tankar inuti en tårtbit

Tårtbitarnas ytterväggar är dekorerade med målningar. Två vargar i ett vinterlandskap i nummer 8, solnedgång över söderhavsö med palmer och turkosgrönt hav i nummer 2, ett schackbräde i nummer 5.

Jag föredrar tårtbit nummer 6. Där föreställer väggmålningen en gata, på båda sidor kantad av hus och trottoarer. Trottoarer men ingen gatubelysning.

Gatan är bred och grå. Himlen är lika grå som gatan och längst bort i horisonten smälter gatan och himlen, liksom det mesta annat här på häktet, ihop till en grå sörja. Måltiderna lyser förståss upp, då kommer plitarna dragande med sin matvagn laddad med papplådor. I går innehöll middagspapplådan en Billys pirog till exempel. Det var en överraskning. Inte för att jag vill klaga, men bröd och vatten hade förmodligen smakat bättre.

Det syns inga människor på bilden. Synd, det hade vart roligt med lite sällskap här uppe i tårtbiten. Jag undrar varför målaren målat en tom gatan. Kanske ville han symbolisera att undergången nära? Eller så är målningen målad i gryningstimmarna då hederligt folk fortfarande ligger hemma i sina sängar och sover.

Hederligt folk ja, sånna är det ju förståss brist på här. Om man inte räknar plitarna men varför skulle man vilja räkna dom? Jag vill helst inte veta hur många som finns. Dom är i vilket fall som helst för många för min smak.

Jag önskar jag kunde kliva in i målningen och undersöka varför det inte finns någon gatubelysning. Det borde finnas gatubelysning.