rapport fran Camp Heumensoord

I ar finns det Internet pa Camp Heumensoord! I en liten container inte sa langt fran oltaltet har de stallt upp 10 datorer som man fritt far nyttja 10 minuter i taget. Annu ar det ingen rusch, de flesta deltagarna kommer inte forran ikvall, sa jag kan nog lugnt sitta och blogga en stund.

Nedresan gick bra. Vackarklockan ringde 03.20 och en timme senare kom Henrik i taxin och hamtade upp mig. Vi tog taget ut till Arlanda och vem springer jag pa i avgangshallen, strax innan vart flyg skulle lyfta? Erik! Haha, varlden ar liten. Hoppas jag hann blogga om det fore honom! ;-)

Vi tog taget fran Schiphol till Nijmegen och akte med forsta bussen ut till campen. Den svenska administrationen har varit pa plats sedan i torsdags och fixat iordning for oss. Kampen om sangplatserna borjade. Till skillnad fran alla tidigare ar da jag varit har, da forst-till-kvar-principen gallt, hade nan overnitisk furir i den kvinnliga forlaggningen redan bestamt vart alla skulle sova. Jag hade fatt en jattedalig plats, overslaf mitt i rummet dar det ar jattetrangt. Jag surade en stund och bestamde mig sedan for att skriva om hela forlaggningslistan och placera mig och kompisarna pa bra platser i ett horne. Da har man mer plats for sin utrustning och lite mer avskiljdhet. Kande mig hemskt nojd efterat och hoppades att ingen skulle bli kinkig for att jag flyttat pa dem.

Sen akte vi ned till stan och at ett skrovmal pa en restaurang vid stationen. Kapten Bo, som akt med ett senare flyg, anslot och nar han var matt tog vi oss sakta hemmat. Efter en stilla, naja, kvallsol i oltaltet drog vi oss tillbaka vid midnatt ungefar.

Nar jag vaknade i morse hade nasta gang anlant fran Sverige och de hade glada i hagen borjat flytta om ytterligare i forlaggningslistan! Jisses, kampen om sangarna ar verkligen ett gissel! Jag fick plocka fram blackpennan igen och forsoka se till sa att mina kompisar hamnar i narheten av mig, pa bra platser. For att verkligen markera att deras sangar ar upptagna spred jag ut min utrustning dar. Forhoppningsvis hindrar det folk fran att flytta pa dem ytterligare ganger.

Senare i dag skall vi, marschgrupp Legionen och inbjudna gaster, ha varan traditionella sillunch. Alla har med sig nagon ingrediens. Mitt uppdrag var att ta med graddfil, graslok och rodlok. Jag hoppas graddfilen overlevt, den ar invirad i kylklapmar sa den borde inte ha hunnit bli dalig.