May 2005 Archives

Fredrik Björnsson är outtröttlig! Nu startar han videobloggtjänsten OpenVideo på podcasting.se.

Hittad via Stationsvakt

I går fälldes de två poliser som misshandlat en man vid en bensinstation. Poliserna blir av med jobbet och får tre månaders fängelse.

Tänk om de varit HD-domare istället! Då hade de förmodligen bara förflyttats från patrullbilen till ett skrivbordsjobb och fått fortsätta utreda brott. Speciellt misshandelsbrott kanske eftersom de båda poliserna ju faktiskt besitter fördjupade kunskaper i hur det går till att misshandla!

Här kommer den oredigerade ljudupptagningen från workshoppen i Avancerad blogging ifrån gårdagens Bloggforum. Mycket nöje! :-)

AvBlogging_ored.mp3 (10,6MB)

Dagens Skiva - Kal Ström
Senaste Dagens skiva-podcasten - Kal Ström
Skolsmart - Richard Gatarski
Skolmarknad - Richard Gatarski
podcasting.se - Fredrik Björnsson
Open Mic - Fredrik Björnsson
Sum of my parts - Stephanie Hendrick
Moblogging Jokkmokk's Winter Market - Stephanie Hendrick

Extra
Videoblogg: Vlog

"Det finns inget värre än det här att man ska vara som man är."

Kerstin Hallert har överdoserat på journalistbloggar och spyr galla i SVT:s morgonsoffa. Hon kanske borde komma på Bloggforum och få sig en lite mer varierad bild till livs? Bloggosfären är ju nämligen större än Expressens och Aftonbladets bloggar...

Att börja blogga gör man av olika anledningar. Själv kommer från "dagbokssvängen". Jag började skriva dagbok på nätet 1998 när höjden av lycka var att få vara med på reload.org (Sanna, Elin, Anne och Gunnar R bör minnas den fantastiska tiden också).

Sen uppfanns ordet blogg och blogging och folk som aldrig ens haft en tanke på att skriva dagbok på nätet började nu blogga istället. Att blogga var "bättre" än att skriva dagbok på nätet. Bloggarna skrev om politik och litteratur och samhälle och skådade inte in i sin egen navel som dagboksskribenterna och rapporterade vad det ätit till frukost eller vilket väder det var utanför fönstret.

2005 upptäckte journalisterna och medieföretagen bloggingfenomenet. Några journalister börjar själva blogga inom ramen för sitt dagliga värv på den stora tidningen. Journalistbloggarna lider dock inte av någon prestationsångest när det gäller bloggämnen. De sätter snarare en ära i att dela med sig av de mest triviala detaljer från sina privatliv på bloggen.

Och vips så är vi tillbaka i dagboksträsket igen! Tack för det, alla svenska journalistbloggare!

(Detta snabbt ihoprafsade inlägg är summan av lite funderingar jag haft sista tiden, och fick bla näring av samtal med Andreas och mejlande med en (journalist)-kollega som nyligen börjat blogga...)

När mitt SL-kort gick ut den 10 maj köpte jag inget nytt utan började cykla istället. Så i dag (eller igår för att vara mer exakt eftersom klockan visst är över midnatt redan) när jag för en gångs skull kostade på mig en SL-resa för att vila mina små ben som var lite trötta efter söndagens tretimmarslöpning fastnar jag i detta. Ja inte exakt i det, men nästan. Jag var inte på tåget där galningen högg ned människor, men jag åkte förbi Skanstull alldeles efter och såg polisuppbådet och blodpölen och det såg verkligen inte trevligt ut. Konklusion: cykel är alltid bättre än tunnelbanan, även när du är trött i benen.

Vaknade till följande oroande sms:

HejSTEFFANIE. Din blodgrupp behövs! Kom så snart Du kan. Välkommen. Tack Blodcentralen.

Så det är väl bara att masa sig iväg och få det gjort och samtidigt passa på att uppmana alla andra som tänkt men inte fått tummen ur att göra samma sak. Det finns ingenting så enkelt och som gör att man känner sig som en sån god människa som att skänka blod! :) Dessutom får man en finfin checkup på att allt är som det ska med blodvärdena. Plus en present. Plus smaskig fika! Och nej, jag är inte sponsrad av Blodcentralen ;)

Frågan är om det är tillrådigt att lämna blod veckan innan man ska springa ett marathon? *hmmm* Man ska ju inte träna samma dag, men med en och en halv vecka till godo borde det väl inte vara några problem?

Reflektioner gjorde i samband med de senaste veckornas löpträning:

• Jag kan springa i olika hastigheter! I början fanns det bara en: antingen sprang jag eller så sprang jag inte. Punkt. Nu kan jag faktiskt välja hur snabbt jag ska springa och det är rätt tufft!
  
• Man orkar mer om man äter russin och dricker sportdryck under ett långpass.
  
