August 2005 Archives

I dag var jag på tvåspråkig dopgudstjänst i Finska kyrkan i Stockholm. Prästen höll hela ceremonin på både svenska och finska och psalmerna sjöng vi såklart också på båda språken. Jag är fortfarande helt fascinerad - det var sååå ballt! Tänka er - jag sjöng faktiskt Tryggare kan ingen vara på finska! Och jag gillar verkligen, verkligen, verkligen att både mammas och pappas hemland fick vara lika viktiga och att alla släktingar och vänner, oavsett språkkunskaper, kunde känna sig välkomna och delaktiga! :-)

Intressant middagsdiskussionsämne från igårkväll: Vad kommer nästa generation dömma vår generation för? (så som vi med facit i hand dömmer dem som inte aktivt tog ställning och gjorde något bra/gott/det rätta under förra seklets prövotider)

- Miljöförstöring?
- Inhuman flyktingpolitik?
- Utsugning av världens fattiga länder?
- Diskriminering och marginalisering av grupper inom vår egen svenska sörgårdsidyll?

Eftersom jag själv aldrig fick bli tvåspråkig som barn fascineras jag som vuxen otroligt mycket av barn som behärskar två språk. Besökte en kompis härom dagen vars sexåriga son är tvåspråkig: svenska och engelska.

Sonen ville ha hjälp att öppna en sparbössa men nyckeln kärvade i låset och han fick inte upp den. Jag försökte men med samma klena resultat. Då replikerar sexåringen, på svenska:

- Jag hade inte mycket lycka heller...

Hans hjärna tyckte att frasen I didn't have much luck either var passande för att trösta mig som också misslyckats med uppdraget - vilket ju var helt rätt. Det intressanta var förståss att han snabbt, förmodligen utan att ens tänka efter, översatte frasen ordagrannt till svenska (vi samtalade ju på svenska). Idiomatiskt är det inte ett korrekt yttrande men jag klappade nästan händer av förtjusning över att få höra denna live-demonstration av utvecklingen till att bli fullt tvåspråkig. Hur coolt som helst!!! :-)

(Pappa, varför pratade du aldrig tyska med mig???)

Nästa vecka börjar nybörjarträningarna i ju-jutsu i Högdalshallen (A-hallen).

Ju-jutsu är den perfekta blandningen av motion, styrka, snabbhet, vighet och koordination. Vi övar försvarstekniker mot olika angrepp som ger en allsidig och omväxlande träning. Försvaret består bland annat av blockeringar, slag, spark och kast.

Som nybörjare betalar du halva priset första terminen.

Träningstider nybörjare hösten 2005:
Vuxna: måndag och onsdag kl 20.15-21.30
Ungdom 12-16 år: måndag och onsdag kl 18-19
Barn 7-9 år: söndag kl 15-16
Barn 9-12 år: måndag och onsdag kl 17-18

Information? Ring 073-958 93 09 eller besök Högdalen budoklubbs hemsida.

Läsa mer innan du bestämmer dig? Bläddra fram till reportaget Sparka dig till ett bra självförtroende, skrivet av ingen mindre än allas vår Yukio. Ju-jutsu-tjejen Karin som intervjuas i artikeln tränar i vår klubb och har numera avancerat till blått bälte.

Testa redan i helgen? För den som har vägarna förbi Kulturfestivalen i Vantör på Älvsjöbadet i Hagsätra under helgen kommer Högdalens budoklubb tillsammans med Älvsjö ju-jutsuklubb ha uppvisningar och prova-på-träningar. Kom ditt vettja! :-)

Returord är viktiga för att ett samtal ska flyta. På svenska använder vi till exempel dessa:

Neutralt registrerande
- Jaså.
- Så.
- Hm.
- Jaha.
- OK.
- Uppfattat.

Bekräftande
- Ja.
- Jo.
- Jag vet.
- Förvisso.
- Säkert.
- Visst.
- Just det.
- Precis.
- Exakt.
- Absolut.

