mera lösryckt om film och foto
Capturing the Friedmans nämnde Susan Sontag i sin långa intressanta artikel i DN förra veckan (som jag redan skrivit om här). Hon menade att filmen var ett exempel på nutidsmänniskans sjuka intresse för att dokumentera sig själv och sitt liv. Att vi iscensätter händelser enkom för att fotografera eller filma dem. Bilderna från Abu Ghraib, där amerikanska soldater begår övergrepp mot irakiska fångar, är exempel på sådana bilder.
Galleristen Tomas Nordanstad, som intervjuades i Konflikt förra lördagen, menar att dokumentärfilmen är på frammarsch och ett av de starkaste politiska uttrycken inom konsten idag. Han nämner också Capturing the Friedmans och menar att den tillsammans med filmer som My Architect och The Fog of War är exempel på att det är journalistiken som idag driver konsten framåt. Michael Moores Bowling for Columbine var startskottet för en dokumentärfilmsexplosion och idag är det massa människor som går på bio och ser dokumentärfilm, vilket är helt nytt menar Nordanstad.
Det är den billiga tekniken, som nu inte längre endast tillhör proffsen, som gör denna utveckling möjligt. Du behöver inte ha examen från DI för att få regissera, det är bara att slanta upp några tusen för en DV-kamera och börja filma. Tekniken gör det också enkelt att nå en stor publik och Nordanstad tror att detta kommer få politisk sprängkraft.
I Maj-numret av Empire tar man också upp dokumentärernas revival. Där har man teorin att nyheterna idag är snabba, ytliga (avskalade) och korta (för att de uppdateras hela tiden och aldrig har tid att gå på djupet) och filmerna har sådan fantastisk teknik att inget är omöjligt eller kittlande längre. Folk gillar därför de här nya dokumentärerna, utan CG-prylar, där man är "inne" i händelsen och där man får en bredare bild än den man ser under 2 minuter på Rapport.
Själv är jag dödstrött på att varenda film, snudd på Spindelmannen också, har en ruta som säger "based on a true story, eller min favorit "INSPIRED by a true story". Därför gillar man nåt som faktiskt ÄR om verkligheten. Touching the void är t ex dramatik på hög nivå - utan specialeffekter eller påhittad story. Fast någon enkel liten kamera har de förstås inte...
Det ligger mycket i vad Steffanie skriver i sin kommentar men uppriktigt sagt foerstaar jag inte varfoer alla hackar paa Metro? Jag tycker att det aer ett utmaerkt saett att paa naagra minuter faa en oeverblick av aktuella nyheter och detta utan besvaerande tyckande fraan sjaelvutnaemnda experter (hehe...) som i dagstidningar eller tv. Den djupare analysen och baksgrunden faar man naturligtvis skaffa sjaelv.
(PS - jag kan nu med egna oegon se hur din och mina bloggar ser ut i "Safarai"!!! Den browsern klarar inte av dem paa ett godkaent saett.)
Missförstå mig rätt, Bengt! Jag tycker Metro är en genialisk produkt! Jag skulle själv ha velat vara den som kom på idéen. Och det är just därför att Metro finns, som jag egentligen inte behöver någon morgontidning utan skulle kunna nöja mig med en prenumererad helgtidning alt veckotidning. Metro gjorde ju ett försök med det för några år sedan men det satte SvD och DN:s gemensamma disktributionsbolag P för.
Den artikeln vill jag läsa!
Jag instämmer helt och hållet i kritiken mot dagens nyhetsförmedling. För vad ger snabba, korta och ytliga nyheter dig? Ingenting. Du kanske kan rabbla hur många som dog i Irak just idag eller i vilket avlägset land i Asien/Afrika/Sydamerika där den senaste naturkatastrofen/militärkuppen/folkmordet/whatever inträffat. Men i det långa loppet blir du varken mer upplyst eller insatt i vad som händer i världen av att tugga i dig dagens nyhetssändningar eller metroartiklar.
Just därför att nyhetsförmedlingen idag går så snabbt undrar jag om inte dagstidningen snart spelat ut sin roll.
Varför ska man betala relativt mycket för en dagstidning som iofs är fullmatad med intressanta artiklar men som 5 av veckans 7 dagar blir liggande på hallgolvet när man ilar iväg till jobbet om morgonen.
Min önskedröm (och käpphäst) är en svensk veckonyhetstidning typ Stern och Spiegel som kan leverera lite analys och eftertanke, och inte bara skrapa på ytan.