FACK ITT!
I dag började jag läsa bokreafyndet "Engelska. Öspråk, världsspråk, trendspråk" av Jan Svartvik, professor i engelska vid Lunds universitet. För den belönades han med Augustpriset för bästa fackbok 1999.
Språk fascinerar ju mig sedan länge, och det här är en rolig bok om språk i allmänhet och engelska i synnerhet. Förutom en lång utläggning om engelskans historia (som jag faktiskt hoppade över) kommer han in på ett intressant ämne när han beskriver engelskans utveckling som världsspråk. En allt större del av världens befolkning kommer sannolikt bli tvåspråkig, konstaterar han, men vad får det för följder?
Vi svenskar vill ju till exempel gärna tro att vi är bättre på engelska än vi verkligen är. Skolor inför engelska som klassrumsspråk och låter icke-modersmålstalande lärare undervisa på engelska för elever som inte heller har engelska som modersmål. Detta leder till ett torftigt, andefattigt och mindre nyanserat språk, menar Svartvik. Även svenska internationella företag, som infört engelska som koncernspråk, upplever "minskad densitet" i diskussionerna när de tvingas genomföra dem på engelska.
Han ser samma tendens inom universitetsvärlden där allt fler forskare skriver sina avhandlingar på engelska för att en interationell läsekrets skall kunna ta del av dem. Men om futtigt språk leder till futtiga tankar?
Svartvik skriver "För mig är tänkandet oupplösligt förenat med skrivande. Det är först när man skriver som man prövar sina tankar (först faller de sönder, sedan får man tålmodigt sätta ihop dem igen). Frågan blir då: är en torftig vetenskapligt lingua franca ett lämpligt språk att tänka på?"
Språk lär man sig bäst innan puberteten. Men eftersom det är svårt att vrida klockan tillbaka, hur skall då vuxna som vill lära sig främmande språk göra? Svartvik delar med sig av handfasta råd, till exempel:
• Lär dig ord i textsammanhang, inte i isolerade gloslitor.
• Placera ord i semantiska fält, dvs ord med likartad betydelse. Exempel: ord som betecknar 'litenhet' (little, a small amount, minute, minority), vattendjur (shark, whale, pike, crawfish, lobster).
• Använd själv orden i tal och skrift, dvs. sätt in dem i ett textsammanhang. Skriv mycket och försök få kritiska synpunkter på resultatet.
Just det där att använda språket är ett av mina syften med att ibland blogga på engelska. Även om det är jobbigt och tar förbenat lång tid så inbillar jag mig att det är värt den tankemödan. Men det är svårt att överblicka resultatet, går det överhuvudtaget framåt? Ett annan tanke jag leker med är att börja blogga på tyska. Det skulle nog kunna bli riktigt roligt! *moohaa*
Tänkar man annorlunda på tyska eller engelska, jämfört med svenska?
Tråkigt att dina kommentarer försvinner! Ett tips, kopiera texten in du klickar "Post" för går nåt fel, kan du klistra in allt igen bara!
Ang. engelska. Exakt. Det är ju ändå fantastiskt att vi kan kommuciera, trots att alla har olika modersmål. Värdet av det får inte heller glömmas bort. Men jobbar man på ett företag där all kommunikation sker på engelska borde ledningen kanske inse att ett sådant språkbyte inte sker helt oproblematiskt utan kräver kanske investeringar i form av språkkurser för de anställda.
Jag tycker det är svårt att få kommentarerna att fastna! Det är andra gången jag författar ett oehört intelligent och givande inlägg som sedan försvinner ut i cyberrymdens svarta hål. Kalla mig gärna idiot...men jag är inte ensam!
I korthet var det jag skulle säga att arbetskommunikation, och säkert även annan kommunikation, på engelska, helt klart blir lidande när en massa icke modersmåls-talande tvingas samtala på engelska av olika kvalitet. Många blir tysta, andra klär sina kanske lysande ideer och synpunkter i alltför torftiga ord så att ingen tar notis om dem, medan de som känner sig bekväma med språket kan glatt pladdra på utan att få mothugg. Men vad är alternativet om engelska är minsta gemensamma nämnare?