Steffanie Esse

Så känner jag mig idag. Kul va? Min syster har ordinerat klippning. Hon tror jag skulle passa i kort hår.

Jag har inte haft kort hår sen högstadiet. Då slog jag och en kompis vad om jag skulle våga snagga mig eller inte. Jag vågade, vann vadet och såg ut som en idiot igen tills det hade växt ut. Sen dess ahr jag alltid haft långt hår.

Är det dags för en marinkårsfrilla nu igen? Man sparar ju onekligen in på schampot

Två av mina kamrater är med i en orden och igår var det dags för fin frackmiddag. Vi träffades innan och tog en öl på stammhaket och jag försökte pumpa dem på upplysningar om vad som skulle hända på kvällen. Naturligtvis sa de inget. De tiger som muren och jag blir så otroligt frustrerad fast jag borde veta bättre. Varför frågar jag överhuvudtaget när jag vet att det enda svar jag kommer få tillbaka är ”visst vi kan berätta men då måste vi döda dig sen”. De svarar självklart glimten i ögat men jag blir galen! Bara för att jag inte FÅR veta så VILL jag veta.

För att bli medlem i deras orden skall man rekommenderas av två andra personer som får vara lägst av tredje graden (det finns elva). Man skall vara kristen och av gott anseende samt råda över sig och sitt gods.

Och ja just det ja. Man skall vara man.

En gång om året är det dammiddag och då får de prominenta höjdarherrarna ta med sig en utvald dam. I övrigt är naturligtvis kvinnor inte tillåtna. Menkomigen, det är tjugohundratre! Gaaaaaah!

Vad sysslar dom egentligen med? Hemliga riter och blodsoffer? Jag vill veeeeta!

*tjurig*

Häromdagen trillade alla vårens kursprogram ner i brevlådan. ABF, Studiefrämjandet, Folkuniversitetet och allt vad dom nu heter. Min syster hade också fått katalogerna och vi skrattade tillsammans i telefon åt alla tokiga kurser man kan gå: bäversafari, pappslöjd, sy din egen bikini, betala räkningar på internet (3×2 timmar – men herregud hur lång tid kan det ta att visa nån det?).

Anyway. Bäversafarikursen fick mig att minnas sommaren 1994 då jag i ett anfall av… ja jag vet inte vad… anmälde mig till en 10 poängs orienteringskurs i biologi på Göteborgs universitet. Jo, just det ja, nu minns jag, jag trodde inte jag skulle få nåt sommarjobb och ville gardera mig med en sommarkurs för vilken jag även kvitterade ut tio veckors studiemedel. En halv termin alltså. Nu slutade det med att jag fick två jobb plus att jag gav mig den på att genomföra bäversafarin… f´låt… orienteringskursen i biologi. Hela den sommaren försvann i ett jobb-och-plugg-töcken men tyvärr missade jag tre poäng i zoologi. Muntan hölls nämligen av en ung nitisk doktorand som till skillnad från de andra sommaravslappnade lärarna där man i princip fick godkännt bara man var närvarande, körde stenhårt med detaljerade frågor om gud och hela universum och jag var stentorsk.

Det här var nio år sedan och man skulle väl kunna tro att jag lagt detta bakom mig nu, man kan inte lyckas med allt man gör och det är bara att inse att jag aldrig kommer bli biolog. Jag vill inte bli biolog heller så allt borde vara toppen och fullständigt oproblematiskt.

Men så enkelt är det inte! Nix. Jag lider nämligen av en perfektionssjukdom som innebär att jag hatar oavslutade saker. Det stör mig nåt våldsamt att jag har 7 poäng i biologi som jag aldrig kan räkna i nån examen. Jag tog ju studiemedel för den här kursen! Jag vill ha ut nåt av skiten, även om det aldrig kommer betyda någonting för någon.

