Barnens år, valåret 1979...

Läste ut Gentlemen av Klas Östergren i går. 423 mysiga sidor är slut.

Mysig känns som rätt ord, även om det låter töntigt att beskriva en bok så. Jag tycker om historier där verklighet och fiktion snubblar runt hand i hand, och så är det i Gentlemen. Det är så roligt att leka med tanken, att hela boken faktiskt kan vara sann. Och dessutom gillar jag skönlitterära böcker där jag faktiskt tvingas slå upp ett och annat ord då och då. Som luguber och imposant till exempel.

Synd att jag aldrig kommer få träffa Henry. Det känns som om jag skulle gillat honom. Charmören, pianisten, boxaren och filosofen Henry Morgan hade säkerligen varit en intressant bekantskap. Hans bror Leo däremot, hade jag aldrig stått ut med.

En sak har jag dock funderat på, fanns det verkligen helt omoderna lägenheter i Stockholm så sent som 1979, utan centralvärme, där man var tvungen att elda i kakelugnar för att hålla isfritt under vintern? Det hade jag i så fall ingen aning om.

Gentlemen av Klas Östergren rekomenderas varmt. Finns som pocket! (lånar även ut mitt vältummade ex till den som ej anser sig ha råd att köpa sig ett eget)