vem är mest skyldig?

På rägghågsen utflykt i Europa, skriver DN:s recensent Peter Handberg om Björn Sandmarks nyutkomna bok Vägen till Mitteleuropa. Essäer om Centraleuropa. Handberg gillar också idéen men verkar inte så förtjust i genomförandet. Sandmark beger sig ut på en resa i Centraleuropa där han genom att samtala med olika personer försöker spåna i vart kontinenten och det europeiska samarbetet är på väg. Han drar paralleller med det habsburgska riket och ger några korta introduktioner till författare som Elfriede Jelinek, Günther Grass och Martin Walser (vars bok Ein fliehendes Pferd jag ju faktiskt läst, på orginalspråk I might add ;-))

Det är Sandmarks sätt att hantera skulden som recensenten retar sig på mest på. Han verkar tycka att den välkända skulden över Förintelsen borde nyaseras något och även inbegripa en diskussion om hur det forna DDR, Lettland, Litauen och Österrike lyckades själpa över hela skuldfrågan på Tyskland. Han retar sig även på Sandmarks jämförelser av olika folkmord som ändå landar i att det värsta av dem alla var Förintelsen (vilket ju också signaleras av att det skrivs som ett egennamn med stor bokstav).

Trots att Peter Handberg är skeptisk tycker jag det låter som en intressant bok, som jag gärna vill hinna med att läsa.