funderingar kring arbetstid
Under mitt yrkesverksamma liv har jag haft många olika sortes arbetstider:
04.00-06.00 (gissa yrket!), 06.30-13.00, 06.30-16.30, 07.00-17.00, 07.20-18.00, 08.00-16.45, 08.00-17.00, 09.00-16.00, 09.00-20.00, 14.00-22.00, 16.00-02.00, 17.00-01.00, 18.45-03.45, 21.00-06.00...
Jag har jobbat vardagar, lördagar, söndagar, julaftnar, på min födelsedag, på 1 maj, pingst, påsk, midsommar, klämdagar... you name it.
Några har varit toppen, andra mindre bra, en del har varit helt för jävliga.
Att jobba vanlig dagtid, måndag till fredag har sina fördelar. Först och främst för att man känner sig som en "vanlig människa". Man får lov att ta sig en välförtjänt öl på fredag efter jobbet och man kan delta i de flesta sociala arrangemang i umgängeskretsen.
Nackdelarna med att jobba som de flesta andra är tyvärr också många.
Värst är att man tvingas göra allt när alla andra gör allt: åka tunnelbana, shoppa kläder, handla mat und so weiter.
Men för att slippa trängas, för att kunna åka tunnelbana, shoppa kläder och handla mat när inte alla andra gör det, krävs också att man jobbar när inte alla andra gör det.
Fördelarna med att jobba kvällar, nätter och helger är många. Man får mer betalt och har oftast en lägre veckoarbetstid. Nackdelarna är att man förvandlas till en mupp.
Muppar kan gå ut och shoppa en onsdag förmiddag och slippa lördagsträngseln - men får gå själv för muppens alla kompisar jobbar ju naturligtvis.
Muppen får sova ut och dricka sitt morgonkaffe i fred varje morgon eftersom muppen inte behöver vara på jobbet förrän 15 eller 19 eller whatever.
Muppar kan däremot inte alltid gå på kompisens trettioårsfest/fira nyår/gå på konsert för muppar jobbar varannan helg.
Muppar kan inte gå en kvällskurs i näverslöjd eftersom han kommer vara frånvarande vid hälften av kurstillfällena.
Men är man muppig till sin natur så överväger fördelarna nackdelarna. Och se senaste månaderna har jag insett att jag faktiskt är mupp. Jag trivs med att jobba skift och längtar ihjäl mig till nästa vecka när jag efter nästan tre veckors dagtid går på kvällskift igen. Äntligen slipper jag gå upp i svinottan och stressa iväg innan fan fått på sig tofflorn. Äntligen får jag dricka mitt kaffe i lugn och ro och ta en prommenad medans det fortfarande är dagsljus ute! Äntligen :-)
Å jag vill också bli en mupp! Vi kanske ska trycka upp tshirtar? "Mupp– and I'm proud of it"
Absolut! Jag är på! :-)
Shit det där med näverslöjden!
Kul läsning. Man känner ju igen sig... När jag slutade 02 på en restaurang minns jag att jag gladde mig åt att få åka nattbuss. För man stod själv vid hållplatsen och det var som om Stockholm tillhörde mig, den hemlösa mannen med plastpåsen och solen som inte ens hunnit gå ner ordentligt. Det var lite poesi över hemresorna.
Fast nu är jag trött på att vara mupp. Nu vill jag vara ekorre ett tag. Fast jag anar att en mupp lätt blir rastlös som ekorre...
Studenter ar ocksa muppar! Jag ar inne pa mitt sjatte ar som heltidsstudent efter gymnasiet. (Nej, jag ar inte "bara" 24 ar, jag lyckades klamma in lite "vanliga" jobb emellan ocksa.) Och for mig passar mupplivet extremt daligt. Jag VILL inte sova bort en dag, jag VILL ha ett schema, jag VILL inte shoppa med pensionarerna mitt pa dagen. Javligt smart av mig att valja ett frilansyrke, da. Suck! ;)