Gå alltid klädd i kamera!

Uppmaningen kommer från KW Gullers underbara bok "Foto för alla" som jag hittade i skolans digra samling med fotolitteratur. Boken är gissningsvis från tidigt femtiotal, men jag hittar inget tryckår som kan bekräfta. Några tänkvärda citat:

Fotografin har blivit ett världsspråk. Det finns i dag intet klarare och mera åskådligt sätt att meddela sig över gränserna än det som bilden erbjuder. Alla kan läsa en bild, göra sig en egen föreställning om dess innehåll: eskimån likväl som den sydafriskanske negern, lappen likväl som hula-huladansösen. I dagspressen slår bilderna emot oss – de har dessutom, enligt gjorda undersökningar, den största "läsfrekvensen" av allt i tidningarna – i föreläsningsalen och biografen, i veckotidningen och bilderboken, överallt möter oss fotografier.

Kameran ljuger alltid. Varje stillfoto är i sig självt en lögn, en rörelse eller tusen rörelser hejdade under bråkdelen av en sekund.

KW Gullers propagerar för att privatfotografering, att skriva sin och sin familjs historia med hjälp av kameran. Men varför ska man fotografera på semestern?

[...]kameran hjälper oss inte bara att göra om resan, att uppleva den om och om igen. Den skärper också vår iaktagelseförmåga, eller kanske vår iaktagelsevilja, under själva resan.
Det senare är minst lika viktigt som det det förra. Bilden som stöd för minnest, bildens dokumentariska värde, kan egentligen aldrig mäta sig med fotograferandets värde som stimulans åt den skaparglädje som varje människa äger och kan locka fram hos sig själv. Kameran tvingar mig att se på ett annat och detaljrikare sätt än med den vanliga rundsvepande turistblicken.
Med sina egna, sina anhöriga, vänner och kamrater reser man i tiden. Det är en resa som sker mer eller indre omärkligt, och omärkligt faller minnesbilderna undan. Med varje människa som går bort försvinner ett oändligt antal oersättliga minnesbilder. Ingen kan hejda tiden – ingen annan än kameran, och den som kan handskas med kameran.