text och bild

Jag har funderat lite på text och bild idag. Vad skiljer dem åt och vad förenar dem? Här kommer några av tankarna, i punktform och utan inbördes eller utbördes ordning ;)

Kan man betrakta bildspråket just ett språk, jämförbart med det talande och skrivna språket? Om ja, skulle man kunna tänka sig att bildspråket är ett sorts esperanto, dvs det har stora likheter med många språk, men är inte exakt likt något (dvs, det finns kulturella skillnader i hur människor läser och tolkar bilder beroende på sin kulturella bakgrund och erfarenheter, men att likheterna ändå överväger skillnaderna).

Om man ska likna bilder med text, känns det mest fruktbart att jämföra dem med dikter. Vad menar jag med detta? Jo, eftersom bilder, liksom dikter, klarar sig själva. De är inte i lika hög grad beroende av ett sammanhang, som till exempel journalistisk text eller prosa.

En bild, liksom en dikt, har ett eget värde i sig självt. Den måste inte ha ett syfte eller en början och ett slut, det räcker med att någon tycker den är vacker.

Bilder är enklare och svårare än text.

Men Ernst Jandls dikter då? De kan ju knappast översättas från orginalspråket (tyska), eftersom de inte bara består av ord utan lika mycket är en lek med layout och ljud. Vad är sådana blandformer egentligen för något?

Man kan fotografera människor, djur, miljöer eller föremål enbart för att de är vackra eller fula eller minnesvärda av någon annan anledning. Man kan göra det för sitt eget höga nöjes skull eller för att man är proffs och bilden är tänkt att publiceras nånstans. Men vem skriver en text för sitt eget höga nöjes skull? Vem skriver en text utan ett syfte? Visst, dagbok eller kortare reflektioner, men om man ska lägga ned tid och kraft på en text så gör man det ju inte utan anledning...