Nordens roligaste författare i en "show" med Birgitta Ulfsson

Tvåspråkigt seminarium. Arto Paasilinna på finska och Birgitta Ulfsson elegant guidande mellan finskan och svenskan. De två verkade känna varandra väl och stämning var gemytlig.

De började med att prisa översättaren Camilla Frostell som lyckats så bra med jobbet att transferera Paasilinnas svulstiga nordkallotiska språk till svenska, ett inte helt enkelt jobb tydligen.

"En bra översättare är som en rörmokare" citerade de en annan som översatt Paasilinna till svenska.

Paasilinna är skrönikör, fastslog Ulfsson, och beklagade att det inte fanns ett lika bra ord i finskan. Men det kanske beror på att Sverige, som är ett sådant ordnat land, behöver en särskild etikett på ett det halvgalna tillstånd som i Finland betraktas som naturligt.

Alla fyra bröderna Paasilinna är vildsinta skrivande naturromantiker och en gång träffade de Finlands före detta president Kekkonen. De presenterade sig en och en och till slut utbrast Kekkonen Hur många är ni egentligen? Vi tar aldrig slut! svarande den ena av bröderna då.

Paasilinnas skrivsätt liknar Mikael Niemis, menar Ulfsson. Där uppe i norr handlar det om någon sorts livsuppehållande galenskap, om en överenskommen svartsyn. Männen super och lägrar kvinnor och äter god mat utan att skämmas.

Boken "En lycklig man" skrev Paasilinna refan 1976 men den översattes till svenska först på senare år. Ulfsson spekulerar ifall detta kan bero på att de sedesamma svenskarna helt enkelt inte vågat översätta den tidigare.

- Vi odlar ju gärna sådana här myter om Sverige och svenskarna i Finland men jag vill påpeka för alla er som är här idag att alla i Finland inte är som Arto Paasilinna, om ni nu trodde det! tillade hon storskrattande.

Paasilinna är översatt till närmare 40 olika språk och han är bland annat älskad och prisad i snobbintellektuella kretsar i Italien och Frankrike.

- På Sorbonne har de gjort fina intellektuella analyser av mina böcker och kommit fram till att det inte är humorn i böckerna som säljer utan livsfilosofin som de andas, säger Paasilinna. Det är tron på den lilla människans möjligheter och initiativförmåga som är det viktiga.

- Dessutom har jag i trettio år bekyllts för att vara manschauvinist.
- Ja men det är du väl! kontrar Ulfsson.
- Feministerna är värre än oss chauvinister, slår Paasilinna fast och ett litet bråk utbryter mellan honom och Ulfsson på finska.
- Men jag vill inte bara att kvinnor ska tjäna lika mycket som män, jag vill att de ska tjäna mer än männen, säger han till slut och får en förvånad blick av Ulfsson.
- Ja så att männen kan stanna hemma!
- Hmpf, ja du kanske skulle ta att utveckla det resonemanget i nån ny bok, svarar Ulfsson med ett leende.

Paasilinnas skrivande är mycket välorganiserat. Han producerar en bok om året och börjar skriva i september-oktober för att kunna ha ett första utkast klart i januari.

- Men får du aldrig idéetorka? undrar Ulfsson.
- Man kan inte vara bohem när man skriver, man måste ha flera års framförhållning. Och när det gäller mitt höga tempo så måste pickaresker skrivas snabbt. Som en pansarstrid ungefär, det gäller att inte bli kvar i elden för länge.
- Som artilleridotter kan jag inte annat än att hålla med, slår Ulfsson fast och samtalet är slut.

Anteckningar gjorda i samband med seminariet Nordens roligaste författare i en "show" med Birgitta Ulfsson torsdagen den 25/9 2004.