October 2004 Archives

... som Gert Fylking brukar utbrista då och då. I går upptäckte jag att Sveriges Radio numera erbjuder RSS-feeds för sina nyheter. Det kanske dom har gjort länge men det är i alla fall något som gått mig förbi. Nu har jag bara ett önskemål till, nämligen att de attachar ljudfilerna i mp3-format också så att man kan ipodda senaste Spanarna och Odla med P1!

Jag har funderat på Usama bin Ladins tajming och kan inte komma inte fram till något annat än att han vill försäkra sig om att Bush vinner det amerikanska presidentvalet. bin Ladin vet vart han har Bush, men med med Kerry riskerar han en annan sorts amerikansk utrikespolitik. Alltså krälar han fram ur sin håla och gör ett statement som får varenda röstberättigad tvehågsen amerikan att rusa till valurnorna, krampaktigt hållande sin Bush-röstsedel.

Bush och bin Ladin är två krigsherrar som inte klarar sig utan varandra. Den andres existens är en förutsättning för den egna politiken, det egna kriget. Jag är nu (tyvärr) fullständigt övertygad om att Bush kommer vinna valet på tisdag och sitta ytterligare en period i Vita Huset. Gud hjälpe oss!

Nu när en av mina journalistiska förebilder Cecilia Uddén blivit portad från Sveriges Radio efter en olycklig formulering i P1 Morgon, föreslår jag att hon börjar blogga istället. För i en blogg får man lova att ta ställning hur mycket som helst utan att Kerstin Brunnberg smäller en på fingrarna.

Fatta tangentbordet Cissi! Bloggosfären väntar på dig! :-)

Redan tillbaka med en ny sändning? Jajamensan!

Ur innehållet:
00.00 Intro
03.13 Mitt liv som lägenhetsinnehavare (introverta betraktelser blandat med pladder om mina senaste Ikeafynd)
13.44 Meta (podcasting, Adam Curry, rörliga bilder vv ljud und so weiter...)
20.20 Outro

Filen är 21.55 min lång och 5.1 MB tung.

Om du undrar vad jag önskar mig i julklapp så finns svaret här. Helst en camofärgad!

PS/ Jag har ätit min spenat varje gång mamma lagat det till middag!

För en halvtimme sig bestämde sig någon/några idiot/er att massspamma mig med helt meningslösa urlar av typen http://htmlbgpceoukslmth.com och http://homeyrnifesugemoh.com/. Jag installerade då raskt MT Close och stängde alla inlägg äldre än fem dagar för både kommentarer och trackbacks. Jag borde installera den där andra grejen också, där man måste fylla i en kontrollbokstav eller liknande men det får bli en senare pryl. Tills vidare får kommentarer och trackbacks på äldre inlägg förbli stängda. Jäkla terrorister! :(

Inspirerad av Barseblog var jag ju bara tvungen att undersöka vilken filändelse jag är och vet ni vad? Jag blev en pdf! Så oväntat, jag som hade trott jag skulle bli en .rtf eller .txt ;-)

Vilken filändelse är du?

Dagens audiobloggpost är 11.46 lång och 2.6 MB tung. Mycket nöje! ;-)

Hej och välkomna (00.00)
Höghalsat flanellnattlinne (01.02)
Ordningsregler (01.22)
Hur göra ljud? (02.43)
"En radiofrilans vardag" (ur Journalisten) (03.50)
Under en filt i Bandhagen (05.30)
Jingel (06.20)
Uppföljning (06.25)
Två önskeböcker (07.00)
Jag är med morgontidning! (08.40)
ID-taggar till bloggposterna (09.48)
Hej Elin! (11.00)

Min fjärde audiobloggpost är 11 minuter och 21 sekunder lång (2.6MB) och handlar om husmoderssysslor (00.00), om min syster som vägrar podcasta (02.45), vad som skiljer textbloggposter från ljudbloggposter (03.15), huruvida jag har för mycket fritid eller ej (06.00) samt om boken Pest eller kolera av bla Annika Lantz.

Dagens, eller gårdagens egentligen, audiobloggpost handlar om söndagens Tunnellopp. Hör mig och kapten Bo flåsa oss igenom 12 kilometer under jorden. Observera att ljudkvaliteén inte är den bästa, jag använde nämligen digitalkameran för att spela in.

