ditt liv och din historia

Mnemosyne var kulturernas moder och Clio, "Tillkännagivaren" var hennes äldsta dotter. I den grekiska mytologin var hon historiens beskyddare, och hon hade ansvar för att ordentligt nedteckna det gångna händelser. Historia saknar många av de tydliga regler som gör andra mentala aktiviteter som logik, poesi och matematik så njutbara, men den har sin egen otvedtydiga struktur som framtvingas av den oåterkalleliga följden av händelser i tiden. Att observera, registrera och bevara i minnet både stora och små händelser i livet är en av de äldsta och mest tillfredställande sätten att skapa ordning i medvetandet.

På sätt och vis är var och en av oss historiker när det gäller vår egen personliga existens. På grund av att barndomsminnena känslomässigt är så starka blir de avgörande element för hurdana vi blir som vuxna och hur vårt sinne kommer att fungera. Psykoanalysen är i stor utsträckning ett försök att skapa ordning i patientens förvirrade barndomshistoria. Detta försök att återskapa mening i det som en gång har hänt blir viktigt när man blir gammal. Erik Erikson menar att det sista stadiet i den mänskliga livscykeln är att skapa "integritet" eller att skapa ordning i det man åstadkommit och vad man misslyckats med att åstadkomma under sitt liv och göra en meningsfull egen historia av det. Thomas Carlyle skrev: "Historien är summan av oräkneliga biografier."

Att minnas det förflutna är inte bara meningsfullt för att skapa och bevara sin personliga identitet utan det kan också i sig vara en mycket njutbara sysselsättning. Människor för dagbok, sparar på foton, gör diaserier och familjefilmer och samlar på souvenirer och andra minnessaker för att bygga upp sitt hem till något som i praktiken är ett museum över deras liv, även om en tillfällig besökare kan vara omedveten om många av de historiska referenser han betraktar. Han kanske inte vet att tavlan i vardagsrummet är viktig eftersom ägaren köpte den under sin smekmånad i Mexico, att hallmattan är värdefull eftersom den är en gåva från en älskad farmor och att den sjaskiga soffan i det lilla krypinnet fått stå kvar för att det var där barnen ammades en gång i tiden.

Att ha det förgångna registrerat kan bidra till livskvaliteten. Det befriar oss från att tyranniseras av nuet och gör det möjligt för medvetandet att göra besök i gångna tider. Det gör det möjligt att välja ut och i minnet bevara händelser som varit särskilt behagliga och meningsfull och på så sätt "skapa" ett förflutet som hjälper oss att hantera framtiden. Naturligtvis behöver ett sådant förflutet inte vara bokstavligt sant. Det förflutna kan ändå aldrig vara sant i minnet: det måste ständigt redigeras, och frågan är om vi vill ta medveten och skapande kontroll över den processen.

De flesta av oss betraktar inte oss själva som amatörhistoriker. Men när vi en gång blivit medvetna om att det är nödvändigt att skapa ordning i det händelser vi varit med om för att kunna leva som medvetna varelser, och att det dessutom är njutbart att göra det, då kan vi göra något mycket bättre av det. Det finns många nivåer på vilka historia som flowaktivitet kan praktiseras. För de mest personliga händelserna räcker det med att vi för dagbok. Nästa steg är att skriva en familjekrönika och gå så långt tillbaka i tiden som möjligt. Men det finns ingen anledning att hejda sig där. Man kan engagera sig i sin etniska grupp och börja samla på böcker och andra föremål av värde som rör den. Med lite extra ansträngning kan man börja skriva ned sina egna intryck av det förgångna och på så sätt bli en "riktig" amatörhistoriker.

[...]

Vi är alldeles för benägna att betrakta historien som en lång rad långtråkiga årtal som man måste lära sig utantill, en beskrivning som en massa akademiker för länge sedan hittat på för sitt eges nöjes skull. Det är ett ämne som vi kan tolerera men inte älska; det är något vi lärt oss för att bli betraktade som bildade, men som vi lärt oss utan entusiasm. I sådana fall kan inte historien inte bidra särskilt mycket till att öka ens livskvalitet. Kunskap som kontrolleras av andra ger ingen glädje och är svår att lära sig. Men så snart man blivit intresserad av någon aspekt av det förflutna och bestämt sig för att ta reda på mer om den och koncentrerar sig på de källor och detaljer som är meningsfulla för en och registrerar sina fynd på sitt eget sätt, då kan historia bli en fullfjädrad flowupplevelse.

Ett lååångt citat från Flow av Mihaly Csikszentmihalyi som jag ville få nedtecknat nånstans där jag vet vart jag har det. Det knyter an både till min tidigare uppmaning om att alla borde nedteckna sin livs historia, och till mina funderingar om foto- och filmutvecklingen inspirerade av Susan Sontags DN-artikel.