tyska igen

- Pratar du och din pappa tyska eller svenska hemma, frågade pappas kusin på farfars begravning.

- Svenska såklart, svarade jag.

Jag har inget annat modersmål. Men åh vad jag önskar att jag fått lära mig tyska som barn. Då hade jag haft språket inprogrammerat i hjärnan och sluppit slita mitt hår med dess ändelser och böjningar som vuxen.

Men i sommar ska det bli ändring. Då ger jag tyskan ytterligare en ordentlig chans att slå rot i hjärnan på mig genom att gå en fyraveckors intensivkurs på Goetheinstitutet i Hamburg. Husrum är redan ordnat, jag våldgästar faster Renate i Appen. Och för att vara maximalt förberedd tänker jag försöka läsa en sommarkurs i tyska på Göteborgs universitet innan. De kör en så kallad tandemkurs som går ut på att en svensk och en tysk samarbetar under några veckor, svensken för att lära sig tyska och tysken för att lära sig svenska. Låter som ett spännande sätt att lära sig språk faktiskt. Dessutom behöver jag verkligen repetera, mina tyskakunskaper har förfallit nåt otroligt sedan Österrike.

Att bo fyra veckor i Hamburg kommer också ge möjlighet att umgås under lite normala förhållanden med mina släktinar. Annars blir det lätt lite hysteriskt när vi träffas eftersom vi ses såpass sällan. Allt ska ske på en gång och det finns inte alltid möjlighet att verkligen prata.

Har funderat lite på varför just jag känner en sådan dragning till Tyskland när min syrra, som bevisligen utrustats med likadana gener som mig, inte är till närmelsevis såpass intresserad. Kanske beror det på att vi tillbringade mer tid i Tyskland när jag var barn, jämfört med när syrran var liten?