I fokus: Irland

Tillfrågad om varför han bloggade svarade Dave Winer i december att han glömt anledningen till att han en gång började men att han fortsatt eftersom han blivit beroende. Och som extra bonus:

I also like the idea that I can have a dinner with people I don't know in almost any city in the world.

Inspirerad av dena härliga inställning till resandet har jag beslutat mig för att undersöka den irländska bloggsfären lite närmare. Nästa vecka styr jag nämligen kosan till Dublin för att fira St Patrick's Day där i glada irländska vänners lag och vad vore roligare än att samtidigt försöka få korn på några bloggare från den gröna ön?

En irländsk podcastingblogg är det första jag stöter på, och såklart de fyra irländska podcastarna. Imponerade med tanke på att Sverige har mer än dubbelt så många invånare och inte ens hälften så många podcastare!

Dessutom har man löst mp3-förvaringsproblemet på ett smart sätt genom att öppna ett Gmail-konto som alla har tillgång till och där man kan lägga sina filer. Hur bra som helst!

I den irländska bloggsfären diskuteras för närvarande hur man vet om en blogg verkligen är irländsk? Räcker det att det är en irländare som står bakom den? Nej, tycker bloggaren Twenty Major och ställer upp ett antal kriterier varav minst tre måste vara uppfyllda för att bloggen skall vara "äkt-irländsk". Den bör till exempel ha en irländsk röst:

By that I mean it should roll of the tongue like Sean O'Casey dialogue, there should be a hint of a Guinness fuelled Brendan Behan, sparkle with wit like Oscar Wilde and be full of authentic and not at all stereotyped, oh no, characters like any Roddy Doyle novel.

Den som äger U2-skivor som kom ut innan The Joshua Tree kan också kvalificera som äkta, liksom om man dricker rätt öl (Guinnes såklart, vem gissade nåt annat?).

I morgon går det spännande strövtåget i den irländska bloggosfären vidare. Kanske till och med på engelska. Det är ju en försvinnande liten del av irländarna som förstår svenska...