July 2003 Archives

Ännu fler möjligheter

Film skall ses på bio.
Ja, varför är kattdjur så vackra?
Förlåt, men var fasen ligger Warta?
Men allra helst Mankell!
Man kan faktiskt inte älska alla,
hur god man nu än är.

Mamma har köpt en symaskin till mig.
Grönt är skönt.
Jag skulle nog vilja hävda att idiotin
bär skulden till det mesta.
Helst i tagen.
Fünf Minuten vor der Zeit
ist die wahre Pünktlichkeit.

Läkare är ju också människor.
Helst fotografier.
Jag skulle inte kunna säga det bättre själv!
Allt kan firas! Blott midjemått och
plånbok kan ta skada.
Moralister skall man inte lyssna på.

Hellre smart än dum alltså.
Har jorden några andra?
Offrets roll är alltid lättare.
Fegis!
Ordnung ist das halbe Leben.

Dagens journalister skriver bättre
sagor än bröderna Grimm.
Grönt är skönt.
I Sverige förbjöds svanskupering 1989.
Opposites attract.
Helst ryggsäck.

Hellre äter jag själv
än låter mina barn svälta.
Helst många nollor på rätt sida kommat i lönebeskedet.
En fluga gör väl ingen sommar?
Helst tar jag i träd.
Nä, slutet kan man ju ändå inte undvika.

Elementärt, min kära Szymborska!

Dikt skriven som svar på Wislawa Szymborskas dikt Möjligheter.

Om du inte skrivit,
kan du inte förstå.

Om du inte förstått,
kan du inte skriva.

Betyder det, att du kan skriva om du förstått eller att du förstått att du kan skriva?

K. Arne Blom slaktar Leena Lehtolainens Snöjungfru i Tidningen Boken. Han medger förvisso att den är acceptabel, men beklagar att det finns allt för många av denna sorts dussindeckare.

Han menar att Lehtolainen fastnar i genren men att Snöljungfru ändå inte är en polisroman eftersom det polisiära utredningsarbetet inte skildras tillräckligt ingående. Polisinspektör Maria Kallios privatliv, att hon till exempel blir gravid, tillåts ta alltför stor plats enligt Blom.

Jag håller faktiskt inte med honom. Snöjungfru kanske inte är "stor litteratur" men vilka kriminalromaner är egentligen det? Jag gillar de personliga inslagen eftersom det ger karaktären kött och blod. Hoppas förlaget skyndar sig på med överättningen av nästa bok för jag är faktiskt nyfiken på hur det går för Kallio i sin nya roll som mamma och polis!

En god bok ger läsaren en förnimmelse av att det är vår egen erfarenhet vi läser om. När litteraturen är som bäst tycker vi att vi plötsligt minns något viktigt som vi vetat men glömt.

Om konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz

Från Österrikes sydligaste bundesland Kärnten kommer Jörg Haider. Så även Robert Musil, Ingeborg Bachmann och Peter Handke.

Och Lilian Faschinger, som är en helt ny bekantskap för mig.

Faschinger skriver både lyrik och prosa och debuterade 1983 med boken Självutlösaren som följdes av Den nya Sheherazade tre år senare. Hennes stora genombrott kom 1995 med Magdalena Synderskan som verkar ha översatts till alla möjliga olika språk utan just svenska, vilket ju iofs ger möjlighet att damma av de gamla tyskakunskaperna litegrann. Hennes senaste bok heter Wienerpassion.

Kvinnlig ensamhet och kontaktlöshet är grundteman i Faschingers författarskap, skriver Per Holmer i tidningen 00:tal (nr 13/2003). Låter som nåt för mig ;-)

En gång var jag riktigt elak. Jag var kanske fem år gammal och ensam i lägenheten tillsammans med Björn, familjens något yngre dagbarn.
Min mamma, Björns dagmamma, var bara nere i tvättstugan några minuter. Björns riktiga mamma var på jobbet och skulle inte komma och hämta honom förrän klockan sju. Björn längtade.
– Din mamma är borta! sa jag och spände ögonen i Björn. Hon kommer inte komma och hämta dig ikväll!
Han tittade storögt på mig.
– Jag spolade ned henne på toaletten och nu är hon borta för alltid, förtydligade jag eftersom han inte verkade reagera. Då tog det minsann skruv, Björns bleka ansikte skrynklades först ihop och ändrade därefter nyans till rött. Nu skulle han snart börja gråta.
– Din mamma är säkert död! la jag till triumfatoriskt. Vilken lättlurad lipsill han var.
Björn snörvlade ljudligt.
– Det är iiinte saaant! Han ylade och försökte torka bort tårar och snor men kletade bara ut det ännu mer över de knubbiga kinderna.
– Jo, titta här, allt försvinner! Titta! Jag demonstrerade beredvilligt toalettens spolfunktion. Vattnet forsade fram och nu galltjöt Björn. Jag blev rädd. Leken var inte rolig längre.
Då hördes en nyckel i låset. Mamma var tillbaka från tvättstugan.