Gillande
- Bra.
- Fint.
- Gott.
- Vackert.
- Va kul.
- Så trevligt.
- Så intressant.

Ogillande
- Usch då.
- Fy...
- Det var illa/synd/det värsta/just trevligt.

Förvåning
- Oj då.
- Verkligen.
- Det var som...
- Jösses.
- Det hade jag faktiskt ingen aning om.
- Det menar du inte.

Ej förvåning
- Det förvånar mig inte.
- Det ante mig.
- Än sen då.
- Typiskt.

Bestridande
- Nej.
- Det tror jag inte.
- Tror du?
- Knappast.
- Inte.
- Icke.
- Aldrig i livet.

Det går mode i returord. Ett tag var Just det och senare Perfekt populärare än andra. Vi tänker inte så mycket på returorden när vi talar vårt modersmål eftersom vi utan större ansträngning kan alternera obehindrat beroende på vad samtalet kräver. När vi talar ett främmande språk är det svårare och vi kan inte variera returorden i den utsträckning vi skulle vilja. Istället tvingas vi upprepa samma fraser i alla sortes samtal (detta är väldigt tydligt för mig när jag pratar tyska!)

Alla språk har returord. I engelska används till exempel: Really, You don't say, Oh (dear), Fine, Perfect, Sure, Quite, Right, Absolutely, Definitely, No, You are kidding, I see.

(Språk och språkforskning av Bengt Sigurd)

Sedan två timmar tillbaka är jag arbetslös. Eller mellan jobb eller vad man nu skall kalla det. De första två veckorna tänker jag inte ha någon ångest alls har jag bestämt. Tvärtom tänker jag njuta av en välförtjänt ledighet efter att ha jobbat som en iller de senaste månaderna. Men för säkerhets skull har jag knåpat ihop en liten lista med sysselsättningar att ta till i fall de själsliga mindervärdhetskomplexen (inget jobb=loser) skulle hinna ifatt mig:

1. Springa - Har legat på latsidan lite senaste tiden men eftersom Lidingöloppet rycker allt närmare börjar det bli dags att ta tag i den saken.

2. Dejtrejda med mina pensionspengar (och försöka komma i kapp förra veckans treprocentiga tapp sedan Länsförsäkringars fastighetsfond störtdök).

3. Titta på Falcon Crest-repriserna som börjar sändas imorgon.

4. Blogga! Podcasta! :-)

5. Eh... söka jobb borde kanske också vara med på listan ;-)

Kanal 5 ska börja reprisera Falcon Crest! Allra första avsnittet sänds på måndag, tyvärr på den helt okristliga tiden 13.40. Detta skulle faktiskt kunna vara en anledning för mig att skaffa kabelteve igen...

Använd alla sinnen! Gå ut i naturen! Det är läkande att följa årstidsväxlingarna. Och undvik att umgås med människor som du inte tycker om. Eller: se till att umgås med dem du tycker om. Att sjunga är bra också, inte minst för andningen. Eller dansa, allt som får kroppen att släppa loss gör gott!

Carina Waldestam, sjukgymnast som vidareutbildat sig inom psykoterapi, intervjuas i artikeln Hela livet kan sitta i en ömmande axel i Svenskans serie om hur psyket påverkar vår fysiska hälsa.

Barn som i 3-7 års åldern konfronteras med ett främmande språk i förskola eller skola går igenom olika faser i sin språkinlärning.

Barnen börjar i regel med att försöka göra sig förstådda på sitt modersmål, trots att ingen i omgivningen förstår dem. För yngre barn kan denna fas vara i flera månader, äldre barn förstår oftast snabbare att det inte är någon idé att fortsätta med modersmålet.

Därefter följer en tyst period som också kan variera i längd beroende på om barnet är inåt- eller utåtagerande. Inåtvända barn har vanligtvis en längre tyst period som de dock kompenserar senare genom att ha uppnåt en högre språklig förmåga när de väl börjar tala det främmande språket.
Under den tysta fasen pratar många barn lågmält med sig själva. De upprepar ord och fraser som lärare eller kamrater just sagt och prövar olika kombinationer.

