simhallsmyten

Sverige består i skrivandets stund av 290 kommuner. Förr fanns det många fler men genom sammanslagningar har antalet genom åren krymt.

I Gråbo, den gudsförgätna hålan strax utanför Göteborg där jag är uppvuxen, var man fram till 1970 herre i eget hus. Därefter lät Stora Lundby kommun, som den hette, sig uppslukas av grannen och storkommunen Lerum, dit man ännu idag hör.

Min familj flyttade till Gråbo våren 1981 och jag fick då lära mig att Stora Lundby, precis innan den nesliga sammanslagningen, stått i begrepp att bygga en simhall i Gråbo. Tänk er! En simhall! Höjden av kommunal lycka! Men naturligtvis blev det inget simhall för efter att gubbarna i Lerum tog hand om ekonomin fanns det inte längre några pengar kvar till en sådan perfier kommundel som Gråbo. Vi barn sörjde detta djupt, för på den tiden fanns det nog inget roligare än att bada i badhus (datorer och docusåpor var inte uppfunna).

Jag har inte tänkt på simhallen som aldrig blev av på mycket länge. Inte förrän härom dagen när jag läste HedJohans betraktelser över stolta Åhls kommun som i och med kommundelsreformen 1973 införlivades med Leksands kommun. Även Åhl stod nämligen i begrepp att bygga en simhall, precis innan sammanslagningen...

Är detta en modern vandringsmyt undrar jag. Finns det fler obyggda simhallar ute i landet som används som bevis för att allting minsann var bättre förr?

För det var det ju... :-)