Snåriga är stigarna på Internet. I min kompis Lindas statistik såg jag att någon sökt på leva med mytomaner och fått träff på hennes sida. Naturligtvis var jag tvungen att klicka på länken och i träfflistan hittade jag En fägelsedagbok.

Vad spännade!

Jag funderar ofta på hur livet upplevs på andra sidan och ifall någon tjyv skulle vara intresserad av att skriva om det. Någon har uppenbarligen redan gjort det. Intressant!

Det blev ingen mer uppdatering från Holland och nu är jag hemma. Fyra timmar tog det innan jag fick hjälp hos holländarna på onsdagkvällen och omtejpningen tog en timma. Summa fem timmar. Alltså kom jag inte i säng förrän 01.15. Alltså var jag hyffsat trött när klockan ringde 03.00. Alltså blev mitt under normala omständigheter bedrövliga morgonhumör om möjligt ännu sämre. Stackars min marschkamrat! Jag molteg de fyra första timmarna ungefär och tinade upp först efter andra rastplatsen. Vilket sällskap! Det hade säkert varit trevligare för honom att gå helt själv.

Torsdagen var annars en schysst dag. Inte så mycket sol och till och med några droppar regn. Marschvägen på tredje dagen går både upp och ned, speciellt på slutet, och sånt piggar ju upp. Annars funderar jag på vilken faschist som dragit alla jättelånga, snörraka gator i Holland? Lade dom bara ett rutnät över hela landet och drog vägarna därefter? Det ser onekligen ut så på sina ställen iallafall.

Fredagen var också bra, vi började gå redan 03.30 och kom i mål vid 12.05. Det är ju ingen tävling men det är ändå roligt att ha lite tider att jämföra sig med. Vi stannade i målet tills nästan hela den svenska kontingenten kommit i mål vid 16-tiden och åkte sen upp till campen för att duscha, äta och packa. Kvällen tillbringades i all stillhet på Harry's och vid midnatt gick jag och lade mig.

Medans tvättmaskinen tar hand om mina stinkande persedlar sitter jag och tittar på min fina sexårsmedalj. Den är snygg som attan men frågan är om jag kommer gå nån mer gång på mycket länge nu. Årets marsch var jobbig på ett mentalt plan eftersom jag inte kände mig riktigt triggad. Nijmegen har varit huvudattraktionen under sommaren för mig under en lång tid, men nu tror jag att jag beöver ett break. Nästa år åker jag inte dit, det har jag redan bestämt. Jag skall gå på Fallens Dagar i Trollhättan istället :-)

Det finns manga sätt att fa folk att motionera, till exempel kan man lova skänka en viss summa pengar till valgörande ändamal (i detta fall Afrika)l för varje person som deltar i Nijmegenmarschen. Längs marschvägen sitter därför uppmuntrande skyltar med uppmaningen att stödja projektet Blaren voor Afrika (blasor för Afrika).

Själv har jag nog med mina egna, blasor alltsa. Hettan här nere, i dag var det över 35 grader varmt, gör att fötterna svullnar och det dyker upp blasor där man minst anar det. Jag har till exempel fatt tva fetingar pa bada stortarna, ett ställe jag aldrig haft blasor tidigare. Beslöt mig därför att besöka holländarnas sjukvardstält eftersom jag aldrig lyckats nat bra med att tejpa tar. Kön är lang! När jag gick därifran för tie minuter sedan skulle precis gubbe 320 kliva in i behandlingsrummet och jag har 375 och har redan väntat över en och en halv timme! Det kommer bli en sen kväll men vafan, huvudsaken är att fötterna haller.

Vi kom i mal 13.20 idag ocksa. Den utlovade hettan dök inte upp förrän pa eftermiddagen da vi redan duschat och bytt om till civila paltor. Vart logement gar inte att vara i när det är sa varmt sa jag tog ut sovsäcken och lade mig i skuggan under ett träd, men till och med där var det sa hett att man bara lag och flämtade!

