Journalistbloggar fördummar bloggosfären
Att börja blogga gör man av olika anledningar. Själv kommer från "dagbokssvängen". Jag började skriva dagbok på nätet 1998 när höjden av lycka var att få vara med på reload.org (Sanna, Elin, Anne och Gunnar R bör minnas den fantastiska tiden också).
Sen uppfanns ordet blogg och blogging och folk som aldrig ens haft en tanke på att skriva dagbok på nätet började nu blogga istället. Att blogga var "bättre" än att skriva dagbok på nätet. Bloggarna skrev om politik och litteratur och samhälle och skådade inte in i sin egen navel som dagboksskribenterna och rapporterade vad det ätit till frukost eller vilket väder det var utanför fönstret.
2005 upptäckte journalisterna och medieföretagen bloggingfenomenet. Några journalister börjar själva blogga inom ramen för sitt dagliga värv på den stora tidningen. Journalistbloggarna lider dock inte av någon prestationsångest när det gäller bloggämnen. De sätter snarare en ära i att dela med sig av de mest triviala detaljer från sina privatliv på bloggen.
Och vips så är vi tillbaka i dagboksträsket igen! Tack för det, alla svenska journalistbloggare!
(Detta snabbt ihoprafsade inlägg är summan av lite funderingar jag haft sista tiden, och fick bla näring av samtal med Andreas och mejlande med en (journalist)-kollega som nyligen börjat blogga...)
3 TrackBacks
Listed below are links to blogs that reference this entry: Journalistbloggar fördummar bloggosfären.
TrackBack URL for this entry: http://www.steffanie.net/mt/mt-tb.cgi/267
När vi nu diskuterar svenska mediers blogg-varianter: en skillnad mellan hur svenska och engelska medier tagit till sig bloggfenomenet, som... Read More
Blind höna gör en för kvällsbladens b-bloggare förödande jämförelse med The Guardians bloggar. Nästa: Bandhagen (vars titel för övrigt borde skickas till SL som ett exempel på var de ska s... Read More
Det har varit mycket snack om bloggar den senaste tiden. Bloggen är som bekant på modet, och alla skall ha en. På gott och på ont, menar somliga och förfasar sig - kanske med rätta - över hur begrepp och koncept urvattnas av stormedias lycksökare. Read More
yo man kanväl innte bloggra bara för att man inet kan skriva förhand för hur skulle det se ut det unndrar jag nu yo?
om alla gick sej omkring med sina papprer och visade för varranra, kolla såhäringa tycker jag om allting yo
är man så ingentingtressant, det undrar jag nu yo?
är någon så inteintressant det undrar jag nu, yo
också undrar jag vad somkom först dom skrivan orrden eller internet det undrar jag nu, yo
*Skratt* Stralande summering!!!
Och min egen ursakt ar att jag bara kan blogga fran jobbet och inte har tid att sitta och djupdyka i arkiv och lankar, sa det blir dagboksrapporter tills "laget stabiliserat sig" - typ nasta vecka! Da ska jag borja med att titta pa en beklaglig utveckling har borta...
En grund inom bloggningen är att "vidga demokratin", det vill säga vem som helst kan publicera sig utan sanktionerande från stora tidningars grindvakter.
Därför är det intressant att det nu INOM bloggarväsendet framträder åsikter som att en viss typ av textförfattande på nätet är bättre än annat.
Öppen fråga 1: Håller bloggningen på att bli mer elitistisk?
Öppen fråga 2: Kan bloggare fortsätta tala om sin verksamhet som "bättre", "öppnare" än journalistik med ovanstående tendenser?
Öppen fråga 3: Varför är det i sig finare att skriva navelskådande om politik, oftast i formen privat synpunkt nödtvunget maskerad med några citat och litteraturhänvisningar, än att skriva vad man har på sig och därmed ge trendtips?
Men alla vi som skrev dagbok på nätet från 1997 har ju i princip bloggat, fast utan bloggverktyg. Det var väldigt få jag läste då som skrev vad de åt till frukost eller andra triviala ting. :)
Annica
Och alla vi som (än) inte har någon blogg, är vi mest moderna (eller elitistiska) som inte hoppat på tåget innan journalistsvängen kom in och degenererade alltihop? :)
Förr hette det att skriva krönikor, artiklar, referat. Nu låter tidningarna sina medarbetare göra det under bloggflaggan; senast i ishockey-VM hade Aftonbladet en medarbetare som bloggade VM-nyheter från Wien. Utan kommentarsfunktion blir det ändå en krönika, fast med tydligare datumstämpel.
Kanske det är med flit som de stora media gör så här, möter konkurrensen, genom att i gemene mans ögon sänka bloggfenomenet från att vara en alternativ röst till ett dagboksträsk. Konspirationsteori! Å andra sidan kanske fenomenet måste kylas av och gå in i andra andningen. Ungefär 1996-97 var det hett med hemsida, alla skulle ha en även om de inte hade något att fylla den med. Sedan blev det allmängods; de som hade något att visa fortsatte med hemsidan och andra tröttnade. Det är en bra grej, men ingen höjer på ögonbrynen. Så blir det nog med utökningen med bloggar också. Frågan är vad nästa heta grej på Internet är. Jag har några idéer.
Bergman>> Du har rätt, det fina med blogging är att vem som helst kan starta en blogg och ge uttryck för sin åsikt utan att vara hänsvisad till Ring P1 eller tidningarnas insändarsidor.
