Ruslana stödjer Jusjtjenko

Min mentala Europakarta håller på att ritas om. Tidigare i höstas införlivades Vitryssland (mycket tack vare Elin som håller på att planera en resa dit för Södertörns Utrikespolitiska förening) och nu är det alltså dags för Ukraina.

Innan i söndags var jag inte särskilt insatt i ukrainsk politik, men efter valet och det nu rådande spänningsläget, har onekligen ökat mitt intresse för detta stora europeiska, land i öster. Vad det handlar om är alltså vem som vunnit presidentvalet: Janukovitj eller Jusjtjenko (varför måste dom ha så lika namn?)

I måndags utsågs Janukovitj till segrare. Enligt valkommissionen blev röstsiffrorna 49 procent till Janukovitj och 46 procent till Jusijtjenko. Oppositionen, som vägrar acceptera resultatet, menar att han fuskat vilket bekräftas av internationella valövervakare.

Både EU och USA har uttryckt sitt missnöje med hur valet genomförts.

Sedan i söndags har missnöjda medborgare samlats på Självständighetstorget i centrala Kiev för att visa sitt stöd för motkandidaten Jusjtjenko som i går också utropade sig själv till segrare och svor presidenteden i ett möte i parlamentet som dock inte har beslutsrätt eftersom fler än hälften av ledamöterna bojkottade mötet.

I SvD analyserar Jan Blomgren läget och enligt honom är det mer än ukrainsk politik som står på spel i maktens korridorer i Kiev. Det ukrainska valet är också en kraftmätning mellan USA/Europa och Ryssland.

Folket och USA/Europa står på Jusjtjenkos sida.
Ryssland och Vitryssland står på Janukovitjs sida.

Ryssland och Vitryssland är också de enda länder hittills som gratulerat Janukovitj till "segern".

Avgörandet kan ligga i militärens händer, menar Blomgren, för om det leder till en konfrontation mellan folkmassorna och makten så blir det deras agerande som avgör. En situation som den nu rådande kan lätt urarta och då kan Ukraina kastas in i ett inbördeskrig, avslutar Blomgren med.