November 2003 Archives

Tingsrätten dömde den vårdare på Kronobergshäktet, som smugglat in en mobiltelefon och brev till en häktad med restriktioner, till 3 månaders fängelse. Svea hovrätt valde att fördubbla straffet till 6 månader eftersom man inte ansåg det faktum att vårdaren skulle förlora sin anställning som en förmildrande omständighet.

Vart ska en sån person avtjäna sitt straff? Han kommer ju bli avskydd av både medintagna och personal vart han än kommer.

Dubblerat straff för smuggling på häkte

Jag har investerat i Faktakalendern 2004 och där kan man bland annat kolla olika förnamns betydelse och ursprung. Vilket föranledde mig att kolla upp en del bloggare och fundera på hur väl vi motsvarar våra namn egentligen (i den mån vi överhuvudtaget gör det)? Vet du föresten vem som är vem i listan? :-)

• ängeln
  
• den nådiga eller kort och gott nåd
  
• två nåderika
  
• två älskade
  
• den välsignade
  
• en fri kvinna
  
• den lysande
  
• livgivaren
  
• ensam härskare
  
• Gud är med oss
  
• två fredsfurstar
  
• stridskämpen
  
• göternas stöd
  
• hög ättling
  
• hemmets härskare
  
• Guds nådegåva
  
• den som älskar fred
  
• ren och kysk
  
• fri man
  
• jordbrukaren och lantmannen
  
• två sköna
  
• kvinnan från Magdala
  
• kvinnan från havet
  
• skyddad av krigsguden Mars
  
• den krigiske
  
• Guds gåva
  
• den som förmanar
  
• två segrare
  
• gud och spjut
  
• de två bergfasta
  
• bönhörd av Gud
  
• hustrun
  
• den krönte och de två bekransade
  
• liljan
  
• den tappre
  
• två tvillingar
  
• den som talar som Tor (åskan)
  
• den helige
  
• den oskattbare
  
• den som Gud upplyfter
  
• den upphöjda
  
• blomman linnea
  
• den tappre
  
• mannen från Frankrike
  
• gudinnan
  

Har haft nackont i två dagar och antog att det berodde på att jag inte tränat nåt de senaste tre veckorna (2 veckor giltligt förfall (förkylning), 1 vecka ogiltligt förfall (lathet)). Alltså masade jag mig iväg till ju-jutsun nu ikväll och ramlade rätt in på en provgradering.

Provgraderingen är en möjlighet att för de som snart ska gradera att finslipa detaljerna, men jag som inte ska gradera nu och dessutom inte tränat på tre veckor kände mig något malplacerad. Jag var dock inte ensam *phew* utan kunde köra med en annan orange-bältare som inte heller skall gå upp den här terminen.

Längtar efter att köra hårt med ju-jutsun igen. Det var så roligt den terminen vi graderade till orange, för då satsade jag verkligen och tränade tre pass i veckan och sån intensitet ger resultat. Då går man också in i det på ett helt annat sätt än när man bara tränar för motionens och det glada sällskapet skull (som naturligtvis är ett skäl så gott som något). Det får bli nästa termin, då ska jag banne mig upp till grönt så jag får byta till avance-gruppen :-)

Insåg att jag måste plugga de japanska tekniknamnen också, är förtvivlat dålig på att skilja dem åt. Kanske borde jag skriva namnen på olikfägade lappar som jag gjorde för att få tyskaglosorna att fastna?

Hossein Derakhshan, den iranske bloggosfärens mest kända profil, tänker ställa upp i parlamentsvalet i Iran. Wow, liksom!

Jag följde en länk hos Phil och innan jag visste ordet av hade jag en relation med Mahatma Gandhi på People Aggregator. Spännande! Det var svårare att få bli kompis med Phil dock, där väntar jag fortfarande på authorization.

