ännu mera åsne

I går, direkt efter Rapport, kunde man chatta med Åsne Seierstad på SVT:s hemsida. Det missade jag eftersom jag jobbade men chatten går att läsa i efterhand också.

Ja, jag erkänner, Seierstad har blivit lite av min idol. Inte bara för att hon är tuff som satan och vågade stanna kvar i Bagdad under kriget, utan också för att hon inte bara är det. Hennes bok Bokhandlaren i Kabul, som jag läste ut strax efter jul, handlar om när hon vistades flera månader i en afghansk familj.

När de stora massmediedrakarnas intresse för Afghanistan tagit slut och kameralinserna sedan länge vänts mot någon ny konflikthärd, flyttade Åsne Seierstad hem till en bokhandlarfamilj i Kabul. Hon levde familjens liv, både kvinnornas och männens. Hon lyckades med detta eftersom hon som västerländsk kvinna betraktas mer eller mindre som en tvåkönad varelse. Boken är otroligt intressant och läsvärd. Hon betonar att detta är historien om en familj, vars representativitet inte får överskattas, men den inblick i det afghanska samhället som boken ger är ändå unik eftersom detta är något snabba medier överhuvudtaget inte kan (eller är intresserade av att) förmedla.

Åsne Seierstad behärskar båda formerna; snabb skjutjärnsjournalistik och långsamt skildrande. Därför är hon en intressant journalist och därför gillar jag henne och det hon gör skarpt.