholm (5 euro i timmen + 5 euro i pant för det lilla kreditkortet man behöver för att sparka igang internet jämfört med 19 kronor för en timmes surfning kostar pa Arlanda.
Jag har haft en skön liten minisemester. Först tva dagars storstadsliv i München och därefter tva dagars avslappnande vandring i Bayrischen Wald.
Vädret var fabelhaft - sol och brittsommarvärme i dagarna fem. Förutom att knalla runt i München och leka turist sag jag till att hinna med ett laaangt besök pa min absoluta favoritbokhandel: Hugendubel vid Marienplatz. Efter nogsamt övervägande valde jag ut en bok av alla de dryga dussinet som jag ville köpa: nämligen Wladimir Kaminers Mein deutsches Dschungelbuch. Jag har inte läst hans mest kända bok, Russendisko, men tyckte den här verkade lämplig som reselektyr eftersom den innehaller manga korta självständiga kapitel.
Kaminer skrev boken efter att ha turnerat runt i Tyskland pa uppläsningar och varje kapitel handlar om en ny stad eller by som han besökt och vilka intryck den gjort pa honom. Jag skrattade sa tararna sprutande när jag läste om Chemnitz, Kaminer anländer nämligen dit pa samma dag som det är Trägardstomtekongress (ja, du läste rätt!) och därför är det feststämning i hela stan. Även kapitlet om Hiddensee fick mig att storskratta - varje gang jag ser en kundvagn fran och med nu kommer jag tänka pa Gerhard Hauptmann ;-)
Funderar pa att skriva en egen Djungelbok - om städer och byar i Sverige - nu när jag ju har arskort pa SJ och kan resa hur mycket jag vill :-)
Well, well... det börjar det närma sig incheckningstid och jag borde se till att förflytta mig till avgangshallen. Bis morgen!
-
(Erik tipsar om skrivverktyg)
-
(Erik kommenterar bloggutvecklingen)
-
(Steph tipsar om en sajt där man varje tisdag postar en bild på sig själv med lite förklarande text)
-
(tysk bloggundersökning)
Inget slår lite hederlig terminalblogging ifrån Arlanda! Åh vad roligt det är att sitta här i Sky City med sin kopp kaffe och glo på prydliga affärsresenärer :-) Om dryga timmen lyfter planet mot München och på fredag bär det av vidare mot Freyung i Bayerns östra hörn.
Där skall jag delta i en vandring som heter Drei Länder Zwei Tage Marsch. Under två dagar vandrar man kors och tvärs och väldigt mycket upp och ned i gränsområdet kring Tyskland, Tjeckien och Österrike. Naturen är fantastisk och jag hoppas vi får fint väder. 2002 när jag deltog för första gången ösregnade det hela helgen...
Okidok, nu börjar det bli dags att checka in! Bis Montag :-)
Nyfikenhet är olydnad i dess renaste form.
Azar Nafisi citerar Vladimir Nabokov i Att läsa Lolita i Teheran.
-
(Jonas rapporterar om vad företag kan tjäna på att använda bloggar och wikis)
De senaste veckornas många timmar längs dunkade järnvägsspår har börjat sätta sina spår. Jag känner mig snart lika hemma i en X2000-vagn som i mitt eget vardagsrum och tjingsar på tågpersonalen som vore vi grannar (hjälp!).
Dessutom har jag blivit otroligt nyfiken på hur man bedriver en sådan omfattande reseverksamhet som SJ gör. Det måste vara en logisktisk utmaning som heter duga att se till att alla tågen och vagnarna är på rätt plats på rätt tid med rätt personal och rätt passagerare!
Desutom undrar jag hur SJ placerar ut sina resenärer på tåget. Det måste ju finnas någon sorts algoritm som styr sätesplacering? Och följdfrågan: varför hamnar passagerarna oftast i klasar i vagnen?
Jag har nämligen gjort följande icke-vetenskaplig observeration:
Resenärer som åker från start till slutstation placeras gärna ihop även om det finns gott om lediga platser i vagnen.
Om två resenärer sitter brevid varandra och den ene går av, kliver det oftast på en ny resenär samtidigt och tar den platsen trots att det flera helt lediga säten i vagnen.
