den omstridda slöjan
Förra veckan fick Fereshta Ludin av Bundesverfassungsgericht halvt rätt gentemot den tyska delstaten Baden-Württemberg som förbjudit henne att bära slöja i sitt värv som lärare. Domstolen gav henne inte omedelbar tillåtelse att börja undervisa iklädd slöja, man nöjde sig med att konstatera att om det inte finns någon direkt lag som förbjuder slöjbärande lärare, så kan en tysk delstat inte heller hindra en lärare som vill bära slöja att undervisa.
I Kvinnan i islam (Utrikespolitiska Institutets skriftserie Världspolitikens dagsfrågor nummer 7, 2003) skriver statsvetaren Lisbeth Lindeborg bland annat om slöjans makt och varför traditionerna ser så olika ut inom den muslimska världen. Majoriteten av världens kvinnliga muslimer bär inte slöja konstaterar hon, varken i Väst- eller Nordafrika eller i Sydostasien har det hört till traditionen samtidigt som slöjtvånget på annat håll, i Afghanistan och Iran till exempel, systematiskt används för att förtrycka kvinnor.
Lindeborg, som är doktorerat i Frankfurt am Main och numera är bosatt i Marburg i Tyskland, kommenterar också fallet Fereshta Ludin som då ännu inte avgjorts:
[...] Ett spektakulärt fall behandlas nu inför Högsta domstolen. Trots en emanciperad obeslöjad mamma började afghanskan Fereshta Ludin bära slöja i exilen i Saudiarabien och därefter i Tyskland. Orsaken i hennes fall är entydigt politisk. Hon leder föreningar som står fundamentalismen nära och tillsammans med sin man, en sträng tysk konvertit, var hon en väl sedd gäst i talibanernas Kabul.
Intressant, denna connection med talibanerna nämndes inte i de tyska nyheternas rapportering om fallet.
Lindeborgs egen inställning till slöjbärande kommer till uttryck i nästa stycke:
Utan tvivel borde det vara förbud mot slöja i exempelvis katedern, som programledare i TV eller i andra offentliga jobb. I Europa är det att föregå med dåligt exempel och uttryck för politisk naivitet, falsk tolerans och okunskap. Det är också ett förräderi mot de kvinnor som vill, men inte får, gå utan slöja i exempelvis Pakistan, där männen "roar" sig med att ge en kvinna som inte bär slöjan "riktigt" en saltsyredusch i ansiktet. Slöjbärandet privat och i en rad andra yrken är en annan fråga.
Jag tycker Lindeborg går lite väl långt i sina slutsatser. Om en vuxen kvinna av egen fri vilja väljer att bära slöja, är det då verkligen ett förräderi mot de som inte vill bära slöja men måste?
Jag skrev själv ett inlägg om slöjrättighet/tvång igår, nästan samtidigt som dig, och måste göra en uppdatering nu för att få med även detta... Jag tycker faktiskt att Lindeborg har rätt, även om det självklart går att diskutera och det lika självklart finns grader i helvetet (för att uttrycka sig grovt). Visst finns det säkert icke-förtryckta kvinnor som vill bära slöja, men hur fri är egentligen den viljan? Och vad får det för konsekvenser för andra kvinnor och samhället i stort? Jag tror det påverkar mer än vad man vill tänka på.
Både du och Lindeborg utgår från att alla muslimska kvinnor helst inte vill bära slöja och de som ändå påstår att de vill måste befrias från det förtryck som tvingar dem att vilja detta.
Det handlar för mig inte om själva huvudbonaden utan om vad den står för. En kvinna i slöja är muslim. Hon väljer att berätta för alla i sin omgivning om sin religiösa övertygelse. Det har hon all rätt i världen att göra. Som privatperson. Men om hon representerar t ex Sveriges Television, polismyndigheten, åklagarmyndigheten eller militären tycker jag det är högst olämpligt.
Obehagliga tankar både från Lindeborg (framförallt) och er andra. Vad står stringtrosan för? Vad står kippan för? Vem bestämmer vad saker står för? Vem skall bestämma vad som är förtryckande symboler?
Schalen kan självfallet störa en och annan människa men schalen som sådan är, precis som ni själva och även Lindeborg antyder, inte universellt en symbol för förtryck? Det finns väldigt många skäl att bära schal för en muslimsk kvinna i exil.
Detta är den stora skillnaden till exempel jämfört med nazistiska-antisemitiska symboler där vi i stort sett hela västvärlden har en gemensam syn på dem som kränkande.
I mitt arbete som vuxenutbildare arbetar jag dagligen med grupp där alla åldrar och kön är representerade, men en mycket stor andel är muslimska kvinnor med schal. Än så länge har jag inte funnit några gemensamma skäl för dem att bära schal, förutom en ofta rätt så luddig hänvisning till Koranen.
Vad jag däremot märkt är att de som allra tydligast gjort ett eget val (oftainnebär det att de börjat utöva sin tro mera intensivt i Sverige), är påfallande toleranta mot sin omgivning. Det verkar som det aktiva valet har gjort dem medvetna om att andra människor också kan göra val och dessa behöver inte nödvändigtvis vara samma som deras, ens om de tillhör samma etniska grupp.