Är du ledig på torsdag kväll?

Då kan du hänga med på "De vita fläckarna - Sveriges roll under andra världskriget", ett samtal som arrangeras av Forum för levande historia. I panelen deltar bland annat Alf W Johansson som jag haft som föreläsare i en aldrig avslutad historiekurs (dåligt samvete!) ute på Södertörn.

Jag vill gå - kanske kan paneldiskussionen ge mig fler uppslag i min jakt på svenska Thomas Bernhards och Elfriede Jelineks.

Det är inte så populärt att rota i det förgångna, speciellt inte i Sverige där vi sedan koltåldern fått lära oss att vi minsann inte hade något att göra med andra världskrigets fasor. I Tyskland är det svårare att ducka, där har man vart så illa tvungen att tvätta sin smutsiga byk inför öppen ridå. I Österrike har man försökt gömma sig bakom offermyten, men tvingas då och då fram i ljuset, av obekväma författare som till exempel Thomas Bernhard.

Men inte nog med att vi själva stenhårt trott på vår oskuld. Vi har lyckats lura omvärlden också. En av åhörarna på Svante Weylers föredrag i tisdags var en österrikisk kvinna som utvandrat till Sverige och nu höll på att forska om något som rörde Sveriges agerande under andra världskriget (uppfattade tyvärr inte exakt vad det rörde sig om). Hon berättade att hennes mamma och pappa inte kunde förstå varför hon ville rota i det där. Sverige var ju neutralt under kriget och varför skulle hon nödvändigtvis hålla smutskasta det land hon valt att flytta till?