Lilla Lotta och Trollet Tove

Historieberättande och barns språkutveckling heter en sommarkurs på Södertörn som jag kom in på men tackade nej till, till förmån för den förgrymmade c-uppsatsen. Den hade säkert vart jätteintressant att gå, eftersom jag är hemskt nyfiken på hur barnets språk växer fram. Från de första enstaviga orden via enklare meningar och tills de klarar av att föra komplicerade resonemang om abstrakta saker.

En sak jag funderat över, och som kursen säkert hade kunnat kasta lite ljus över, är historieberättandet. När börjar barn förstå historien eller sagans form och när kan de börja konstruera egna historier?

I går hittade jag ju några av mina gamla skrivhäften uppe på vinden, där det äldsta är från tredje klass, och det var riktigt kul att läsa igenom dem. Den första historien är skriven utifrån en bild som sitter inklistrad längst fram i häftet. Förmodligen sa fröken åt oss att hitta på en historia som passade till bilden. Steffanie 9 år hittade på:

Lilla Lotta

Lotta är liten än. Lotta kommer från ett land som heter Afrika. Där har hon bott i en månad. När hon kom till Sverige, tog en familj hand om henne och hon fick heta Lotta Johansson. Och bo i Kilanda 2 mil norr om Älvängen. Nu är Lotta 3 år gammal och har fått massa kompisar blan annat Karin, Pia, Jonas och Kalle. När mamma och pappa jobbar är Lotta hos sin dagmamma. Mamma och pappa jobbar bara på måndag och fredag. Dom andra dagarna är de hemma hos Lotta. En dag skall Lotta hälsa på sin kusin Patrik. Patrik är 4 år. Dom leker å leker ända tills det är dags för Lotta att åka hem.
Nästa dag skall mamma och pappa jobba. Lotta vill inte gå upp. Mamma undrade vad det var med henne. Lotta sa: Läs en saga. Nä, sa mamma, vi måste jobba, du kan ju fråga Maj Britt.
och Maj britt läste en saga.

Man ser att fröken vart inne och korrigerat ganska mycket. Stor bokstav i början av en ny mening verkar jag inte haft kläm på, inte heller när det skall vara ett eller två n och m eller kommatecken. Och Kilanda! Vart sjutton hade jag fått det ifrån?
Slutet känns något krystat. Förmodligen hjälpte fröken till med det, för att få slut på historien nångång.

Nästa historia är skriven efter ett teaterbesök, som hela klassen antagligen fått i uppdrag att skriva om.

Folk och rövare i Kamomilla stad 29/9-82

Vi gick till Röselidskolan för att se en pjäs. En del cycklade andra åkte buss eller gick. Vi ställde oss på en kö. Och sen gick vi in och satte oss. Pjäsen började med att polisen kom in och sjöng en sång. Då kom slaktaren in i spelet och anmälde en stöld att rövarna hade varit i hans butik och rövat. Polisen skrev upp det i sin bok. han fortsatte gatan fram och möttes av skrik och rop. Det var åsnan Cillius som inte ville flytta på sig. Bastian sa att vi kunde fråga Gamle Tobias om råd. Tobias kom just då. Bastian rådfrågade Tobias. Tobias sa att dom kunde lyfta upp åsnan i vagnen. Allt var roligt jag slutar nu med min berättelse.

Fortfarande är det svårt med m och n men jag är förvånad över att jag lyckats stava sjöng rätt, det ser inte ut som fröken har vart inne och rättat där. Tredje historien är en kortis som heter Malins jul och som slutar lika abrupt som Lilla Lotta. Den fjärde är dock en liten goding:

Trollet Tove

Tove gick vägen fram. Han kom till troll-staden. Då mötte han Trollelina hon var jätte söt. Hon sa, att hon gillade Tove.
Men det trodde inte Tove på. Han gick och köpte mat till middag myror, stekta ormar smakar gott, sa Tove, sen köpte han blöta strumpor åt Faxus. han gick hem. Men till sin förvåning stod dörren öppen till hans hus. Han gick in. Och där satt Trollelina och väntade.
Dom åt av myrorna och ormen. sen gick dom ut att gå. men plötsligt kom Abra till dem. Han sa, att inte ett steg till, för då trollar jag! Ingen rörde sig. han gick långt omkring och tänkte på, vad han skulle göra med sina fångar. Han sa åt dom att följa efter honom. Dom kom till Abras grotta. Men vem stod där, om inte Faxus. Han sa åt Abra att släppa fångarna. Det gjorde han inte utan trollade, så att de blev kråkor som kraxade och kraxade. Men Faxus kunde också trolla, så att han bröt förtrollningen och Abra blev en kråka istället. Sen gifte Tove och Trollina sig och levde lyckiga i alla sina dagar.

Här har jag förmodligen vart ivrig för handstilen är bedrövlig och går knappt att läsa. Ingen av karaktärerna presenteras ordenligt i texten, det kanske beror på att fröken läste början på en saga och lät oss skriva slutet själva. Alla skulle ju då veta vilka figurer vi pratade om och ytterligare presentationer vore förmodligen onödiga. Trollelina byter namn till Trollina på slutet också, kanske för att det gick snabbare att skriva ;)

Den sista historien När Johanna flyttade är intressant ur flera aspekter. Den är för lång, så jag publicerar den inte, men den har fått mig att tänka till både en och två gånger eftersom den innehåller en hel del kopplingar till verkliga händelser.

• Dels flyttade jag själv när jag var 7 år gammal. Efter att ha gått ettans hösttermin och halva vårtermin inne i Göteborg, flyttade vi till ett radhus utanför stan och jag fick naturligtvis byta skola och klass.
  
• Gatan dit Johanna och hennes familj flyttar heter vikbiksgatan 6 i min historia. Där blir de grannar med familjen Sjöstrand som har en son som heter Björn. Vårt gamla dagbarn, som mamma tog hand om när jag var liten, hette just Björn och bodde på Vidblicksgatan 6 i Göteborg.
  
• Johanna nya skola heter Ramstadsskolan, precis som min första skola inne i Göteborg hette, och hon går i samklass (dvs flera årskullar i samma klass) vilket jag minns att Björn, gamla dagbarnet, fick gå i när han började skolan och jag kommer mycket väl i håg hur våra mammor diskuterade för- och nackdelarna med den skolformen.
  
• Därefter följer en lång beskrivning av en resa till Legoland som Johanna gör med Björn och hans familj, en resa som även jag fick göra på riktigt :-) Tyvärr tar historien om Johanna slut mitt i, precis som nu verkar ha varit svårt att avsluta på ett bra sätt.

The Änd ;)