färgstarkt

Cordelia Edwardson diskuterar skillnader och likheter mellan bilderna från D-day och bilderna från Abu Ghraib i krönikan Viktigt känna igen krigens olika ansikten i SvD i torsdags:

Vi vill så gärna ha entydiga bilder, helst i färg.
Bilderna av amerikanska soldaters sadistiska excesser i Bagdadfängelset Abu Ghraib är mycket färgstarka. De svartvita bilderna av amerikanska trupper som kämpar sig fram under tyskarnas eldstorm från klipporna ovanför stranden, som medvetna om sitt rent bokstavliga underläge inte ger upp, de bilderna är betydligt svårare att knyta an till. Och så är de ju så gamla.

Citatet ovan får mig att tänka på en händelse som inträffade när jag pluggade i Innsbruck och läste en kurs på universitetet som handlade om Österrikes 1900-talshistoria. Vi pratade om Anschluss och tittade på bilder ifrån tyskarnas intåg. Dom där svartvita bilderna när Hitler håller tal och hakkorsflaggorna vajar käckt i vinden har man ju sett ungefär 100 gånger *gäsp* Men helt plötsligt dök det upp några bilder i färg som föreställde Innsbrucks huvudgata Maria Theresienstrasse.

Gatan såg ungefär likadan ut då som den gör nu och jag var helt oförberedd på den chock som kom över mig när jag fick se färgbilder av hur det såg ut 1938. Alla hus hade dagen till ära smyckat sina fasader med hakkorsflaggor. Alla utom ett, Kaufhaus Tirol, ett varuhus som finns än idag och som då, 1938, fortfarande ägdes av en judisk familj.

Hundratals röd-vit-svarta hakkorsflaggor kantade Maria Theresienstrasse, och dom var verkligen röd-vit-svarta på riktigt och inte grå-vit-svarta. Bilderna kröp under huden, det gick inte att värja sig och hålla distansen och jag insåg hur mycket lättare det är att skjuta svartvita bilder ifrån sig och avfärda dem med "men det var ju för längesen". Med färgbilder är det mycket svårare, nästintill omöjligt, för de är så obehagligt lika verkligheten.