min blogg eller din blogg?

Inwiefern ist mein Blog meine Sache und inwiefern Teil einer Community, in der ich mich bestimmten Standards unterwerfen muss?

... undrar Laurita van Boese i sitt inlägg Mein Blog oder nicht mein Blog från i måndags. På svenska: I vilken utsträckning är min blog min ensak och i vilken utsträckning en del av ett community, där jag måste underkasta mig bestämda standarder?

Det är en intressant fråga som har bäring på senaste tidens funderingar om kommentarer, trackbacks och sidebarar. Nu ligger i och för sig Laurita van Boeses blog på twoday.net, en tysk webbloghostingservice som vid snabb anblick ser ut som en blandning av Blogger och Livejournal, och som verkar ha starkare communitybindningar mellan sina medlemmar än de som finns mellan fristående bloggare.

Anyway, till saken. Det klart att min blogg är min blogg och om jag inte vill ha sidebar (som Thorwald) eller ingen kommentarsfunktion (som Torill Mortensen, Peter Lindberg och Niklas Johansson) så är det bara upp till mig, författaren att bestämma det.

I ett långt och intressant inlägg menar Torill bland annat att den som vill delta i diskussion med henne, bör starta en egen blogg på ett gratisställe och där förklara varför han eller hon inte håller med. Torill är alltså inte ointresserad av att diskutera med sina läsare, men hon kräver lite mer jobb av dem. Kommentarsfunktioner direkt på bloggen är snabbare och smidigare men det kräver, som hon också påpekar, viss övervakning så att inte otrevliga troll kidnappar diskussionen och utnyttjar Torills blogg till att sprida budskap som hon inte står för. Kommentarsfunktioner kräver alltså tid och energi av blogginnehavaren. Genom att hänvisa den kommentarssugne till att starta en egen blogg, kan Torill i viss mån sortera bort de oseriösa kommentatorerna, som man får anta inte orkar lägga ned den tid som det kräver.

Thorvald anförde för någon vecka sedan unikhet som skäl till att hans blogg saknar kommentarer (och trackbacks, sidebar, rss-feed och Movable Type-standardlayout). Sedan dess har han infört kommentarsfunktion (hurra!) men påpekar också att han inte gjort det efter att ha fallit från trycket ifrån varesig mig eller Stephanie.

Torill vill också framhäva demokratiaspekten och hävdar att de nätverk som trackbacks och kommentarer bildar i viss mån är elitistiskt. Det är ett viktigt påpekande som man bör ha i bakhuvudet när man sjunger dessas lov (som jag gärna gör), dock tycker jag att hennes ordval ger funktionerna oförtjänta negativa konnotationer. Förvisso är det inte enkelt att installera Movable Type, men själva programmet är gratis att använda och installations- och användarhjälp finns att få på nätet. Det enda du behöver betala pengar för är ditt webbkonto, som ju måste klara av att köra cgi-script, i övrigt betalar du bara med din tid och ditt engagemang. Och så jäkla komplicerat är inte Movable Type att installera, RSS ain't rocket science som Simon Williams proklamerar i sin tutorial och det är faktiskt inte Movable Type heller :-)

Vidare tycker jag inte att det elitistiska argumentet håller för att avstå från att använda trackbacks, kommentarer, rss-feed mm. Eller att man har gett upp sin personliga frihet i och med att man implementerar dessa funktioner.

Gustav Holmlundberg prickar precis rätt i en kommentar till Thorvalds inlägg ...ingen riktig blogg!:

[...] Tekniken i en blogg måste alltid vara underordnad innehållet. Bra innehåll slår alltid - alltid! - flådig design. Trackbacks, kommentarer och RSS hjälper fram innehållet. Att efterfråga dessa - din blogg är inte den enda som tyvärr saknar några av dessa element - är inte att klaga över utseendet och efterfråga något slags MT-likriktning, det är snarare ett sätt att be om ytterligare möjligheter för ett intressant innehåll att flöda genom de sociala nätverken.

För att knyta ihop säcken, du bestämmer naturligtvis över din blogg men visst vore det roligt om våra bloggar kunde leka med varandra? Och därmed avslutar jag detta obloggigt, långa monsterinlägg :-)