• Efter en och en halv timme blir det skönt :-)

Redan innan jag överlevt min första mara har jag letat upp några nya intressanta utmaningar: Sörmland Ultra Marathon 50 kilometer i oktober, Ursvik Ultra 75 kilometer i april nästa år och Lapland Ultra 100 kilometer i juli :-)

Du tänker väl inte bara på löpning, frågar en kompis i ett mejl idag. Njae, jag tänker faktiskt på Bloggforum också :-) Du kommer väl? Skynda, skynda att anmäla dig för deltagarantalet är begränsat men än finns plats kvar!

Imorgon öppnar Eriksdalsbadets utebad (och därmed den underbara 50-metersbassängen) för säsongen! Wunderbar, jag kan knappt bärga mig! Ett simkort för hela sommaren kostar 600 riksdaler (studenter och panchisar kommer utan med 300) - ett sånt skall snarast införskaffas av undertecknad som är simsugen av bara satan. Inser ni hur härligt det måste vara att först löpa ett riktigt svettigt långpass, avsluta med några vändor i bassängen och till sist landa i bastun? :)

Dom fyra sista är viktigast. Fyra sista veckorna innan maran alltså. Det påstår Nils Lodin, chefredaktör för (svenska) Runners World, i senaste numret av tidningen. Och som den amatör jag är på detta område suger jag förståss i mig alla goda råd jag kan få.

Två veckor innan maran ska man springa sitt längsta långpass, och därefter ska träningsdosen trappas ned så att kroppen hinner återhämta sig inför den kraftansträngning som ett marathon innebär, manar Lodin.

Allt i enlighet med de lodinska råden planerar jag alltså ett jättelååångt långpass nu i helgen. Tänkte vara ute minst tre timmar och funderar på att springa ett varv på marathon-banan och sen avsluta med ett varv runt Riddarfjärden, då får jag två kvalitetsupplevelser av den fruktade Västerbron i samma runda :-)

De sista två veckorna ska man bedriva så kallad "akiv vila" med fartlek och lätt jogging i marathonfart. För de vars målsättning är att ta sig runt de 42 kilometrarna på maxtid, rekomenderas sträckor på 6-10 kilometer under denna vila.

Jag kan knappt tänka på något annat än maran just nu. Vaken tid ägnas åt: 1) jobb 2)löpning 3)läsning av böcker och tidningsartiklar om löpning och marathon...

Jag känner dessutom ett tvångsmässigt behov att berätta för alla jag träffar (i verkligheten och på nätet! ;-)) att jag skall springa och det roliga är att väldigt många svarar "Jag också!". Det lurar löpare i förvånansvärt många medmänniskor som jag aldrig ens trodde ägde ett par löparskor! :-)

Besöksstatistikknarkare som jag är kunde jag ju inte undgå att notera att jag hade över 50 referrals från Aftonbladet igår. Varför då, undrade jag förvånat, tills jag såg att Helle äntligen tagit upp stafettpinnen och börjat blogga. Wiiihaa! Vad roligt! Välkommen till bloggosfären Helle! :-)

Jag överlevde mitt livs andra halvmara på tiden 2:20:52. Nästan två minuter sämre än 2000 då jag sprang mitt livs första halvmara på 2:19:00.

2000 var jag typ helt otränad. Den här gången är det inte riktigt lika illa, men ändå gick det långsammare! Orsakerna till detta kan man ju ligga och fundera på i soffan en lördagkväll som denna. Vilket jag nu ämnar göra. Gonatt! :-)

Fajnälly! Nu har SR launchat sin podradio! Ska bli spännade att se vad de har att erbjuda!

UPDATE: Computer Sweden skrev om det redan igår men det hade jag missat.

Jag hade femma i hemkunskap i skolan. Det är ett skämt för jag är värdelös på att laga mat (mamma kan intyga, vill till och med minnas att hon skrattade högt när hon fick reda på mitt betyg ;)). Däremot var jag en fena på det skriftliga provet, men det räknas ju knappast när man står där bland stormkokande grytor och brända bullar och vevar med sleven i förtvivlan.

När det bli panik brukar jag ringa en kompis som är kock och som dirket hör på min röst om jag står i köket. Då levererar hon lugnt och säkert handfasta tips och råd för att lotsa mig ur den värsta krisen. Men så här kan jag ju inte ha det! Jag måste ju klara av att laga mat på egen hand! Jag fyller ju i allafall 32 i höst!

Efter nogsam analys har jag kommit fram till vari mitt stora problem består av, nämligen brist på rutin.

Perioder med färdigmat, snabbmat och restaurangmat avlöses av några veckor när jag verkligen anstränger mig för att laga mat men aldrig håller ut såpass länge att matlagningen blir till en vana.