Filen är 14.20 lång och väger 3.2MB.

Mooohaaaaa! Jag tror jag har fått det att funka! Nu kan du prenumerera på min RSS 2.0-feed och få mina audioblogginlägg automatiskt nedladdade till iTunes, till exempel med hjälp av programvaran iPodder.

Wow å wow! Nu är jag ju lika cool som Adam Curry! ;-)

Om en vänlig själv har lust att kolla den nya RSS-feeden och se ifall den bifogade ljudfilen följer med så vore jag evigt tacksam!

Börjar bli lite smått deprimerad om jag inte får det att funka nu... *suckar djupt*

Jag får det inte att funka! Vadå? Att få RSS 2.0-feeden att lägga till min audiobloggfil via !

Jag har försökt följa Brandon Fullers intruktioner in i minsta detalj men det går iallafall inte. Jag blir gaaaalen och kastar snart ut burken genom fönstret! Hilfe!

Här kommer en repris på min första audiobloggsändning, bara för att se om RSS-feeden klarar av att lägga till ljudfilen som encloseure.

Jag har äntligen lyckats förvandla min mac till en inspelningsstudio! Coolt av bara satan! Här är mitt första stapplande försök att podcasta:

(mp3, 5,5 min, 1,5MB)

Nu måste jag bara virka ihop en RSS-feed också. Någon som är bra på det?

Filen
är ca 19 minuter lång och 4,5 MB tung och innehåller följande hållpunkter:

• Meta: Varför audioblogga? (00.00)
  
• Meta: Bloggarmiddag (01.48)
  
• Fundering: Hur (och varför) ska vi spara allt digitalt material vi har? (02.30)
  
• Dagbok: Det misslyckade iTalkköpet (07.40)
  
• Veckans biobesök: Supersize me (10.20)
  
• Tillbakablick Bokmässan 2004: Boken Snabbmatslandet av Erich Schlosser (12.30)
  
• Fundering: Varför skriver svenska journalister deckare istället för böcker med grävande journalistisk ambition? (14.00)
  
• Fundering: Får jag citera radioprogrammet Odla med P1 i min audioblogg om jag nu skulle vilja det? (16.45)
  
• Meta: Hur får man andra att börja audioblogga? (17.40)
  
• Citatet: Denna gången från en filmtrailer (18.40)
  

Det mobloggas ifrån den nu pågående IFRA-mässan* i Amsterdam. Svenska Tidningsutgivarna är inblandade i form av Kristina Burén som deltar i mässans moblogging-team. Så här ser det ut när hon uppdaterar Gazette Moblogg, mässans egen moblogg. Dock verkar dom ha problem med sin RSS-feed, eller är det bara min Bloglines som bråkar?

*IFRA-mässan är en våt dröm för teknikintresserad inom tidningsbranchen.

Jag läste klart Kjell Albin Abrahamsons Enkel biljett till Polen härom dagen. Boken handlar om det nya Europa vi håller på att skapa, mycket om Polen och dess förhållande till Europa och Europas förhållande till Polen.

Abrahamson, som är ivrig europé, menar att det finns en andens taggtråd mellan västra och östra Europa, trots att muren inte längre finns kvar. Kontentan sammanfattas i de sista kapitlet:

Att vara europé måste ha en innebörd. Det måste betyda något mer än att skrapa fram en vinstlott, tala ännu mer i mobiltelefon eller ha en egen hemsida. För den dag då vi alla har vår egen hemsida så visar det sig att vi i alla fall är hemlösa. Europa måste vara något mer och större än bara en ekonomisk zon, även om en stark ekonomi är viktig. Europa behöver både kommersiella och andliga vägar och mötesplatser som berör både himmel och jord. Europa behöver en själ, för annars blir vår kontingent kall och likgiltig, och på kalla och likgiltiga kontingenter växer varken ekonomier eller människor. Jag ser den andliga kraften i det gamla Östeuropa på så många ställen: i Witold Lutoslawkis musik, i Krzysztof Kieslowskis filmer, i Wyslawa Szymborskas poesi, i Václav Havel dramatik och essäer, i Péter Eszterházys romaner. Men som en god vän brukar säga: "En union som grundades på att sälja kol och stål, hur mycket förstår sig en sådan union på kultur och andlighet?" Frågan är berättigad, liksom uppmaningen att "Europa måste andas med båda lungorna - den materiella och den andliga."

