Stockholm-Lund-Göteborg

Jag har blivit en veckopendlare. För många sköna tusenlappar har jag köpt mig fri tillgång till alla SJ-tåg under ett år.

Och eftersom det är långt mellan Stockholm och Lund så kommer jag ha förmånen att få njuta av minst 8 timmars tågresa i veckan.

En hel dags arbete.
Eller en hel natts skön sömn.
Ska jag tillbringa på ett tåg!

Är det verkligen värt det? Eller har jag blivit helt galen?

Jag är förståss jävig men jag skulle vilja säga ja, det är värt det.

Jag trivs på tåg. Med iBooken fullmatad med prylar hinner jag med massor som sackat under veckan: jag lyssnar ikapp på Studio 1, Vetenskapsradion, God morgon världen, Pengar, Språket, Boktornet, jag torrmejlar och torrbloggar, uppdaterar kalendern och adressboken, dricker kaffe, läser och lyssnar på musik.

Jag har köpt ostyckad tid.

Ostyckad tid är utrotningshotat tillstånd i mitt och många andras snabbt accelererande metrovärldar.

Ordet metrovärldar har jag hittat på själv och det syftar naturligtvis på gratistidningen Metro som skapades för att Stockholms tunnelbaneresenärer skulle ha något att bläddra i under den genomsnittliga femtonminuters resan. Metro är genial i sin enkelhet och passar precis i det dagliga tidsglapp som alla kollektivtrafiksresenärer befinner sig under resan till eller från jobbet.

Min husgud Thomas Hylland Eriksen skriver mycket om detta i sin bok Ögonblickets tyranni, även Bodil Jönsson är inne på det spåret i sin bok Tio tankar om tid. Båda böckerna rekomenderas varmt.

Mitt tidsglapp är snart slut för nu närmar sig tåget Göteborgs central. Den här helgen blev det inget Stockholm eftersom jag ska jobba på Bokmässan istället. Du som är på mässan - kom bort till monter B00:07 och säg hej!