September 2005 Archives
Jag har blivit en veckopendlare. För många sköna tusenlappar har jag köpt mig fri tillgång till alla SJ-tåg under ett år.
Och eftersom det är långt mellan Stockholm och Lund så kommer jag ha förmånen att få njuta av minst 8 timmars tågresa i veckan.
En hel dags arbete.
Eller en hel natts skön sömn.
Ska jag tillbringa på ett tåg!
Är det verkligen värt det? Eller har jag blivit helt galen?
Jag är förståss jävig men jag skulle vilja säga ja, det är värt det.
Jag trivs på tåg. Med iBooken fullmatad med prylar hinner jag med massor som sackat under veckan: jag lyssnar ikapp på Studio 1, Vetenskapsradion, God morgon världen, Pengar, Språket, Boktornet, jag torrmejlar och torrbloggar, uppdaterar kalendern och adressboken, dricker kaffe, läser och lyssnar på musik.
Jag har köpt ostyckad tid.
Ostyckad tid är utrotningshotat tillstånd i mitt och många andras snabbt accelererande metrovärldar.
Ordet metrovärldar har jag hittat på själv och det syftar naturligtvis på gratistidningen Metro som skapades för att Stockholms tunnelbaneresenärer skulle ha något att bläddra i under den genomsnittliga femtonminuters resan. Metro är genial i sin enkelhet och passar precis i det dagliga tidsglapp som alla kollektivtrafiksresenärer befinner sig under resan till eller från jobbet.
Min husgud Thomas Hylland Eriksen skriver mycket om detta i sin bok Ögonblickets tyranni, även Bodil Jönsson är inne på det spåret i sin bok Tio tankar om tid. Båda böckerna rekomenderas varmt.
Mitt tidsglapp är snart slut för nu närmar sig tåget Göteborgs central. Den här helgen blev det inget Stockholm eftersom jag ska jobba på Bokmässan istället. Du som är på mässan - kom bort till monter B00:07 och säg hej!
-
(SR:s veckoprogram om historia)
-
(Thomas Hylland-Eriksen skriver i Axess)
-
(språkspalten om nytillkomna ord i Svenska akademins ordbok)
-
(prylmarknad för Stockholms stadsdelar)
I veckans God morgon världen diskuterades den pågående historiaboomen här i Sverige. Böcker om historiska händelser säljer som smör och nu under hösten startas inte mindre än två nya historiska tidskrifter (vilket undertecknad förstås är glad och tacksam för :-)).
Att läsa facklitteratur är traditionellt en manlig sysselsättning. Män vill uträtta något med sitt läsande, lära sig något.
Historiska böcker (och fackböcker i allmänhet) inleds med en fråga (tex hur vanns slaget vid Lund) och när man läst klart har den frågan besvarats. En del människor tilltalas av den sortens läsning, menar Svante Weyler, förlagschef på Norstedts. Skönlitteratur funkar lite tvärt om, den lämnar oftast läsaren med fler frågor än vad man startade med.
Problemet med många av dagens historieskildringar, tycker Svante Weyler, är att de inte problematiserar historien tillräcklig utsträckning. Många böcker är kliniska skildringar av krig och slag som inte ställer några frågor om vad som var rätt eller fel.
Weyler nämner också den halveringstid för krig som han menar finns inom litteraturen. Innan dess kan författare inte ge sig i kast med att skildra kriget ur ett mer kliniskt perspektiv. Andra världskriget har nått dit nu och snart är det dags för Vietnamkriget, menar Weyler.
-
(Agnes har samlat några schyssta fraser på tyska)
-
(Jorun tänker till om språk)
-
(Martin Rölls föredrag om bloggar)
-
(katie samlar brittiska edublogglänkar)
-
(Hoders föredrag om bloggars roll i Iran)
-
(podsäker och bra musik från bandet Point 22)
-
(inte så seriös svenskakurs signerad David Andersson)
-
(musik som man får använda i podcasts)
-
(inkluderarvalfri RRS på bloggen)
-
(att använda bloggar i språkundervisning)
-
(Annabells svenskaträningswiki)
Hans Kullin verkar rätt förtjust i Audioscrobbler. Nu har jag reggat mig och bestämt mig för att testa...
Min musik hittar ni här. Nu är frågan - går listan på något sätt att synka med bloggen så att de senast spelade låtarna alltid dyker upp här? Vore coolt!
