lärandets välsignelse och förbannelse
När man lär sig nya saker förändras man lite som människa. Förändringen behöver inte vara storslagen och dramatisk. Den kan likaväl smyga sig på som ett aningens nytt synsätt, eller som ett litet frö som ger upphov till tankar man inte skulle tänkt annars.
Min väninna har, efter att ha jobbat i restaurangbranchen i 10 år, nu börjat studera på universitetet och tänker bli lärare. Hon sa så här till mig igår:
– Det är så jobbigt, för man vill ju ha någon att diskutera allt det man lär sig men när jag börjar prata med mina gamla arbetskamrater tittar dom bara på mig och säger jaha.
En komvuxlärare jag kom i samspråk med på en fest sa att många förhållanden tar slut när den ena parten börjar läsa på komvux. För när man lär sig saker växer man, får nya intressen, vill diskutera helt andra saker vid köksbordet än vad man gjorde förr. Man nöjer sig inte längre med det gamla vanliga utan vill vidga sina vyer.
Jag skulle inte vilja vara utan mina 183 universitetspoäng (eller vad jag nu har) för allt i världen. För trots den gigantiska studieskulden och osäkerheten om utbildningen faktiskt "lönat sig", så har de förändrat mig på ett positivt sätt. Jag är inte samma människa som innan jag började plugga. Jag har förändrats, och jag gillar den förändringen, även om det betyder att jag kommer få betala för det i all evinnerlighet och kanske inte längre har lika mycket gemensamt med alla i bekantskapskretsen.
Joo, det ligger mycket i det. Många aspekter, ett stort ämne som tål att funderas på...
Jag skulle inte vilja säga att man förändras som människa, däremot i tankesätt. Helt plötsligt har man bakgrundsfakta och teoretiska ansatser i bakhuvudet som man inte hade förut. Jag kan idag jämföra och förstå saker vars sammanhang jag inte såg framför mig för 5 år sedan. Det har påverkat min förståelse, mitt resonerande och mitt tankesätt (inte åsikter utan metoden), men inte mig som människa. Hur jag är som människa påverkar däremot HUR jag använder min kunskap.
Men vet du, jag skäms nästan lite för att ha fått all denna kunskap. Eller skäms förresten, men det känns lite orättvist. Det känns som att jag vet nåt som alla borde veta, men som alla inte vet. Lite som när man vet en hemlighet. I det här fallet känns det som att man sitter och trycker på nyckeln till livet.