Europaintegrationens fader och motor, fransmannen Jean Monner (1888-1979), lär, strax innan han dog, ha sagt att om han fått göra om arbetet med EU så skulle han i stället ha startat med kulturen.

Man kan undra hur mycket EU tror på Homo Europeus. Åren 2000-04 satsar EU 167 miljoner euro för insatser inom kulturen. Det är som att spotta en törstig häst i munnen. Det vore olyckligt om östutvidgningen reducerades till enbart ett politiskt och ekonomiskt projekt. Om inte östutvidgningen också görs till ett kulturellt projekt kommer generationer framåt att gå omkring med en mur i huvudet. Endast med kulturens hjälp kan vi tillsammans skapa en europeisk identitet. Risken är annars stor att hela det europeiska samarbetet faller sönder i myter, konstruktioner och konflikter.

I Tyskland har CDU, det kristdemokratiska partiet, och CSU, den bayerska versionen av samma parti, tagit initiativ till en namninsamling mot ett turkiskt medlemskap i EU.

Allvarligt talat, vad sysslar dom med? Nä, jag håller med PJ jag.

Turkiet är ingen fullfjädrad demokrati och rättsstat, heter det ibland. Nej, men poängen är ju att den långa processen fram till medlemskap kan hjälpa landet att bli det. Som medlemskapet en gång hjälpte Grekland, Spanien och Portugal att komma bort från sina auktoritära och fascistiska arv.

Om hela "bloggareliten", inklusive Howard Rheingold, ska upp till Umeå den 11-12 november, borde man inte kunna få dem att stannat till i Stockholm på hemvägen?

Jag testade Skype igår och och det var ju helt fantastiskt roligt! Pratade sammanlagt över två timmar med kompisar i Österrike utan att betala en spänn. Ärligt talat, så här uppspelt har jag inte kännt mig sedan jag upptäckte webbchatten 1995! :-)

Om muslimska kvinnor inte får bära sin huvudduk då de undervisar i statliga skolor, får inte heller nunnor bära sitt nunnedok när de undervisar.

Det har en domstol i den tyska (och katolska) delstaten Baden-Württemberg beslutat idag. Läs eller lyssna på hela artikeln hos Ekot.

- Skype är helt fantastiskt! Man kan snacka med folk i realtid! Jag nästan hyperventlilerade av upphetsning medans jag förklarade för Elin vilken fantastiskt programvara jag upptäckt.

- Som med en telefon då, konstaterade Elin föga imponerad.

- Ja just det ja. Tänkte inte på det... sa jag.

Är Skype verkligen ytterligare en version av hjulet? Nä, jag tycker inte det. Skype är inte samma sak som en vanlig telefon. För jag har telefonskräck, jag gillar inte att ringa upp folk och kan skjuta upp obehagliga samtal i veckor (inte så bra för en journalist). Men med Skype är det annorlunda. Det är som att chatta eller icq:a men utan att behöva knappra på tangentbordet. Man måste tex inte prata hela tiden, man kan ha ett samtal igång i bakgrunden och hojta till när man hittar nåt roligt. Och så är det ju gratis, det är så himla häftigt! Idag snackade jag med en kompis i Tyskland i en halvtimme, kostnad 0 kronor. Wow och pirr!

Vem var det som snackade om att svenska riksdagsmän (och kvinnor för all del) borde börja blogga? Den här gången hann en tysk före. Så här skriver personen bakom bloggen Geschichten aus dem Bundestag i sitt första inlägg:

För den som intresserar sig för politik och framförallt för historierna i bakgrunden. För den som intresserar sig för hur politiken fungerar och vad som bestämmer det personliga i politiken, kommer här att hitta vad han söker.

Hittad via ZEIT Blogger Salon.

Idag körde vi först enkla tekniker från vanlig stående ställning: ashi barai, ogoshi, koshi guruma. Sen satte vi in koshi guruma och shiho nage som försvar mot påkslag mot huvudet. Det är inte helt nytt det här, jag vet att jag kan men har svårt att koppla tekniken med sitt japanska namn. Därför står jag ofta först som ett fån efter att tränaren sagt vilken teknik vi ska köra, sen när jag ser hur de andra gör så trillar tjufemöringen ned... Aha! Vad det den han menade!