Under den tredje fasen börjar barnen använda sig av förenklade uttryck och fasta fraser på målspråket. Inåvända barn som fortsätter de tysta samtalen med sig själva ligger oftast på en högre språklig nivå på dessa samtal, än de samtal de för med lärare och kamrater. Det är som om de testar och övar i samtal med sig själva, innan de vågar använda orden och meningarna i riktiga konversationer.

Fas fyra innehåller en stegvis förbättring av barnets språkliga förmåga och de närmar sig det infödda mönstret för andraspråket.

Andraspråksinlärningen är en social process om sker i samspel med lärare och jämnåriga.

Forskare har undersökt så kallade tvespråkiga samtal, dilingual discourse, där de två som pratar inte förstår varandras språk (till skillnad från tvåspråkiga samtal, bilingual discourse, där de som pratar har en passiv förståelse av det andra språket) och funnit att om samtalet görs kring en gemensam aktivitet blir det ändå rätt så sammanhängande.

Exemplet i boken rörde en pojke med kinesiska som modersmål som lekte med ett vattenhjul och pratade med en lärare som pratade engelska. Ingen av dem förstod egentligen varandra men när samtalet transkiberats såg man att deras samtal ändå hängde ihop. Situationen stöder här inlärningen, menar forskarna, och sammanhanget gör att pojken lättare lär sig de engelska ord som hör ihop med vattenhjulet.

Anteckningar gjorda efter att ha läst artikeln Håll samtalet igång - om inlärning av ett andraspråk av Åke Viberg publicerad i boken Det gränslösa samtalet av Blomqvist och Teleman (red).

Den här artikeln har naturligtvis fått mig att fundera på hur det var för min egen pappa som kom från Tyskland till Sverige som sjuåring och sattes direkt i svensk skola... måste fråga honom om det...

När jag gick omkring i Warzawa och hörde alla tala polska var det som om något föddes på nytt inom mig. Både språkets ljud och orden träffade mig djupt, det öppnade någonting inom mig som varit inneslutet och undertryckt. Jag insåg för första gången att polskan är mitt känslospråk. Jag, som både talar, skriver och undervisar på hebreiska, jag anser mig verkligen behärska det språket, förstod plötsligt att jag inte känner på hebreiska. Jag hade i alla år varit ett slags språklig zombie, utan att inse det.

Ester Ziv-Wierzbicki, som lämnade Polen som tioåring för att bosätta sig i Israel tillsammans med sina föräldrar, förklarar hur hon upplevde mötet med det polska språket på sitt första återbesök som vuxen. Hela intervjun publicerades i dagens DN: Resan från barndomens till nutidens Polen.

Huddinge kommun ska ta fram en speciell karta med prommenadvägar, läser jag i en liten notis i dagens DN. Tanken är att underlätta för alla de som beordrats motion av sin läkare genom att rekomendera trevliga och säkra prommenadslingor i kommunen.

Vilken fantastiskt bra idé!

Sedan tidigare finns ju projektet Hjärt & Lungfondens Hälsans stig men av bra saker kan man aldrig få för mycket.

I ditt eget närområde känner du ju oftast till vart det är trevligt att gå, men kommer du på besök eller är nyinflyttad är en ju en prommenadkarta alldeles ypperligt.

Söker man på "ut och gå" och Huddinge hittar man dessutom företaget som ligger bakom kartprojektet.

I våras hade jag ständigt och jämnt en stegmätare i byxlinningen och skrev maniskt upp hur många steg jag tog varje dag. Tyvärr funkar den lilla manicken inte längre eftersom jag försökte mig på konststycket att diska den (fråga intevarför!). Nu funderar jag på ett investera i en ny - för det är ju så roligt att veta hur långt man faktiskt gått när man inte ens visste att man motionerade!