Hos Hans Kullin läser jag att Norrbottens-Kuriren startat ett barfotajournalistik-projekt genom att låta en läsare i taget blogga på tidningens hemsida. Den här veckan är det 22-åriga dansaren och radiojournalisten Lisen Ellards tur.
Intressant förvisso, men det går ju att göra mer av bloggformatet om man nu skall bjuda in allmänheten.
Inspirerad av SvD-kampanjen "Utmaningen" - där ett antal morgontidningsläsare fick båda tidningarna under en period och sedan fick rösta om vilken tidning som var bäst varje dag på SvD:s hemsida - lanserar jag därför följande stekheta tips: Ge ett antal bloggare båda tidningarna gratis under en månad och låt de blogga om nyheterna i sig och skillnader i SvD:s och DN:s rapportering!
Feedback svart på vitt i en aldrig sinande ström :-) Skulle SvD och DN mäkta med det? :-)
Vad är patriotism om inte kärlek till den mat vi åt i vår barndom.
Kinesisk-amerikanske vardagsfilosofen Lin-Yutang citerad i Merete Mazzarellas understreckare Blott Sverige svenska köttbullar har i SvD den 11 september 2005.
-
(användbara insticksprogram till Firefox)
-
(lektionsbaserat kursmaterial på persiska med ljudfiler)
-
(Annabells wiki-tips)
-
(Thomas Hall rapporterar)
Som redan rapporterats på Det perfekta tomrummet har eder ödmjuke Bandhagenbloggare nu fått jobb i Skåne och redan på söndag går flyttlasset till metropolen Lund. Eller flyttlass och flyttlass föresten, jag kommer veckopendla till att börja med (note to self: köp årskort på SJ).
Jag fick det glada beskedet i går på min födelsedag och det kändes förståss som den perfekta presenten! Tänk vad bra allt kan bli ibland, fast det såg helt hopplöst ut bara sekunderna innan :)
Nu ser jag fram emot många trevliga bloggträffar i Skåneland under hösten!
Jag visste inte att det ens gick att tala svenska med bayersk brytning. Men det gör det! Björn Kjellman bevisade det i dag när Elin och jag såg honom i pjäsen Jag är min egen fru på Stockholms stadsteater.
Björn Kjellman är en lysande skådespelare och Charlotte von Mahlsdorf en mycket intressant bekantskap. Vilken kvinna! Eller man... eller spelar det egentligen någon roll? Och jag hade ingen aning om att hon bodde sina sista år i Sverige! Från Berlin till Laxå, jisses... Och DDR - vilka sår den staten har efterlämnat! När Stasi-arkiven öppnades skrevs kilometervis om det utbredda angiveriet, om hur äkta män spionerat på sina fruar, barn på sina föräldrar och dissidenter på varandra, men i dag skriver man hellre klämmiga artiklar om ostalgin.
Pjäsen är också en sällsynt språklig upplevelse. Eftersom Björn Kjellman spelar alla roller själv, iklädd samma klänning, får han lita till röst och kroppsspråk för att kunna gestalta de olika karaktärerna. Han pratar svenska med tysk-, bayersk (!), brittisk och amerikansk brytning. Han står, går och rör sig på olika sätt. Att med så till synes enkla medel lyckas gestalta en helt annan person är otroligt skickligt. Björn Kjellman är brilljant!
Jag är min egen fru är en mycket sevärd pjäs! Skynda, skynda för att få biljett till någon av de få föreställningar som är kvar!
Jag tänker rösta i kyrkovalet på söndag. Det är första gången jag deltar i ett kyrkoval överhuvudtaget. Anledningen är inte en nymornad andlighet hos undertecknad utan helt enkelt att jag vill dra min röst till stacken för att hindra Sverigedemokraterna att breda ut sig.
Tyvärr har jag ingen aning om vad jag ska rösta på och liksom Paradis-Linda är jag lite fundersam till vad de partipolitiska beteckningarna egentligen har i kyrkan att göra.
Jag vill rösta så liberalt som möjligt och så långt ifrån stock-konservatism som det överhuvudtaget går i ett sånt här val. Jag vill också stödja unga kandidater eftersom jag jag har någon sorts bild av att det finns tillräckligt många gamlingar i kyrkopolitiken som det är.
Hittade inlägget Den tveksammes guide till kyrkovalet hos Fredrik. Är det någon mer som har några stalltips så här i sista minuten?
Forskning & Framsteg har fattat. Sedan en vecka tillbaka kan man lyssna på utvalda artiklar från tidningen som podcast. Hur enkelt - och genialt som helst! Jag har laddat ned allihopa och imorgon på tunnelbanan till jobbet blir det premiär.
