July 2005 Archives

Jag har kommit in på två distanskurser i höst: Persiska 10 poäng vid Uppsala universitet och Svenska som andraspråk 20 poäng vid Göteborgs universitet. Spännande!

På rägghågsen utflykt i Europa, skriver DN:s recensent Peter Handberg om Björn Sandmarks nyutkomna bok Vägen till Mitteleuropa. Essäer om Centraleuropa. Handberg gillar också idéen men verkar inte så förtjust i genomförandet. Sandmark beger sig ut på en resa i Centraleuropa där han genom att samtala med olika personer försöker spåna i vart kontinenten och det europeiska samarbetet är på väg. Han drar paralleller med det habsburgska riket och ger några korta introduktioner till författare som Elfriede Jelinek, Günther Grass och Martin Walser (vars bok Ein fliehendes Pferd jag ju faktiskt läst, på orginalspråk I might add ;-))

Det är Sandmarks sätt att hantera skulden som recensenten retar sig på mest på. Han verkar tycka att den välkända skulden över Förintelsen borde nyaseras något och även inbegripa en diskussion om hur det forna DDR, Lettland, Litauen och Österrike lyckades själpa över hela skuldfrågan på Tyskland. Han retar sig även på Sandmarks jämförelser av olika folkmord som ändå landar i att det värsta av dem alla var Förintelsen (vilket ju också signaleras av att det skrivs som ett egennamn med stor bokstav).

Trots att Peter Handberg är skeptisk tycker jag det låter som en intressant bok, som jag gärna vill hinna med att läsa.

Morgontidningen - jag älskar den!

Jag klarar mig inte utan den. Gratistidningar i all ära, men jag vill faktiskt ha min hemburen. Jag hinner inte läsa den så noga som jag vill varje dag, men utan tidningen är morgonen bara halv.

Trots att det mesta som står att läsa där faktiskt redan är gammalt innan det hinner till min hallmatta. På nätet är allt färskare. Men i nätet kan man inte bläddra. Och det svärtar definitivt inte av sig. Och inte luktar det nytryckt heller...

Nätet är bra men flyktigt. Där kan man publicera omedelbart och sedan korrigera fel utan att meddela det. Publicerar man fel i papperstidningen måste man i allafall trycka en rättelse dagen efter. Det är tydligare. Kanske är tron på detta som gör att jag vill lita mer på vad som står i papperstidningen än vad som står på webben?

Lediga dagar är bra för då hinner jag läsa båda mina morgontidningar ordentligt. Jobbiga dagar är sämre - då kanske jag bara hinner läsa rubrikerna.

I dag är en ledig dag och därför passar jag på att sjösätta en ny kategori här på bloggen: tidningsdagbok. Under den vinjetten tänker jag i all anspråkslöshet blogga om det jag fastnar för i nyhetsfloden. Det handlar om korta snabba reflektioner och inte några akademiska avhandlingar i ämnet. Jag vill komma tillbaka till det kravlösa skrivandet, det som sker i första hand för min egen skull, och mindre för andra. Förhoppningsvis kan det vara ett botemedel mot den blogghäfta jag lidigt av de senaste månaderna. Ok, nog snackat... dags att börja skriva:

De tre som åtalats för dödsmisshandeln av Marcus Gabrielsen på Kungsgatan i maj släpps ur häktet i väntan på dom. Betyder detta att tingsrätten varken kommer kunna dömma dem för mord eller dråp utan på sin höjd för grov misshandel och vållande till annans död? Ett tiotal vittnen såg misshandeln men har ändå bara kunnat lämnar ofullständiga berättelser. De har dessutom tagit tillbaka och ändrat uppgifter mellan polisförhör och rättegång så vad som egentligen hänt verkar fortfarande inte vara helt klart. "Vittnena har fått minnesluckor där de passar dem" kommenterar Gabrielsens pappa rättegången.

Faramarz Pooya kräver i ett inlägg på SvD:s Brännpunkt att Sverige och EU ska kräva att Iran friger alla politiska fångar och börjar respektera press- och föreningsfriheten. Som påtryckningsmedel tycker Pooya Sverige och de andra EU-länderna ska utvisa Irans ambassadörer samt kalla hem sina egna från Iran. När jag sökte på de två uppmärksammade fall som Pooya lyfter fram (fängslandet av två av Irans mest kända intellektuella, journalisten Akbar Ganji och advokaten Nasser Zarafshan, hittade jag den här bloggen: Fria Iranvänner.

Sju sortes kakor på klassiskt kafferep istället för jättemuffins och caffelatte på chict innerstadscafé. Det är den nya trenden slår SvD fast i ett roligt reportage nu så här mitt i fruntimmersveckan. Man har intervjuat både sockerbagare och historiker som välkomnar revitaliseringen av vår svenska sötsaktskultur. Historiken menar att det är trettiåringarnas behov av nostalgi som ligger bakom trenden. Att våra föräldrar tillhör den kaklösa generationen och att vi längtar tillbaka till mormors och farmors spritskransar och hallongrottor. Kan ligga nåt i det där! Jag känner mig i allafall jädrig sugen på att baka småkakor, något som jag faktiskt aldrig provat på tidigare. Kanske skulle pröva göra en sats Ungherrar? ;)

I kväll var det releasefest för Annika Hamruds bok Queerkids, vars blogg jag påtat med de senaste dagarna. Erika och Ulrika på Normal hade bjudit stor som liten till kalas där det vankades fiskdamm, saft, bulle och bubbeldricka. Mycket folk och varmt, och nu är den äntligen ute! Guuud så roligt! Köp boken, läs bloggen och ge dig in i debatten! :-)