en evighet kvar till Stockholm marathon... eller inte?
Att springa Stockholm marathon verkade vara en rolig idé. Då i november alltså, när Stephanie föreslog att jag skulle haka på och jag faktiskt gjorde det och anmälde mig.
Jag kom till och med igång att springa ganska bra innan jul. Men sen blev det vinter och kallt och mörkt och jag lyckades förtränga att jag pyntat över 500 spänn för att få springa 42 kilometer på asfalt i början av juni.
Fram tills förra veckan ungefär då eftertankens kranka blekhet tryckte upp mig mot väggen och sa "Ska du springa eller inte? För om du ska det kanske det är dags att börja träna nu?"
*gulp*
Så under den gångna veckan har jag sprungit inte mindre än tre gången varav ett var ett långpass på 95 minuter. Det är fullständigt vansinnigt att ge sig på maran med blott åtta veckors förberedelse men varafan! Omöjligt kan det ju inte vara! Jag litar fullt och fast på mina gamla meriter: en gång sprang jag en halvmara helt otränad och två gånger klarade jag Nijmegenmarschen (16 mil på fyra dagar) också i princip otränad. Så nog fan ska jag ta mig runt! Det är ju HELA ÅTTA VECKOR (= en evighet!) Jajamensan! :-)
Lycka till! Jag hade samma planer ifjol men gav upp dem och siktade på Broloppet (halvmara) istället. Ryggen satte stopp då, men det ska den f*n inte få göra i år. Springa är kul. :)
Ja, lycka till med loppet! Jag har gjort två försök som båda slutat i benproblem. Men nu har jag än en gång bevisat mig själv att man behöver ett konkret mål för att orka träna. Så kanske nästa år...
Mats och Peter>> Vad sägs om Bloggosfärmästerskap i terränglöpning på Lidingöloppet i höst? :-)
Lidingöloppet är tre mil va? Jag svarar varken bu eller bä tills vidare. Går Broloppet bra så är ingenting omöjligt. Nån ska ju komma sist när det är bloggmästerskap. :)
Du lär inte kommma efter mig, Mats! :-)