Här hittar du alla poddsändningarna och RSS-feeden.
Nu är jag på Karlstad universitet för att hålla ett föredrag om bloggar:
Läsa och kommentera andras bloggar:
Hitta bloggare som bor i Karlstad: Var är du?
Hitta blogginlägg på ett visst ämne: intressant.se
Hitta de mest omskrivna ämnena i bloggosfären just nu: knuff.se
Organisera sitt läsande med en RSS-läsare:
Bloglines
Feedster
Dags att börja skriva:
Blogger
TypePad
Blogg.se
Webblogg.se
Passagen blogg
Varm i kläderna:
Movable Type
Word Press
Uns wo weiter...
Gott och blandat:
Mest länkade bloggarna
Välutbildade, framgångsrika unga kvinnor som långtidssjukskrivs är ett växande problem och för mig hittills mycket av ett myserium. Vad är det som gör att kvinnor med till synes perfekta förutsättningar att göra stjärnkarriärer istället går in i väggen och blir sjukskrivna i flera år. Eventuellt kommer de tillbaka, eller så inte alls. Vad är det som händer?
I DN idag intervjuas Monica Renstig som skrivit boken Duktighetssyndromet - därför går allt fler kvinnor in i väggen och hon säger mycket intressanta saker. Bland annat att de duktiga kvinnorna, till skillnad från männen, oftare har känslomässiga förväntningar på arbetet. De tar också med sig moraliska värderingar från den privata sfären till arbetslivet vilket inte är något framgångsrikt recept. Renstig säger:
- Männen har i lagsporter och lumpen lärt sig att tänka: hur ska vi vinna den här matchen eller det här kriget, trots att jag inte gillar alla som jag ska samarbeta med. Man kan inte strunta i att passa en boll till en annan spelare för att man inte gillar just honom.
Den boken vill jag läsa och om Monica Renstig ska prata på Bokmässan tänker jag lyssna!
ABC rapporterar att Svenska Bostäder, ett av tre kommunala bostadsbolag i Stockholm, kört en raid för att komma åt folk som hyr ut sina lägenheter svart i andra hand. Under våren har man specialgranskat 3200 lägenhetsinnehavare i Akalla, Kista och Rinkeby och kunnat avslöja 240 fall av misstänkt olaglig andrahandsuthyrning.
Jag undrar varför man valde att börja just där? I de sunkigaste delarna av Stockholm (förlåt alla Akalla-, Kista- och Rinkebybor!) Varför specialgranskade man inte på innerstan där de svarta andra- och tredjehandskontrakten måste vara mångdubbelt fler än i de nordvästra förorterna...???
Göran Eriksson, politisk kommentator i Svenska Dagbladet, har inte mycket till övers för Feministiskt initiativ sin analys i gårdagens tidning. Han tycker att deras årsmöte i helgen mest liknade ett akademiskt seminarium - och det var inte avsett som något positivt omdöme.
Förklaringen till detta är, enligt Eriksson, att:
Kandidaterna till Fi:s styrelse har lika många universitetspoäng som det finns sandkorn i Sahara.
Intressant sätt att nedvärdera människor som lyckats tillgodogöra sig en högre utbildning. Och vad är det egentligen han vill säga? Att Fi är en samling stolliga akademiker utan verklighetsförankring som gör bäst i att stanna kvar i universitetens dammiga seminarierum?
Och undra hur stor öken hans egna akademiska poäng räcker till? Säkerligen inte mer än en liten sandlåda... ;-)

"Jag har kontroll över min text fram till den minut då jag levererar den. Sedan faller den fritt Du kan fråga vilken reporter som helst hur det känns. Man tycker att man lämnar ifrån sig ett jävligt bra paket av text och bilder. Och så när man ser det i tidningen dagen därpå inser man att man har lämnat det till en apa."
När etiken krockar med verkligheten i DN:s artikelserie om journalistkultur.
En kollega föreslog att alla redigerare skulle trycka upp t-shirts med texten "Det är jag som är apan" tryckt på ryggen.
För några veckor sedan deltog jag i en stadsvandring på Södermalm - i den gudomliga Greta Garbos fotspår. Med en kunnig guide travade vi gata upp och gata ned allt emedan hon berättade vart Greta döpts och konfirmerats, vart hon hade sitt första jobb, vart hon bodde och så vidare. För mig som inte kunde särskilt mycket om en Sveriges mest kända skådespelerskor var det en synnerligent allmänbildande vandring.
