blom har fel
K. Arne Blom slaktar Leena Lehtolainens Snöjungfru i Tidningen Boken. Han medger förvisso att den är acceptabel, men beklagar att det finns allt för många av denna sorts dussindeckare.
Han menar att Lehtolainen fastnar i genren men att Snöljungfru ändå inte är en polisroman eftersom det polisiära utredningsarbetet inte skildras tillräckligt ingående. Polisinspektör Maria Kallios privatliv, att hon till exempel blir gravid, tillåts ta alltför stor plats enligt Blom.
Jag håller faktiskt inte med honom. Snöjungfru kanske inte är "stor litteratur" men vilka kriminalromaner är egentligen det? Jag gillar de personliga inslagen eftersom det ger karaktären kött och blod. Hoppas förlaget skyndar sig på med överättningen av nästa bok för jag är faktiskt nyfiken på hur det går för Kallio i sin nya roll som mamma och polis!
Jag håller med dig. Jag tycker också om att få ta del av "hela polisen" (eller vem det nu är som löser kriminalfallet jag för dagen tar del av - jag har läst mycket Cornwell på sistone, och det är underligt att det ALLTID är en rättsläkare som måste lösa fallen i Scarpettas värld ;)), det höjer hela boken för mig. Men det kanske är typiskt "kvinnligt"? Vi kanske förväntas tycka så? Och män förväntas tycka tvärt om? Jag avskyr att generalisera när det gäller könsaspekter på bokläsande, men gör jag en statistiskt helt värdelös (men dock ;)) minipoll i vänkretsen så ÄR det kvinnorna som vill ha "både människa och utredningsarbete", och männen som tycker "vem fan bryr sig om Annika Bengtzons dagisproblem?".