En hemsida är som stillbilder, bloggen som film. Det som skiljer dem åt är tiden, vilken både bloggen och filmen, till skillnad från hemsidan och fotografiet, klarar av att illustrera. Det menar iallafall Ton. Intressant metafor!

Eftersom det inte verkar finnas nån bra newsreader som rockar med Mac OS 8.6 (stoneage jag vet) blev jag hemskt glad när jag snubblade på Bloglines i morse. Genast satte jag upp en bloggroll och har nu (nästan) alla mina favoriter samlade på ett ställe. Så himla praktiskt! Och dessutom kan man dela med sig av dem till andra eller inkorporera dem på sin egen blogg.

När jag läser det Julio och Stefan skriver på svenska, önskar jag att jag själv förmådde skriva såpass bra tyska. Men det känns som det är en bit dit, framförallt saknas motivationen när man befinner sig här i Sverige. Därför borde jag flytta till Wien eller Berlin!

Kokade just kaffe men har ingen mjölk hemma. Misär! Hur skall den här eländiga dagen sluta? Kanske lika bra att gå och lägga sig igen...

»Dom hade redan hittat Nemo. Så det blir ingen film. Kom nu går vi hem!«

(pappan till förväntansfulla fyraåriga dottern då filmprojektorn gick sönder innan bion ens hann börja)

För dem som vandrar i medieskuggans dal har internet tänt ett ljus. Via webben kan man rapportera från platser dit korrespondenter inte når, men också bryta förtryckande mediemonopol eller ge röst åt resurssvaga grupper.

Nätet möjliggör en ny sorts journalistik konstaterar Lotta Schüllerqvist i dagens DN och nämner Virtual Activism som upplåter webbutrymme åt framförallt resurssvaga kvinnogrupper i tredje världen, Rafah Reports, en webbdagbok från Gazaremsan, och AmmanNet Radio, en fri och därmed förbjuden radiokanal i Jordanien.

Hittar tyvärr inte artikeln i DN:s nätupplaga, kanske den dyker upp under dagen.

Vad gör man om man vaknar pigg som en mört klockan kvart i sex fast man är ledig? Jo, man kliver upp, kokar en kanna kaffe, sätter sig vid köksbordet med sina morgontidningar och njuter av att inte behöva stressa.

Aaaah!

Fast först måste man såklart kolla vad som hänt på weblogs.se under de sju timmar man låg i bingen och trynade. Skadad är bara förnamnet... ;)

Jag experimenterar lite med layouten här på sajten. Så här ska det se ut. Om det ser annorlunda ut i din läsare får du gärna mejla en skärmdump till mig på: post at steffanie punkt net. Dankedanke!

Under några veckor har både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter dunsat ned i brevlådan hos mig varje morgon. Lyxigt värre! På bussen till jobbet tuggar jag i mig Metro och Stockholm City (helst skulle jag vilja prenumerera på Göteborgs-Posten också men den anländer först vid lunchtid i Stockholm).

Det mesta i tidningarna kan man faktiskt vara utan, men finge jag välja och vraka skulle jag vilja ha en morgontidning sammansatt av följande skribenter och avdelningar:

• Thomas Hall – korrespondent i Tyskland (från DN)
  
• Tomas Lundin – korrespondent i Tyskland (från SvD)
  
• Richard Swartz – korrespondent i Wien (från SvD)
  
• Cordelia Edwardsson – korrespondent i Jerusalem (från SvD)
  
• Bitte Hammargren – "bevakar Arabvärlden" enligt sin byline (från SvD)
  
• Resterande utrikesmaterial hämtas från BBC News
  
• Understreckarna (från SvD)
  
• Idag-sidan (från SvD)
  
• Insidan (från DN)
  
• K2 – sidan 2 i kulturdelen (från DN)
  
• Kulturessä (från DN)
  
• Johan Hakelius krönikor (i SvD)
  
• Susanna Popovas krönikor (i SvD)
  
• Martin Stugarts frågesida om Stockholm (från DN)
  
• Familjesidorna (från Göteborgs-Posten och Lerums Tidning)
  
• Berglins seriestrippar (från SvD)
  
• Hela På Stan-bilagan (från DN)
  

UPDATE: Förmodligen vore det bättre med en veckotidning med ovan nämnda innehåll...