Note-to-self: Pugga japanska namn!

I dag var det äntligen dags igen. För ju-jutsun alltså. Jag har känt både abstinens och olustkänslor inför att börja igen. Abstinens eftersom jag vet vilken kick jag får av det, och olust eftersom det känns som jag glömt varenda teknik och knappt kommer ihåg hur man gör ett vanligt frammåtfall.

Jag graderade till orange bälte i maj 2001 och sen dess har mitt tränade gått ganska så mycket på sparlåga. Jag har aldrig befunnit mig tillräckligt länge i taget i Stockholm för att kunna gå vidare. Desseutom krävs det ju onekligen en del engagemang inför en gradering och den tiden har jag inte heller ansett mig ha. Men nu är det dags. Nu vill jag verkligen upp till grönt den här terminen!

För att lyckas med detta tror jag att jag måste börja träna i ytterligare en klubb. Då kommer jag nämligen ha tillgång till träningstider fyra dagar i veckan: måndagar, tisdagar, onsdagar och torsdagar. Inte för att jag ska träna ju-jutsu fyra dagar i veckan utan för att jag, trots mina kommande arbetstider, iallafall ska komma upp i två pass i veckan. Smart va? Annars kommer det inte funka att gradera redan innan jul.

Grönt, here I come! :-)

Idag firas föresten Tysklands nationaldag, Tag der Deutschen Einheit, med festligheter i Erfurt.

Erfurt är huvudstad i delstaten Thüringen och ligger nästan mitt i Tyskland.

Erfurt är också Tysklands Littleton. I april 2002 löpte en före detta elev amok på en gymnasieskola och dödade 13 lärare, 2 elever, 1 polis och sist sig själv.

Feiern zum 14. Jahrestag der Deutschen Einheit

Har opinonen vänt till Schröders fördel i Tyskland? SR rapporterar att det inte kom särskilt många till gårdagens annonserade massdemonstration i Berlin, betyder detta att tyskarna gett upp och tänker foga sig nu?

Måste blogga om detta innan jag glömmer det... i slutet av september besökte den tyska journalisten Richard Herzinger Stockholm för att hålla ett föredrag på ämnet Antisemitism, Europé and the Middle East.

Efteråt delade han med sig av sina intryck i bloggformat. Texten är skriven med glimten i ögat och här kommer ett sammandrag av mig:

• Stockholm är ju en sån vacker stad och vackra var också de svenskor som serverade honom på den vackra restaurangen i det drömlikt vackra Gamla Stan, därför känns det svårt för Herzinger att fullfölja sin ambition att smäda Sverige och svenskarna. Men så tar han sats och avfyrar följande:

• Svenskarna vill helst av allt i livet betraktas som progressiva.

• Svenskarna beskyddar ivrigt alla svaga i världen, till exempel palestinierna och de prostituerade.

• Bara en äkta svensk, kan enligt Herzinger förstå, logiken bakom den svenska prostitutionslagstiftningen (att kunden men inte den prostituerade begår den brottsliga handlingen).

• Svenskarna överskattar sin egen betydelse grovt och detta tar sig besynnerliga uttryck. Till exempel kan man, om man tittar på svenska nyhetssändningar, verkligen tro att Sverige spelar en nyckelroll i världen.

• Svenskarna inbillar sig dessutom att Anna Lindh var betydelsefull person i världspolitiken när sanningen är den att de flesta faktiskt hörde talas om henne först efter hennes död.

• Herzinger spekulerar också i framtiden. Om Hartz IV-reformerna lyckas, kommer svenska medier förmodligen tro att det är Göran Perssons förtjänst. Persson avslöjade ju för en tid sedan under ett möte med Schröder hur Sverige tog sig igenom sitt ekonomiska reformprogram och gav rådet till Tyskland att inte backa utan hålla sig till den inslagna kursen.

• Svenskarna skyltar ju gärna med sin antiamerikanism men den har Herzinger minsann sett igenom och konstaterar att Sverige faktiskt är mycket mer amerikaniserat än vad Tyskland är. Han nämner de odubbade amerikanska filmer, teveserier och såpoperor som visas på svenska tevekanaler dagen lång.

• Fast det var ju inte helt negativt eftersom han en sen kväll på hotellet i Gamla Stan hade möjlighet att se Jurassic Park på originalspråk och slapp se Tyrannus Rex bröla på svenska.

