denna fascinerande tvåspråkighet
Eftersom jag själv aldrig fick bli tvåspråkig som barn fascineras jag som vuxen otroligt mycket av barn som behärskar två språk. Besökte en kompis härom dagen vars sexåriga son är tvåspråkig: svenska och engelska.
Sonen ville ha hjälp att öppna en sparbössa men nyckeln kärvade i låset och han fick inte upp den. Jag försökte men med samma klena resultat. Då replikerar sexåringen, på svenska:
- Jag hade inte mycket lycka heller...
Hans hjärna tyckte att frasen I didn't have much luck either var passande för att trösta mig som också misslyckats med uppdraget - vilket ju var helt rätt. Det intressanta var förståss att han snabbt, förmodligen utan att ens tänka efter, översatte frasen ordagrannt till svenska (vi samtalade ju på svenska). Idiomatiskt är det inte ett korrekt yttrande men jag klappade nästan händer av förtjusning över att få höra denna live-demonstration av utvecklingen till att bli fullt tvåspråkig. Hur coolt som helst!!! :-)
(Pappa, varför pratade du aldrig tyska med mig???)
Jo, visst är det fascinerande den tiden de lär sig fler än ett språk samtidigt. Ett minne kommer för mig när jag läser din text: Min äldste son (italienska och svenska) sa när han var liten bl.a.: "Kan du spetsa brödet?" "Spezzare" betyder "dela".
Många föräldrar till tvåspråkiga barn kan bli oroliga över den här sammanblandningen som är fullständigt normal. Det tar sin tid innan språken hamnar på plats och skiljs åt.
Jag blev tyvärr inte heller tvåspråkig.
Spetsa brödet :-)
Hos oss är maten ibland "spajsig".
Precis så talar mina barn, vi talar bara svenska hemma men annars är det ju engelska som gäller. Gabriel som är sex år är helt otrolig på att snabbt översätta mellan svenska och engelska, som en simultantolk.
Ganska ofta använder de den engelska grammatiken i svenska språket, vilket blir lite fel.
Ja!!! min mamma lärde mig inte finska jag vill också va tvåspråkig! Mina småsyskon gick på engelskt dagis och bodde i england ett tag. En morron då jag var på besök skulle de väcka mig, de drog mig i tårna och viskade: "Pernilla, du måste wejka upp nu".