Vad gjorde du på jobbet idag?

Själv fick jag lära mig det bästa sättet att utföra en smash-and-grab av en kille som jag förmodar önskat han själv gjort så, och inte som han gjorde, eftersom han då förmodligen inte skulle ha suttit där han satt. Hängde du med? ;)

Annas Boris blev godkännd på anlagsprovet för viltspårning idag! Grattis! Jag är lika stolt över Boris som vore han min egen jycke :-)

Löfte till mig själv: Använda tandtråd och gå till tandläkaren varje år från och med nu!

Hur motiverar man en kriminell att sluta upp att begå brott? Det är en fråga jag funderat mycket på. Uppgivet menar man ibland att det enda som kan rädda en grovt kriminell person är kärleken till en kvinna eller till Gud.

På Kumla-anstalten kan man gå i kloster läser jag i artikeln »Ett andrum mellan dubbla dörrar« i dagens DN. En månad i tystnad och meditation istället för den vanliga larmande avdelningen.

Utifrån betraktat kan man kanske tro att fängelset i sig kan funka som ett kloster. De intagna tvingas ju faktiskt till fattigdom, lydnad och kyskhet - precis som i ett kloster, men skillnaden är milsvidd berättar klostervärden Andreas Skuballa:

»I ett kloster finns en livsfilosofi, ett mål och en tro. Där finns ro att gå in i sig själv, och man tjänar varandra. Så är det inte i fängelset.«

»Vi lever i ett kicksamhälle« säger prästen Truls Bernold som är ansvarig för verksamheten. Retreaten är det motsatta, den går ut på att få de intagna att nå sin djupaste identitet, den människan de är bortom drogerna och kriminaliteten.

Läs hela artikeln!

Wow säger jag! Att sådana verksamheter överhuvudtaget finns inom svensk kriminalvård var verkligen en upplyftande nyhet!

Finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar man säga. Frågan är om ordstävet passar för landets häkten och fängelsen, som sedan länge är fulla till bristningsgränsen.

På landets största häkte, häktet Kronoberg, verkställer för närvarande 60 av de 302 intagna, läser jag i dagens Metro. Dessa personer har redan dömts och har alltså inget på häktet att göra utan borde snarast flyttas till någon anstalt. Men på fängelserna ute i landet finns inte heller någon plats. Detta leder till dubbelbeläggningar och trippelbeläggningar (!) för att få rum med alla på Kronoberg.

Skulle du vilja dela en åtta kvadratmeter stor cell med två andra personer? Det skulle inte jag vilja.

Efter årskiftet ska 100 provisoriska fängelseplatser inrättas i paviljonger på befintliga anstalter i Norrköping, Stockholm, Borås, Uppsala och Västerås. Låtom om hoppas att de platserna blir permanenta för annars är kostymen snart för trång igen.

Bloggsjukan kallar Sasan det. Jag vet inte om det är den jag lider av, men nåt lider jag iallafall av. Eller mitt skrivande eftersom bloggandet gått på kryckor hela hösten. Inte för att det saknats uppslag, jag har en hel del funderingar som jag skulle vilja blogga om, men så långt som till skott kommer jag inte.

"What you say online may live forever" varnar Rebecca Blood för i sin bok The Weblog Handbook. Man skall tänka över vad man skriver på nätet eftersom det inte är säkert att det försvinner bara för att du själv tar bort det från din sida.

Jag framför inte särskilt kontroversiella åsikter och tycker själv att jag har en öppen och sökande attityd i min dialog. På det stora hela är jag nog rätt mesig som skribent. Men jag står för den mesigheten till 100 procent.

