Vilket språk känner du på?

| | Comments (2)

När jag gick omkring i Warzawa och hörde alla tala polska var det som om något föddes på nytt inom mig. Både språkets ljud och orden träffade mig djupt, det öppnade någonting inom mig som varit inneslutet och undertryckt. Jag insåg för första gången att polskan är mitt känslospråk. Jag, som både talar, skriver och undervisar på hebreiska, jag anser mig verkligen behärska det språket, förstod plötsligt att jag inte känner på hebreiska. Jag hade i alla år varit ett slags språklig zombie, utan att inse det.

Ester Ziv-Wierzbicki, som lämnade Polen som tioåring för att bosätta sig i Israel tillsammans med sina föräldrar, förklarar hur hon upplevde mötet med det polska språket på sitt första återbesök som vuxen. Hela intervjun publicerades i dagens DN: Resan från barndomens till nutidens Polen.

2 Comments

embryo said:

jag säjer svenska blir det lättraste efterersom det är det man skrivre och pratrar på så är det ju men tänck okcså på det tysta språkret det stora tysta språket det som har ingna ord som är som stjärhimmelelen det är också fint det säjer jag nu yo

Jonas said:

När jag fick barn bröt gotländskan åter fram i min dialekt på bred front. Innan dess hade den bara gjort enstaka gästframträdanden under sådär 25 år.

Leave a comment

Recent Comments