Cinemateket uppmärksammar också att Great Garbos stundande 100 års dag med en filmspecial. Premiär blir det på hennes födelsedag söndagen den 18 september med stumfilmen Gösta Berlings saga.
Senaste veckan har jag testat något helt nytt: featureredigering! Eftersom min hittillsvarande journalistiska karriär i huvudsak har ägnats åt det hetsiga nyhetsträsket är det onekligen spännande att få pröva på något annat.
Kanske har jag till och med fnyst lite åt de där måndag-fredag-typerna som inte har deadline varje kväll utan kan gå där och fila på sitt material i flera dagar - men inte längre! - "I'm a daglallare yes I am" :-)
Senaste två dagarna har jag i allafall haft förmånen att få grotta ned mig ordentligt i motormaterial och erkänner beredvilligt att jag aldrig läst de sidorna i tidningen förut. Jag har förvisso körkort men använder SL-kortet oftare och kan ingenting om bilar. Att skilja en SAAB från en Volvo klarar jag men ungefär där slutar min märkeskunskap och övergår i "röd bil", "blå bil", "vit bil" när jag till nöds måste beskriva något fordon.
Så likt en svamp har jag nu formligen sugit i mig kunskap om olika sortes motorer, antal hästkrafter, växellådor, dragvikter, toppfarter und so weiter. Och låtit mig uppröras av att priset på biogas skiljer sig fler kronor mer mellan Stockholm och Trollhättan och förundrats över hur cool Peugeot 1007 är med sina skjutdörrar. Och inte att förglömma, den fick fem stjärnor i senaste Euro Ncap säkerhetsklassning i juni.
Nu är bara frågan om jag borde skaffa mig en äkta Miss Motor-tshirt inför nästa vecka? ;)
I går öppnade fotoutställningen Knäppt! Någonstans i Sverige. 100 års militärliv genom kameraögat på Armémuseum i Stockholm. Från museets hemsida:
Fotoarkivet i Armémuseum gömmer hundratusentals negativ, positiv, glasplåtar och fotoalbum. Det är en till stora delar outforskad och outnyttjad bildskatt. Samlingen täcker halvannat sekel med början i fotografikonstens barndom på 1860-talet. I utställningen visas ett axplock av dessa bilder, från skilda tider och olika miljöer t ex spexupptåg på Karlberg, harvande på Gärdet, husarer i full parad och värnpliktiga i hårnät.
Dessutom blir det föredrag. Tisdag den 13 september kommer fotograf Johan Berglund att samtala med publiken om medias roll i dagens konfliktrapportering. Vem vill följa med? :)
Recent Comments
steffanie on Mitt namn och jag: Bim>> Vad roligt att du tyckte den var bra! Den är en av de bästa böcker jag läs ...
steffanie on ordning - på olika sätt: Mamma>> Sådan dotter – sådan mor! Eller var det tvärt om? David>> Haha, då är d ...
David N. on ordning - på olika sätt: De säger att hur det ser ut på skrivbordet, eller på golvet i din lägenhet, är e ...
David N. on Mitt namn och jag: Pja, pröva på vad mitt efternamn blir utan prickarna över a:et och utan accenten ...
Bim on Mitt namn och jag: Hej Steffanie! Jag såg nu, när jag satt och tittade tillbaka, att det var du som ...
Angela on ordning - på olika sätt: Tänk så lika vi är ;-) *Kram* ...
steffanie on Lat eller dum?: Jag utsåg en god vän till coach. Han är sträng och bra och tål inga ursäkter. Fa ...
Linda Unnhem on Lat eller dum?: Coachen? En sån skulle jag också behöva. En sträng en. ...
Therese on Nyårskrönika: Juli 2007: Jisses, vilken brutta! Vacker och tuff! Vilket ögongodis ;) ...
Anna / Kioskis on Möbelverket: Vad blev det för skrivbord? :) ...
steffanie on Nyårskrönika: Maj 2007: Hehehe ;) ...
David N. on Nyårskrönika: Maj 2007: Din lilla barnarövare... ...
David N. on kärlek är en handling: Det är precis det som är poängen i det andra ledet: tankar leder till handling. ...
steffanie on kärlek är en handling: Ja läs Bitterfittan Karro, den är skitbra! Nu har jag ju iofs bara läst hälften ...
steffanie on kärlek är en handling: Dessutom menar Stefan Einhorn att även om inte avsikten är god när man gör den g ...