Jag benämner detta fenomen klasbildning.
Kan någon från SJ förklara för mig varför det är så här? Jag vill veta nuuuu!
Borde man inte rimligen utgå från att de som åker långa sträckor (Lund - Stockholm som undertecknad tex) helst av allt, i möjligaste mån, skulle vilja breda ut sig över två säten helt själv?
Eller är jag den ende som tycker det är najs att kunna arrangera lapptoppen och handväskan på sätet brevid och dessutom kunna halvligga på snedden över två säten? :)
Måste kolla om SJ har någon frågelåda... ;)
-
(korta nyhetssändningar nedladdningsbara via 3G)
-
(recension av Camilla Läckbergs Stenhuggaren)
-
(ny podcast med bla Richard Gatarski)
-
(podcast med Erik Stattin, Kal Ström och Henrik Torstensson)
Hur överlever man i fängelse? Är det dom stora sakerna som är värst: som att inte få träffa sin familj? Eller är det dom små sakerna: som att inte ens få bestämma själv när det är dags att gå på muggen?
Hur behåller man sin värdighet i en sådan situation? Vad finns det för strategier att ta till när någon annan fullständigt har tagit befälet över ens liv och avser att behålla den kontrollen i kanske fem-tio år?
Kan man paketera in sin människovärdighet inne i sig själv och låta det förbli opåverkbart av förnedrande yttre omstädigheter?
-
(Chadies noteringar från intervju med Eva Dahlgren på bokmässan)
-
(Mark Comerford tipsar om sökmotorn Rollyo
-
(tips ur Mac World)
-
(SJF hjälper ukrainska kollegor med fackligt arbete)
En roman är ingen allegori, sade jag mot slutet av föreläsningen. Den är en sinnlig upplevelse av en annan värld. Om ni inte tränger in i den världen, håller andan med romangestalterna och blir berörda av deras öde, kommer ni inte kunna leva er in i dem, och inlevelse är romanens hjärtpunkt. Så här läser man en roman: man andas in upplevelsen. Så sätt igång och andas. Jag vill bara att ni ska komma ihåg det här. Det var allt; slut för idag.
Ur Att läsa Lolita i Teheran av Azar Nafisi.
-
(Reportrar utan gränsers handbok)
Recent Comments
steffanie on Mitt namn och jag: Bim>> Vad roligt att du tyckte den var bra! Den är en av de bästa böcker jag läs ...
steffanie on ordning - på olika sätt: Mamma>> Sådan dotter – sådan mor! Eller var det tvärt om? David>> Haha, då är d ...
David N. on ordning - på olika sätt: De säger att hur det ser ut på skrivbordet, eller på golvet i din lägenhet, är e ...
David N. on Mitt namn och jag: Pja, pröva på vad mitt efternamn blir utan prickarna över a:et och utan accenten ...
Bim on Mitt namn och jag: Hej Steffanie! Jag såg nu, när jag satt och tittade tillbaka, att det var du som ...
Angela on ordning - på olika sätt: Tänk så lika vi är ;-) *Kram* ...
steffanie on Lat eller dum?: Jag utsåg en god vän till coach. Han är sträng och bra och tål inga ursäkter. Fa ...
Linda Unnhem on Lat eller dum?: Coachen? En sån skulle jag också behöva. En sträng en. ...
Therese on Nyårskrönika: Juli 2007: Jisses, vilken brutta! Vacker och tuff! Vilket ögongodis ;) ...
Anna / Kioskis on Möbelverket: Vad blev det för skrivbord? :) ...
steffanie on Nyårskrönika: Maj 2007: Hehehe ;) ...
David N. on Nyårskrönika: Maj 2007: Din lilla barnarövare... ...
David N. on kärlek är en handling: Det är precis det som är poängen i det andra ledet: tankar leder till handling. ...
steffanie on kärlek är en handling: Ja läs Bitterfittan Karro, den är skitbra! Nu har jag ju iofs bara läst hälften ...
steffanie on kärlek är en handling: Dessutom menar Stefan Einhorn att även om inte avsikten är god när man gör den g ...