Till detta ska läggas den fantastiska förvåning jag upplever minst tre gånger om dagen när hungern sätter in! ”Va? Redan?” och sen är det bråttom för då är blodsockret redan i nivå med fotknölarna. Och det är svårt att ägna sig åt kreativ matlagning under sådana förhållanden, tro mig.

Enough! Med start idag tänker jag därför tvinga mig själv igenom en matlagningskurs här hemmavid. Jag ska bli en mästerkock! Jajamensan... undra vad jag ska börja med... *hm* Grön potatischeesecake kanske? Eller Fisk med avokado? Något med avokado får det bli i allafall eftersom jag har en som är på väg ut. Wish me luck! :-)

Powercyklade till tidningen både igår och idag. Det regnade inte på min Gucciväska ;-)

Tycker det är vansinnigt roligt att Ebba von Sydow börjat blogga! Och om Expressen vill göra en insats för miljön skulle man kunna lyfta ur hennes krönikor ur papperstidningen och bara publicera dem på bloggen i framtiden. Då slipper man i allafall hugga ned träd för att sprida det von Sydowska pladdret ;-)

Men oj vad elak jag var! Inte min stil alls! Nu får jag genast be om ursäkt, förlåt Ebba! (Annars kanske jag får en sylvass von Sydowklack på smalbenet i kön till matsalen imorgon ;-))

Åter till ordningen. Jag har alltså börjat cykla till jobbet vilket är underbart! Problemet med att jobba på en morgontidning är ju nämligen att man slutar så tidigt på kvällen att man inte få åka taxi hem, vilket man ju får när man jobbar på kvällstidning (som Ebba gör). Vi stackars morgontidningsslavar tvingas istället slåss med pruttfulla mitt-i-veckan-festprissar och annat löst folk som rör sig i tunnelbanan efter midnatt. Detta har jag nu fet-tröttnat på och företog därför en arkelogisk utgrävning av källarförådet i helgen. Där hittade jag en nästan bortglömd rosa cykel (cred till pappsen som fixade punkan!) och hallelulija - jag rullar!

Att cykla genom Stockholm ger ett helt annat perspektiv på stan. Och snabbt går det ju också! Döm om min förvåning när jag sladdade in framför porten till Chateau Bandhagen samtidning som tunnelbanan svischade förbi runt husknuten! Det gick alltså lika snabbt att cykla mellan Thorildsplan och Förorten som för linje 19 att tuffa sig fram samma väg. Bye bye SL! säger jag. Från och med nu är det Rosa Blixten som gäller! :-)

I dag damp startbeviset till Stockholm marathon ned på hallmattan. Jag är K813 och startar i tredje startgruppen (av fem). Hur fasen hamnade jag så långt fram? Det betyder ju bara att jag kommer bli omsprungen av en massa människor som är mycket snabbare än mig!

Maranerverna börjar föresten göra sig ordentligt påminda nu. Jag undrar förståss vad jag givit mig in på och hur i helvete jag ska lyckas ro i land den här utmaningen med äran i behåll...

Lusläste informationsprogrammet och hittade dom där "sista-tiderna" som jag är livrädd för att falla offer för. Det är då dom drar snöret över banan och de som inte hunnit passera får inte lov att fortsätta. Det finns tre sådana punkter: Valhallavägen/Sturegatan (efter ca 20 km) som måste passeras innan 16.50, Strandvägen vid Styrmansgatan (ca 28 km) måste passeras innan 18.00 och Södermälarstrand vid Torkel Knutssonsgatan (ca 31 km) innan 18.30.

Jag siktar på att överleva. Att ta mig runt på 5.59.59 så jag får medaljen och kan berätta hur det var. Sen lovar jag att träna bättre till nästa år! :)

Avböjde en fredagsöl på Pressklubben i går kväll. Gick och pantade PET-flaskor istället. När jag rundade hörnet vid Vivo i Högdalen hade en SL-buss precis ränt rak in ett bostadshus vid busshållplatsen. En kvinna gallskrek och jag tänkte "fasen, måste jag göra första-hjälpen-nu". Men det behövde jag inte. Hon var inte skadad, bara upprörd över att ha fått en buss på balkongen. Inom kort var representanterna från tredje statsmakten där.

Note to self: Gå alltid klädd i kamera! Även om du bara ska ner till Vivo och panta PET-flaskor! :-)

Nu har vi äntligen kommit ut! :-)
Du kommer väl?

Sverige samarbetar mycket med Nato. Vi deltar i militära operationer, men är inte medlemmar. Vi leder en av EU:s snabbinsatsstyrkor - men säger att vi inte vill ha ett EU-försvar. Det finns ett stort glapp mellan det som görs och det som sägs.

Jan Joel Andersson, doktor i statsvetenskap, verksam på Utrikespolitiska institutet. (intervjuad i artikeln Alla bitar inte på plats i bygget av nya försvaret DN idag)