April 2004 Archives

Köpte mig en Canon EOS 33 igår, min första systemkamera, och känner mig alldeles sprallig! Jag som bara plåtat digitalt de sista åren ska nu försöka ge mig på "riktig fotografering". Har anmält mig till en grundkurs i svartvitt foto i sommar också, oj vad skoj det ska bli!

Mammas trädgård blommar föresten och jag längtar hem nåt vansinnigt. Fyrtiotre och en halv timme kvar... hemmåt det bär för varje minuuut... *skrååål*

Jag skall inte köpa en digital videokamera (trots att dom är så billiga).
Jag skall naturligtvis köpa en analog systemkamera istället!

För alla tillfällen i livet finns det en passande schlager. Idag passar till exempel Anita Lindbloms Sånt är livet alldeles förträffligt in på mitt eget:

Sånt är livet
Sånt är livet
Så mycket falskhet bor det här
Den man förlorar, vinner en annan
Så håll i vännen, som du har kääär...

Men redan imorgon är en annan daaag... (Tack gode gud för Christer Björkman!)

Varför ska vi skriva? Vi ska skriva för att det är människans natur att skriva. Genom att skriva gör vi anspråk på vår värld. Det gör den direkt och specifikt till vår egen värld. Vi ska skriva eftersom människor är andliga varelser och skrivande är en kraftfull form av bön och meditation, som förbinder oss såväl med våra egna insikter, som med en högre och djupare nivå av inre vägledning. Vi ska framförallt skriva för att vi är författare, oavsett om vi kallar oss författare eller inte. Rätten att skriva är en förstfödslorätt, en andlig hemgift som ger oss nycklarna till kungariket. Högre makter talar genom oss i vårt skrivande. Kalla det för vad du vill: Inspiration, Musor, Änglar, Gud, Magkänslor, Intuition, Vägledning, eller helt enkelt en god berättelse – vad du än kallar dem för, så förbinder de oss med något som är större än oss själva, något som låter oss leva med en större livskraft och optimism.

Mini iPod, ny svensk nischad teknikblogg, rapporterar om folk som är besatta av sin iPod. Jag är nästintill besatt av min iPod. Varför?

Jo, jag tilltalas jag av det ickelinjära gränssnittet. Att jag kan ösa i nästan hur mycket som helst och sedan komma åt materialet från alla möjliga håll. Att jag inte måste bestämma mig definitivt för något utan hela tiden kan möblera om bland låtar och listor. Och att den är liten och läcker och macig förståss :-)

iPoden är svinigt dyr och jag funderade länge på om den verkligen var värd pengarna. Men när syrran berättade att hon köpt en hårfön till sina hundar för tre tusen (!) bestämde jag mig. Kan hon lägga så mycket pengar på en hårblås, så kan jag minsann lägga fem tusen på en iPod :-)

Jag vaknar 09.28. Skickar ett sms till en kompis för att önska honom lycka till (viktig dag idag). Sen kliver jag upp, går in i mammas arbetsrum och startar datorn. Sen ut i vardagsrummet och slår på satelitmottagaren så att jag kan titta på alla sjuhundra (ungefär) tyska tevekanaler som pappa rattat in med parabolen. Medans jag kollar mejlen zappar jag mellan ARD, ZDF och lokalteve från Bayern. Sen duschar jag. Sen kokar jag kaffe och bläddrar lite i Göteborgs-Posten. Sen dricker jag kaffe och börjar blogga och jisses amalia, en hel timme av den här semesterdagen är redan borta! Undra vad jag ska göra med resten? :-)

Alla lever vi på kärlek
Alla hoppas vi på den
Det gör Tina och Marina,
men har inte mött den än
Men Tina och Marina,
en vacker dag så kommer den
Till Tina och Marina,
den stooora käärleken

Vad ska man ha en fotoblogg till? Ska man ha den som en fotodagbok? Eller som ett digitalt fotoalbum med bilder på familj och vänner?

Jag hade en fotoblogg under förra året men lade ned den. En av anledningarna var utrymmesbrist, jag slog i taket på webbhotellet och hade inte de ekonomiska resurserna att utöka. En annan anledning var integriteten. Från att glatt ha bjudit ut både mitt eget, min familjs och mina vänners liv blev jag helt plötsligt betänksam. Ett fotoalbum av papper och plast som står fysiskt hemma i bokhyllan är inte samma sak som ett digitalt fotoalbum öppet för kreti och pleti på webben.

Jag vill använda Internet till bra saker. Att på ett enkelt sätt dela med mig av mina bilder till vänner är en bra sak.

Jag är inte konspiratoriskt lagd och vill inte tro att min öppenhet missbrukas. Men jag kan ju inte vara säker på det. Och innan jag påbörjar en ny fotoblogg, som jag ju faktiskt står i begrepp att göra, tänker jag ta mig en ordentlig funderare. För om syftet bara är att dela med mig till mina vänner kan jag ju lika väl lägga bilderna bakom lösenordsskydd.

Kommentarsspammen i min blogg har eskalerat den senaste månaden och nu har jag äntligen installerat MT Blacklist och hoppas det innebär slutet på all reklam för penisförlängare, viagra och heta tonårsbrudar.