Men det där gräsrotsperspektivet kan man ju inte använda på de etablerade mediernas journalistbloggar! De har ju, i de flesta fall, redan tillgång till ett par spaltmeter i veckan där de kan blaja om vilka handväska de har till jobbet idag eller vad för sorts middag de gör till telningarna. Min fråga är: tillför verkligen dessa bloggar verkligen något som inte redan finns i form av krönikor o dyl i papperstidningen? Själv är jag tveksam...
Tidningarna har ju enorma resurser bakom sig (som en grästrotsbloggare bara kan drömma om) och därför är det nästintill upprörande att de låter sina vassaste skribenter blaja på om vardagstrivialiteter i bloggformat.
Satsa istället på att ge ögonblicksbilder från pågående skeenden som vanliga dödliga inte har inblick i: ishockey-VM och schlagerfinalen är väl utmärkta exempel på när tidningarna faktiskt kan erbjuda läsarna mervärde genom att låta sina journalister blogga om sådant som inte får plats i papperstidningen men som är intressant för ishockey/schlager-fans.
är det inte en EXTREM överskattning av fenomenet bloggning att tala om att de stora medierna ens skulle uppleva en konkurrens därifrån?
verksamheten, uppgifterna, förutsättningarna skiljer sig ju fundamentalt mellan enskilda, ideellt arbetande bloggare och ekonomiskt drivna medieföretag.
Jag har inte påstått att bloggarna konkurrerar med de etablerade medieföretagen. De spelar inte ens i samma liga som du så klokt påpekar.
Steff >> Inte fan behöver journalistbloggarna skilja sig i innehåll från tryckta krönikor etc. Om X bara kan skriva om mode får hon väl göra det i ALLA medier.
Poängen med Expressens/SvD:s/Aftonbladets verksamhet – inklusive bloggarna – är inget annat än att tjäna pengar till sina ägare. Det görs till exempel med tydlig journalistisk profil. Bloggarna stärker reportrarnas=medieföretagets varumärke och är därmed rent finansiella prrojekt i slutänden.
Utan att tänka in det tror jag att man missar en del i diskussionen om mediedrivna bloggar gentemot "gräsrots"(ditt begrepp)-bloggar.
HÅLLER MED om potentialen men tror att det är för mycket begärt att medieföretagen skulle utveckla sin journalistiska form ;)
HÅLLER OCKSÅ MED om det sistnämnda (ögonblicksbilder från skeenden).
/mb
Steff >>> det var inte du som använde de orden utan Anders Carlsson
sorry för oprecis kreditering av citatet
Tja, då är det med andra ord kört för alla som bloggar med en tidning i ryggen...
Eran däremot verkar ju vara härligt fri och obunden! :-) Vad säger chefredaktören? *nyfiken*
Jag är möjligen ute och cyklar, men tidigare har i vissa tidningar skribenter efterlyst ett perspektiv på världshändelser bland bloggarna; varför skriver ingen om gerillakriget i X-land osv, vilket jag tolkar som de tar bloggen på högsta allvar som ytterligare en nyhetskälla och därmed konkurrent. Skatter och avgifter på bloggar som är för populära har det också påståtts införts i t.ex. Kalifornien. Det är möjligt att (kvälls-)tidningarna ser blogg mer som ett sätt att hänga med i tiden och tjäna pengar mer än ett hot, men någon relation till den vanliga verksamheten måste de ändå ha ställt eftersom de kör på riktigt stora trumman.
Dagliga schlagerrapporter eller dagliga schlagerblogginlägg.. är det någon skillnad, och i så fall vad? Ligger det något i det personliga perspektivet som gör rapporten bloggfähig? Om den utsände reportern kallt konstaterar att artisten sjöng falskt på repetitionen eller att Sverige testat nya backpar inför Schweiz-matchen, är det blogg? Mats Olsson, som blandat sport, musik och personliga kommentarer huller om buller i mer än tio år, är han den ultimata tidningsbloggaren utan att veta om det själv?
Jag tror att bloggen blir en konkurrent till vanlig media när folk med insyn i saker börjar blogga. Som exempel vid tsunamikatastrofen, hade någon på UD bloggat kunde det varit intressant. Något annat som kunde vara kul var ifall någon på en redaktion bloggade om det och hade en annan åsikt än redaktionen, jmfr Gudmunsson.
Bra! Men jag tycker inte vi ska kalla det "journalistbloggar". - Du är journalist, så din blogg är en ju en utmärkt journalistblogg.
Dagboksträsket (eller i vissa fall, chatt-träsket) är tidningsledningarnas, chefredaktörernas, försöka att haka på ngt som de är rädda att missa och som de inte riktigt förstår. "Mediabloggar" är ett provisoriskt uttryc till man kommer på något bättre.
Se http://kornet.nu/blindhona/arkiv/001433.html
I likhet med andra har jag "hoppat på tåget" först efter media "hypen", jag till hör inte hardcore blogarna. Men vad är det som gör att mina tankar och funderingar är mindre intressanta?
jag tror att en del handlar om en strävan om att vara lite speciell bland det som inte gillar att bloggningen nu upptäcks av fler, tänker man "vi som bloggar är lite speciella". Det blir ju svårt att vara speciell när gud och var människa har en blogg...
Sen håller jag helt med att tidningarna borde låta bli att stjäla "bloggen" som uttrycksmedel, vad var det för fel på krönikor? Har ju funkat i massa år så varför kalla det ngt annat nu?
bloggen ska främja decentralisering av mediemakt. läs gärna min debattartikel i aftonbladet om saken idag.