östeuropa, ukraina och sen arabvärlden?
Niklas Ekdahl intervjuar historikern Timothy Garton Ash i dagens DN.
Garton Ash är förvånad över att utrikesminister Condoleezza Rice, som ägnat sin akademiska karriär åt att studera det kalla kriget, inte har dragit rätt slutsatser av den kraftmätningen:
- Segern i kalla kriget kom tack vare en inre dynamik i länderna bakom järnridån. Vi ser samma sak hända i Ukraina i dag, en demokratisering underifrån. Detta är den enda modell som har förutsättningar att lyckas i arabvärlden.
Vad består denna "inre dynamik" av? Jag greppar ett minst två år gammalt men ännu oläst bokreafynd: Samtiden historia – Rapporter från Europa vid 1900:talets slut av... just det Timothy Garton Ash.
Den läste jag större delen av för på veckan ett år sedan. Men jag har inte läst ut den, undrar var den tog vägen.
Enligt Freya Klier, regissör och författare, numera bosatt i Berlin, var det kalla kriget inte ett krig mellan öst och väst utan ett krig från de östeuropeiska diktatorernas sida riktat mot den egna befolkningen.