Säg cheeeese!

Jag har framkallat min första svartvita film alldeles själv! Oj, vad spännande, lite samma känsla som julafton (kommer man få några julklappar i år/kommer filmen vara helt svart eller kommer det gå att urskilja något).

Befinner mig på Gotlands folkhögskola där jag går en treveckors grundkurs i fotografering. Igår var första dagen, då gick vi igenom lite teori, hur man beter sig i labbet och grunderna för kameran. Sen fick vi uppgift att knäppa slut en rulle för att alla skulle kunna framkalla i dag.

Jag cyklade iväg rätt ut i spenaten tillsammans med två andra tjejer och plåtade vallmofält, en transformatorstation ur sjuttioelva olika vinklar, höbalar, fallfärdiga hus och nån mojäng som verkar ha använts till att dämma upp vatten.

I dag har vi gått igenom framkallningsproceduren i halvklass. Jag var ledig på förmiddagen och lånade därför en cykel igen och trampade runt stan, alltså Hemse, den här gången. Eftersom jag inte lattjat så mycket med min kamera sedan jag köpte den i april tillåter jag mig att plåta lite hej vilt nu för att känna mig fram.

Imorgon är det dags att kopiera för första gången. Åh vad roligt det ska bli!

Att plåta analogt är förståss en helt annan känsla än att plåta digitalt och jag blev alldeles pirrig i magen när vi höll på med framkallningen, för tänk om det inte skulle bli något? Som digitalfotograf är jag van att få omedelbar behovtillfredsställelse, men med en vanlig kamera måste man ju vänta på resultatet! Jobbigt men samtidgt kul eftersom man hinner bygga upp en förväntan.