Middagen var helt bedrövlig, det droppade svett fran hakan där jag satt och slafsade i mig ris och kycklinggryta. Nu under kvällen har det svalnat och det lovas aska i natt. Skönt säger jag. Hoppas luften rensas riktigt ordentligt.

I morgon ar det tredje dagen med alla de beryktade backarna! Förhoppningsvis överlever jag den ocksa!

Nogen bakterie (diagnos stalld av dansk lakare) forsatte mig under mandagen ur stridbart skick. Jag agnade natten och halva dagen at att spy som som en katt (ursakta ordvalet men sa var det) och borjade tro att det inte skulle bli nan marsch for min del.

Avslagen coca-cola och vila i skuggan utanfor logementet fick mig dock pa benen igen och vid 17-tiden kunde jag avnjuta middag med de andra pa All Ranks Mess. Jag at sakert 15 riskorn och spydde inte upp en enda!

Feber hade jag ocksa, 38,8, och fick stranga order av den danska lakaren att inte starta om febern var kvar dagen efter.

Jag kollade faktiskt inte tempen innan jag startade men madde sa bra att jag diagnosticerade mig sjalv som feberfri.

Eftersom overstelojtnant Isele och jag startar som individuella gangare bar det av redan 04.30. Kolsvart var det men svetten lackade redan. Dagen blev foljdaktligen mycket varm..

31 grader i skuggan snackades det om, och imorgon kommer det ga upp till minst 35 grader. Varfor marschtranade vi inte pa ett lopband i en bastu?

13.20 gick vi i mal och jag trodde vi var typ sist eftersom det kandes som vi gick hur langsamt som helst pa slutet. Men icke! Vi sladdade in pa en 20:e plats bland svenskarna! Da maste man iofs ocksa betanka att vi hade ett forsprang eftersom halften inte startade forran 06.00 men anda! 20:e plats av 150 individuella - det ar inte sa illa pinkat av en enbent trahast!

I ar finns det Internet pa Camp Heumensoord! I en liten container inte sa langt fran oltaltet har de stallt upp 10 datorer som man fritt far nyttja 10 minuter i taget. Annu ar det ingen rusch, de flesta deltagarna kommer inte forran ikvall, sa jag kan nog lugnt sitta och blogga en stund.

Nedresan gick bra. Vackarklockan ringde 03.20 och en timme senare kom Henrik i taxin och hamtade upp mig. Vi tog taget ut till Arlanda och vem springer jag pa i avgangshallen, strax innan vart flyg skulle lyfta? Erik! Haha, varlden ar liten. Hoppas jag hann blogga om det fore honom! ;-)

Vi tog taget fran Schiphol till Nijmegen och akte med forsta bussen ut till campen. Den svenska administrationen har varit pa plats sedan i torsdags och fixat iordning for oss. Kampen om sangplatserna borjade. Till skillnad fran alla tidigare ar da jag varit har, da forst-till-kvar-principen gallt, hade nan overnitisk furir i den kvinnliga forlaggningen redan bestamt vart alla skulle sova. Jag hade fatt en jattedalig plats, overslaf mitt i rummet dar det ar jattetrangt. Jag surade en stund och bestamde mig sedan for att skriva om hela forlaggningslistan och placera mig och kompisarna pa bra platser i ett horne. Da har man mer plats for sin utrustning och lite mer avskiljdhet. Kande mig hemskt nojd efterat och hoppades att ingen skulle bli kinkig for att jag flyttat pa dem.

Sen akte vi ned till stan och at ett skrovmal pa en restaurang vid stationen. Kapten Bo, som akt med ett senare flyg, anslot och nar han var matt tog vi oss sakta hemmat. Efter en stilla, naja, kvallsol i oltaltet drog vi oss tillbaka vid midnatt ungefar.

Nar jag vaknade i morse hade nasta gang anlant fran Sverige och de hade glada i hagen borjat flytta om ytterligare i forlaggningslistan! Jisses, kampen om sangarna ar verkligen ett gissel! Jag fick plocka fram blackpennan igen och forsoka se till sa att mina kompisar hamnar i narheten av mig, pa bra platser. For att verkligen markera att deras sangar ar upptagna spred jag ut min utrustning dar. Forhoppningsvis hindrar det folk fran att flytta pa dem ytterligare ganger.

Senare i dag skall vi, marschgrupp Legionen och inbjudna gaster, ha varan traditionella sillunch. Alla har med sig nagon ingrediens. Mitt uppdrag var att ta med graddfil, graslok och rodlok. Jag hoppas graddfilen overlevt, den ar invirad i kylklapmar sa den borde inte ha hunnit bli dalig.