Som privatperson kanske jag borde tillägga.

För vad jag insett under hösten är att det kan finnas andra som har synpunkter i vilka sammanhang ditt namn fluktuerar. En arbetsgivare till exempel. Det är naturligtvis inget nytt men kombinationen Internet och ett ovanligt namn gör det naturligtvis barnsligt enkelt för den som vill ta reda på mer information om mig.

Jag är för öppenhet. Jag spelar inte någon annan på nätet, än den jag är i verkligheten. Internet är ett medium för kommunikation för mig, inte ett hemligt rum där man byter kön eller bombrecept med varandra och därför har jag heller ingen lust att gömma mig bakom nåt töntigt alias. Jag är den jag är. Även på nätet. Basta.

Tyvärr verkar det inte vara så enkelt. Man skulle kunna modifiera Rebecca Blood-citatet ovan till: "Everything you say online, may be used against you" och ju mer jag tänker på det, dessto mer suger det. Jag vill inte att det ska vara så! Jag vill kunna använda nätet för mina funderingar, utan munkavle, eftersom det visat sig vara ett fantastiskt sätt att få nya kontakter, nya uppslag och nya tankar.

Jag och min blogg står vid ett vägskäl just nu. Frågan är vilket håll vi ska gå?

Börja använda ytterskorna inomhus, speciellt efter att du hoppat i alla tänkbara vattenpölar. Besök stadens alla frisörer och be om deras avfall. Sprid sedan ut detta i ditt hem, fram för allt i soffan, sängen och på dina mörka kläder.

Gör testet innan du skaffar hunden!

Vi är ju totalt värdelösa vi människor. Eller iallafall våra näsor. I dag när jag såg en knarkhund in action för första gången insåg jag det meningslösa i att vi vårdare överhuvudtaget lägger två fingrar i kors i jakten på knark. För vi hittar ju ändå aldrig något!

Kriminalvården borde anställa fler hundar och färre människor, då kanske man faktiskt kunde komma åt drogproblemet på landets häkten och anstalter.

Hur kom det sig att allting plötsligt blev allas angelägenhet?

Hur ofta händer det att de informationer du på morgonen får genom radio, tv eller morgontidning får dig att ändra dina planer för dagen, vidta någon åtgärd som du annars inte skulle ha vidtagit eller ger dig insikt om något problem vars lösning du söker?

Före telegrafins tid hade det människor visste ett handlingsvärde.

Idag utlöser nyheterna en mängd åsikter hos dig som du inte kan göra något åt annat än att föra fram dem som fler nyheter som du inte kan göra någonting åt – maktlöshetens cirkel.

Telegrafins bidrag till det offentliga samtalet var att upphöja det irrelevanta och öka maktlösheten.

Telegrafin medförde också att det offentliga samtalet blev osammanhängande.

För telegrafen betyder intelligens att känna till massa saker, inte att förstå dem.

Informationen delas upp i småbitar, avlägsnar sammanhang, pressar sig in i mindre och mindre lediga utrymmen, konstruerar vägar för att nå fram till den sista lediga kubikcentimetern i läsarens hjärna – det är förorening av våra hjärnor!

Tiden går mot noll. Mer och mer information pressas in i varje enskilt ögonblick.

Citat och anteckningar gjorda vid läsning av Neil Postman och Thomas Hylland-Eriksen. Bloggade för att inte glömmas bort.

– Skall vi gå på teater?
– Tycker du det behövs, vi lever ju i en illusion.
– Tror du ja...

... står det klottrat på en lapp jag hittade för en stund sen. Mitt liv är fullt av dylika lappar. Vad ska jag göra med dom? Slänga? Aj, det gör ont, jag är ju en lappmänniska, mitt livs samlade visdomar finns nedskrivna på små lappar som ligger och dräller i byxfickor och i byrålådor. Men bloggade lappar borde kunna gå att slänga, eller hur?