Så jag undersökte möjligheterna att tenta av de här tre poängen i efterhand (jag vet att jag är helt bäng) och ser man på, orienteringskursen i biologi vid Göteborgs universitet ges numer även som webbdistanskurs (tack gode gud för webben) vilket betyder att jag skulle kunna delta ifrån Stockholm och bara åka ned en helg för att delta i laborationerna.

Jag borde inte hålla på med sånt här, jag borde nöja mig med att skriva min c-uppsats den här terminen och skita i alla bäversafarier och pappslöjdskurser och tre saknade skitpoäng i zoologi. Det är typiskt mig att ge mig in i 7000 projekt där jag underskattar tidsåtgången och överskattar min egen förmåga att orka. Kan nån ta mig i örat tack!

PS/Jag har mejlat zoologiska institutionen och står nu på en reservplats till kursen /DS

Jag var på anställningsintervju igår och saken verkar redan biff eftersom intervjuaren och tilllika chefen inbjöd mig till personalmöte redan nu i afton. Det handlar om ett extrajobb som vaktmästare på en av stadens samlingslokaler, inget högavlönat mediajobb alltså men vafan, jag är fortfarande student och behöver kulor.

Dessutom verkar det kräva minimal insats från undertecknads sida. Det räcker att man kommer dit en halvtimme innan folkdansgillet eller bridgeklubben eller läsecirkeln för pensionärer har bokat lokalen. Man låser upp och ser till att det finns bord och stolar framme. Sen sitter man i ett litet vaktmästarrum och finns till hands under tiden folkdansgillet dansar, spelar bridge eller diskuterar senaste Nobelpristagaren och när de är klara låser man och går hem.

”Det brukar vara så lugnt så du kan utan problem plugga eller se på teve”, sa chefen. Och det låter ju alldeles utmärkt! Det är precis ett sånt extrajobb jag behöver för det kommer inte bli fett att leva studentliv under de kommande månaderna. Min hyra har höjts sedan jag bodde här sist och är nu upp i nästan fyra tusen och eftersom jag är över 29 får jag inget bostadsbidrag. Örk.

Det vettigaste vore naturligtvis att flytta till något billigare men jag trivs så bra och eftersom jag inte tänkt plugga i all evighet så känns det… onödigt. Och jag vill inte! Jag älskar min lägenhet! Och om ett år jobbar jag förhoppningsvis och då är inte 4000 en orimlig hyra. Men fram till dess kan jag behöva lite tillskott till CSN-allmosan och då passar det här vaktmästarjobbet alldeles utmärkt.

Så lyder en rubrik i gårdagens Stockholm City, den Bonnierägda gratistiden som numer slåss med Metro om tunnelbaneresenärernas uppmärksamhet om mornarna. Det ser jätte-konstigt ut. Heter det inte Mellansverige?

Ett annat ord som Stockholm City introducerade i mitt liv i måndags är splitterhäftig. Ordet syftar på nyinköpt facklitteratur som av skribenten anses vara splitterhäftiga samt knastra coolt då man öppnar dem första gången.

Inte för att jaaag vill vara typ språkpooolis men… splitterhäftigt och mellan-Sverige liksom. Ba. Vad är det för fel på Svenska skrivregler?

Vi drack kaffet vid Greta Garbos grav. Kylan bet i kinderna. Sen tog vi tunnelbanan till Gullmarsplan och handlade maten på Sabis och ölen på Systembolaget. Hemma somnade vi framför en gammal film där Paul Newman spelar försupen nobenpristagare i litteratur som kommer till Stockholm och blir inblandad i nåt mystiskt. Ärligt talat hängde jag inte riktigt med i handlingen, jag var för trött. Innan jag trynade in såg jag hur Newman lyckas med konststycket att trilla ned från Katarinahissen och landa i vattnet. Inte illa! Efter tuppluren lagade vi mat. Eller vi och vi, Soffy stod för chefsskapet och jag gjorde det jag blev tillsagd att göra. Sen åt vi och spelade alfapet fram till midnatt. Då tog vi ordentligt påpälsade skumpan och glasen och stövlade ut till ängen och tittade på fyrverkerierna medans vi skålade in det nya året.