Referat av föredraget "Deutschlehrbücher im NS-Deutschland"

Ungefär hur tyska skolböcker såg ut under 30- och 40-talet behöver man ju inte vara Einstein för klura ut. Men att kontrollera exakt vad som stod i dessa böcker visade sig inte vara helt lätt. Det fick professor Frank Michael Kirsch erfara när han inom ramen för forskningprojektet Bilder i kontrast – Interkulturella processer Sverige/Tyskland i skuggan av nazismen 1933-1945 försökte får tag på gamla tyska skolböcker från den här tiden.

Igår höll professor Kirsch en öppen föresläsning (på tyska!) med titeln Deutschlehrbücher im NS-Deutschland och jag och fyrtiotalet andra nyfikna hade sökt oss ut till Södertörns högskola i Flemingsberg för att lyssna.

Skam och skuld tror Kirsch är en av orsakerna till att man på många håll i Tyskland helt enkelt kastat bort trettio- och fyrtiotalets skolböcker. Men i ett litet välskött skolmuseum i Ostfriesenland hittade han till slut det han sökte.

Skolan är ju en fantastisk plats för en diktatur att fostra barnen till lydiga medborgare med de rätta väderingarna och naturligtvis försatt nazisterna inte denna chans. Skolböckerna från den här tiden är fulla av nationalism, antisemitism och skickligt formulerad krigspropaganda.

Det är naturligtvis ingen trevlig läsning, men proffessor Kirsch hade ändå väntat sig att böckerna skulle vara av bättre litterär kvalitet. Om man betänker att nazisterna på andra områden, till exempel filmen, insåg nödvändigheten av att kontraktera riktiga konstnärer, som Leni Riefenstahl, för att utföra arbetet verkar man på skolboksområdet inte haft samma ambitioner.

Intressant är naturligtvis hur de svenska tyskaböckerna såg ut under motsvarande tid?
Enligt professor Kirsch uppvisar de en förbluffande naivitet. De berör inte nazismen eller Tredjeriket-ambitionerna med ett ord, men i en svensk tyskabok från 1934 utbrister man i käcka och glada ordalag hur lyckliga tyskarna nu kan skatta sig eftersom man fått sin första Reichsautobahn!

Det genomgående temat för NS-Tysklands läseböcker för folkskolan är "Gör vad som krävs av dig. Ge aldrig upp. När du tror att du inte orkar mer så kan du mycket mer."

Personkulten kring Hitler får naturligtvis näring också genom skolböckerna. Professor Kirsch hittade böcker där (förmodade) uppbyggeliga Hitlercitat blandas med dikter av kända poeter (naturligtvis ryckta ur sitt sammanhang). I en av böckerna kan man till exempel under rubriken "Hitler als Mensch" läsa om hur han vandrar runt i skogen och blir välsignad av djuren.

Professor Kirsch gick också in på det faktum att det är lätt för oss idag, som sitter med facit i hand, att dömma dåtiden. Att försöka förstå med vilken karisma Hitler uppträdde tydliggörs till exempel i detta citat:

"När jag hörde Hitler tala jublade jag med och höjde min hand till hälsning, men när jag läste talet i tidningen dagen efter skämdes jag."

Ett annat återkommande tema i läseböckerna är moderskulten. Flickorna skulle redan från början lära sig vad deras uppgift var i det tusenåriga riket, en uppgift som förändrades i takt med samhällets behov. Först var det bara meningen att kvinnan skulle vara moder och ta hand om hemmet, sen när verkligheten gjorde dig påmind och kvinnor behövdes för att fylla de tomma platserna i industrin som männen lämnat för att dra ut i krig, avspeglades även detta i läseböckerna.

NSDAP:s bokförlag gav även böcker som skulle ge tyskarna allmäna råd om hur de skulle leva, så kallade "Lebenskunde-bücher". På temat rasföräderi (Rassenschande) gavs råd på rim: "Halt dein Blut rein – es ist nicht nur dein" (Håll ditt blod rent – det är inte bara ditt), dvs det ligger på ditt ansvar att inte skaffa barn med icke-ariska kvinnor/män.

Andra texter gick ut på att trösta och uppmuntra dem som förlorat någon i kriget. Dikten "Mutterklage" handlar om en mamma som skickat ut sin son i kriget och han rapporteras ha dött i Polen men hur mycket hon än saknar honom, så om han skulle komma tillbaka till henne, skulle hon skicka ut honom på slagfältet igen.

(Med reservation för eventuell missförstånd som beror på mina bristande språkkunskaper)

Personlig reflektion: Jag tycker det här var ett mycket intressant föredrag! Jag har tyskt påbrå. Min farfar föddes 1929 och började alltså skolan 1935. Dom här skolböckerna, som vi idag förfasas över, fick han sig itutat som sanning. Åh vad jag önskar att jag hade vågat fråga honom om hur det var medans han ännu levde!