I förra veckans avsnitt av Pocket ställdes följande två frågor: Vilka böcker vill du att folk ska tro att du har läst? Och vilka vill du helst att de inte ska veta att du läst?

På A svarar jag: Fjodor Dostojevskis Brott och straff och Idioten, Jean-Paul Sartres Äcklet och Albert Camus Främlingen. Alla fyra står i min bokhylla, och har säkert stått där i minst tie år, utan att jag har läst dem. Om man är sin bokhylla, som jag inbillar mig, betyder det då att jag ägnar mig åt falsk marknadsföring? Borde jag kanske kasta dem istället för att låta dem stå kvar och ge mig dåligt samvete (enligt fengshuistiska principer kostar de ju dessutom energi där de står på hyllorna och glor anklagande på mig)?

På B svarar jag: alla dussindeckare jag tuggar i mig med samma lätthet som rostade formfranska med nutella (åh mums vad längesen jag åt en sån söndagsfrukost föresten!). Usch, varför läser jag inte färre Patricia Cornwell och fler nobelpristagare?

Jag är en lagrare. Jag lägger saker på hög eftersom de kan vara bra att ha vid ett senare tillfälle. Ofta hinner detta senare tillfälle överhuvudtaget aldrig inträffa eftersom jag dessutom är otålig av naturen och alltså tröttnar innan jag hunnit bläddra igenom högarna och se vad jag fann så himla intressant och värt att spara vid första genomläsningen.

I helgen gick jag igenom min garderob och en bokhylla full med pappershögar och tidningar. Resultat: två knökfyllda säckar med kläder som skall lämnas till Emmaus, en säck papper som ska slängas samt otaliga vändor ut till pappersinsamlingen med alla förgrömmade tidningar som jag lagrat på mig.

Tidningarna kommer bli min död. Jag kan inte göra mig av med dom! Jag kommer bli en såndär kärring som sitter i en stor jävla kåk på landet med högar av tidningar i varenda rum. Till slut kommer man knappt komma varken in eller ut ur huset för tidningarna kommer ta över!

Vart kommer dessa hamstringsanlag ifrån? Jag förstår det bara inte. Är det föresten någon som vill ha en komplett årgång av tidningen Journalisten från 1999? Lotta-tidningen från 1997 eller Cap&Design från 1998?

...är jag Extraverted, iNtuitive, Feeling och Judging:

ENFJ - "Persuader". Outstanding leader of groups. Can be aggressive at helping others to be the best that they can be. 2.5% of total population.

Extroverted (E) 58.62% Introverted (I) 41.38%
Intuitive (N) 54.55% Sensing (S) 45.45%
Thinking (T) 50% Feeling (F) 50%
Judging (J) 59.38% Perceiving (P) 40.63%

Linda är också "Persuader", Göran är "Architect" och Jorun är "Trustee". Vad är du?

Myers-Briggs Personality Test

Annika har börjat blogga. När ska hon börja pinga?

Snor. Min hjärna verkar i huvudsak bestå av snor för tillfället, vilket är j-vligt jobbigt, och därför har jag dammsugit nätet efter huskurer mot just detta tillstånd.

För invärtes bruk: Mosad vitlök och koriander utblandad i rödvin *gulp*, zinktabletter, varm champgane (now we're talking! men måste den vara varm?), c-vitamin eller kanske en hederlig vaccination?

För utvärtes bruk: Echinagardsalva, olika badgeleer eller varför inte en rejäl nässköljning!

Attschooo! *snörvel*

– Bus eller gooodis?!? (tre snorungar i kör)
– Öh, jag har faktiskt inget godis, jag är hemskt lessen! (jag)
– Det går bra med pengar också!!! (ena snorungen)
– Öh, det har jag faktist inte heller. Tyvärr. (jag lite irriterat)
– FATTIGLAPP!!! (snorungarna i kör)

Linda har också träffat på några unga representanter för de nya traditioner som invaderar vårt land.