• Herzinger chockas när han får höra att Sverige faktiskt bara har 9 miljoner invånare och att han som betydelsefull och allvetande politisk journalist missat detta får honom att skämmas en smula. Att det bor 1,9 miljoner i och omkring Stockholm får honom sedan att undra om det då överhuvudtaget finnas några svenskar värda att nämna i resten av landet?

Med reservation för missförstånd som beror på mina bristande tyskakunskaper.

På Deutsche Welles hemsida kan man varje dag efter klockan 10 ladda ned en nyhet från dagens sändning på långsam tyska och i m3-format. Man lägger också ut nyhetstexten skriftligt och förklarar svåra glosor. Så himla coolt!

Texten i fredags, Der Pass alleine genügt nicht mehr handlade om hur USA förutom pass och visum nu även kräver resenärer på fingeravtryck av foto då de vill in i landet.

Den vetgirige tyskastuderande får bland annat lära sig vad bereits, eine Art Big-Brother-Staat och lediglich 200 Personen betyder.

Fantastiskt! Otroligt! Detta är ju genialt! Jag saknar ord! Jisses vilken busenkel och samtigt supersmart idé! Frågan är bara varför jag upptäckte detta först nu?

Frankrikes president Jacques Chirac tycker att fransmännen ska få rösta om huruvida Turkiet ska få bli medlem i EU eller ej.

Men herregud! Varför? Har något annat land släppts in först efter en folkomröstning? Varför är Turkiets medlemskap så speciellt att ett enskilt lands medborgare ska avgöra deras medlemskap? Eller rättare sagt, varför är Frankrikes medlemskap så speciellt att de själva ska få bestämma vilka länder som ska få gå med i unionen?

Och i konsekvensens namn, om Frankrike röstar – varför inte resten av europeerna? Och när vi ändå håller på och röstar, borde vi inte ifrågasätta alla länders medlemskap i en omröstning i så fall. Kanske till och med rösta in länder som inte vill vara med. Som Norge till exempel, deras oljepengar skulle väl vara ett välkommet tillskott i EU:s skattkista?

Med Norges bidrag kanske EU till och med skulle kunna utvidga jordbruksstödet så att Frankrike kan roffa åt sig ännu mer av den gemensamma kakan. Jag ska genast ringa Chirac och tipsa honom! :-)

Jag såg debatten mellan Bush och Kerry i natt. Inbillade mig först att jag skulle titta på den dagen efter på video men när klockan tickat fram till halv tre och jag fortfarande inte somnat tänkte jag vafan, lika bra att kliva upp och titta dårå. För även om videon var programmerad och klar så har jag svårt att tro att jag verkligen skulle satt mig och kollat idag, efter att redan ha hört i både teve och radio vem som "vann".

Jag har aldrig kollat på någon sådan här debatt innan. Vet inte hur de ska eller brukar vara. Mitt intryck är: aj så artigt! Nog hade jag trott att de skulle utdela fler rallarsvingar och slag under bältet, men icke. Både Bush och Kerry var så artiga så artiga. Man hade nästan kunnat tro att de var bästa buddisar.

Kerry gav ett lugnt och eftertänksamt intryck, även om han sa fel ibland. Bush var mer ivrig och otålig och tjatade ideligen om hur Kerry ändrat ståndpunkt i viktiga frågor. En sådan person kan inte ta befälet över ett land i krig, menade han. Kerry betonade att han hade en plan för Irak, en som är mycket bättre än Bush' naturligtvis. Men här får amerikanarna köpa grisen i säcken för vad den plan skulle bestå i avslöjade han intet om.

I Aftonbladet igår analyserades Bush och Kerrys utseende. Utsidan är viktigt om man vill bli amerikansk president nämligen. Kerrys slokande ögon ligger honom till last. Däremot noterade jag i natt att han ju är rejält längre än vad Bush är. Brevid Kerry såg ju Bush ut som en spelevink. Detta faktum hade de av Aftonbladet anlitade utseendeexperterna missat. Mitt tips till Kerry är därför att låta sig avbildas stående brevid Bush så ofta det bara går. Kanske blir det till slut storleken som till avgör det amerikanska presidentvalet. Må den längste mannen vinna! ;-)